Höstlista

Det var pinsamt länge sedan vi bloggade. Men om man delar upp vi på mig respektive Micke och Alex så är det de som får skämmas mest. Som vanligt! Inom kort kommer minst en ny bloggare att lanseras här och jag är säker på att det kommer ge ny energi till oss alla tre. Så håll ögonen öppna!

Idag tänker jag mjukåterstarta med en lista över höstens tumme upp.

1. Caroline Krook, som tyckte att kärlek väger tyngre än kön.
2. Julia Gatina, som är snyggast på TV-skärmen i höst.
3. Melissa Horn, som jag fick äran att lyssna på redan 2004 på ett 10-årsjubileum.
4. Jan Björklund, som tog initiativet till Alliansens närmande till miljöpartiet.
5. Kenny Pavey, som sköt AIK obsegegrade mot derbylagen och närmare guldet.

Lycklig men fattig? Bah!

Finanskrisen till trots så har forskaren Eric Weiner kommit fram till att islänningarna är lyckligast i världen. Och han tror sig även veta the root cause: att de inte är perfektionister och därmed vågar misslyckas.

Ja, det är sant det ni läser, han är verkligen så långt ute och cyklar. Den mer logiska tolkningen av resultatet är såklart att islänningarna förnekar sin misär. Min storebror var där förra hösten och vittnade om mångdubblad konsumtion av majs på burk, uteblivna avokados och en landsomfattande depression till följd av insikten att de där fyra utlandsresorna per år nu blott blir två eller på sin höjd tre.

Det finns inga gratis luncher. Därav följer att materialism och välstånd är det som när oss.

Nej, men nu blir vi populärkulturella tycker jag

Anna Wintour in action på catwalken. Beautiful!

Det är redan den 3 september. Tänk så fort tiden går. Skola och arbete har rullat igång och mången kalender är nu späckad med tingel och tangel. Jag misstänker dock att få har planerat in höstens biobesök – ja, vem orkar konsumera annat än kurslitteratur så här års? Därför tänkte jag lista tre måsten.

Brustna omfamningar.
Almodovar. Det är ett fullgott och tillräckligt skäl för att masa sig iväg och se den. Nytt tema för Almodovar i denna film tycks vara relationen mellan kvinnor och sugar daddies. Räkna med sex, mörker, avvikelser från det sexuellt normala och ljussättning utöver det förväntade. Helt enkelt Almodovar 2009.

September Issue.
En dokumentärfilm om skapandet av Vogues stora septembernummer, som reder ut begreppen efter Djävulen bär Prada och förklarar vem den där Anna Wintour egentligen är. En del som ser filmen skulle nog säga att hon är djävulen, om än klädd i Chanel snarare än Prada, och andra som en kall toka. Personligen vill jag slå ett slag för alternativet inspirationskälla. Jag var själv och såg smygpremiären igår och kan tänka mig att se den både en och två och tio gånger till. Premiär imorgon fredag 4 september.

Coco – Livet före Chanel.
Det blir en modehöst, räkna med det. Audrey Tautou spelar Coco i historien om tiden före Chanel. Premiär 18 september.

Antichrist.
Lars von Trier kastar sig lite lätt in i skräckgenren i denna film som skulle ha spelats in redan för ett par år sedan, men då slutet avslöjades till media så lät von Trier skjuta upp det hela till nu. Däremellan har han dessutom hunnit med att vara rejält deprimerad. Bara en sådan sak!

Ben & Jerry's goes gay

I syfte att uttrycka sitt stöd för att Vermont nu skall införa homoäktenskap, så byter galaglasstillverkaren Ben & Jerry's namn på "Chubby Hubby" till "Hubby Hubby". Det är det vi kallar CSR. Riktig CSR. Visserligen kommer den enbart att säljas i Vermont - övriga USA, som kanske mer behöver den, kommer även framgent att få mumsa "Chubby Hubby".

Marc Jacobs gift?

För drygt ett år sedan förlovade sig designesset Marc Jacobs med sin pojkvän Lorenzo Martone, även kallad "the Boy from Ipanema" efter sitt brasilianska ursprung. Nu ryktas det om att det vackra paret också har gått och gift sig i dagarna.

Vi gratulerar och hoppas på evig kärlek och fortsatt fantastiska konstverk signerade Marc Jacobs.

Det som inte syns har inte skett?

Cirkusen fortsätter. Gubbslemmet Rolf Hillegren gör sig själv till rikspajas. Igen. I dagens SvD gör han ett blygsamt försök till en ursäkt, för att senare brassa på med uttalanden om att påstå att "[v]åldtäkt utan våld är inte bara en språklig anomali. Det är dessutom en gärning som i stort sett är omöjlig att bevisa".

För det första brukar han, liksom många andra i den juridiska sfären, den snävare uttolkningen av det juridiska begreppet våld, som gör gällande att en person använder mekanisk kraft mot en annan person. Därtill utesluter han den psykiska delen av definitionen. För det andra bygger han upp hela sin uppfattning kring en löjlig princip - att det som inte går att bevisa inte är värt att prövas. Om vi låter oss vidga innebörden av en sådan princip så kan vi fråga oss vilken forskning som då är värd att utföras? Någon alls?

Hillegren har dock funnit den perfekta platsen för regeln om att man inte bör ha sex med människor mot deras vilja: etikettboken. Ja, karln skriver på fullaste allvar (detta kan jag ju visserligen inte bevisa) att våldtäkt utan våld bör regleras som en umgängesregel. Skulle Magdalena Ribbing läsa det så skulle hon nog inte bara tappa hakan utan också bryta mot all vett och etikett och drämma ned herrn. Etikettsgurus skall inte syssla med att skriva om att det är olämpligt att begå brott och skada andra i sin omgivning. Att jag ens skriver det nu borde vara befängt, men det känns högligen nödvändigt.

Räkna med att cirkusen fortsätter...

Castropropaganda - snart i en tunnelbanevagn nära dig?

Galaminglarna Jenny Sonesson (FP) och Birgitta Ohlsson (FP), som sätter SL mot väggen i Svenskan idag.

Jo, visst har jag tittat med skepsis på de där affischerna för Eritrea-festivalen som nyligen arrangerades i nordvästra Stockholm. Förutom ett spännande kök så förknippar jag Eritrea med noll pressfrihet, en fängslad och oskyldig Dawit Isaak men också att man från regeringshåll faktiskt har försökt stoppa könsstympning - även om köksbordsoperationer fortfarande förekommer i det dolda. Att då se en affisch med slagordet "Never kneel down" känns obehagligt.

Mycket riktigt stod det heller inte rätt till med festivalen, som arrangerades av regimhyllare, hedersgästades av regimrepresentanter och skandalöst nog besöktes av svenska politiker. Liberalfeministen Birgitta Ohlsson skriver klokt och om detta på SvD Opinion idag. Aldrig mer får diktaturregimer göra reklam i tunnelbanan, en gång är en gång för mycket.

Simon Peres visar på ledarskap

Israel visar återigen upp prov på öppenhet och tolerans för hbt-communityt. Efter den förfärliga massakern på gayungdomshaket i Tel Aviv förra veckan har premiärminister Simon Peres haft en uppvisning i starkt ledarskap och känslomässigt engagemang, vilket är otroligt viktigt i kampen för att samma sak inte skall ske igen. Till minnesstunden som hölls i offrens ära kom ett tiotusental israeler för att visa sin solidaritet.

Stockholm Pride-tema på export

Gayvärldens enda läsvärda blaska Têtu uppmärksammar Stockholm Pride på sin hemsida. Årets tema heteronormen menar de är progessivt samtidigt som de utnämner Stockholm Pride till Skandinaviens viktigaste hbt-festival, så nu är den saken klar. Köpenhamn är klart på efterkälken; trots att Danmark anses ha kommit långt i jämlikhetskampen är det politiska inslaget i själva paraden svagt och det idrottsliga som i år slog sig in med besked här i Stockholm skulle aldrig komma på fråga i vårt grannland i söder.

Det är alltså helt uppenbart att debatten i Sverige är på väg i rätt riktning, dvs ut från riksdagens förhandlingsbord och ut i det civila samhället.

Dagens sorgebesked

Ikväll kom det trista beskedet att Handelsalumnen, gay rights-kämpen och snillet Karin Pilsäter inte kommer att omkandidera till riksdagen 2010. Det innebär som vi alla förstår att hon med all sannolikhet inte kommer att vara påtänkbar som ministerkandidat vid en eventuell alliansseger och i förlängningen betyder det att vi inte längre kommer att kunna skandera "Pilsäter for President" i nästa Pride-parad som går av stapeln drygt en och en halv månad innan valet.

Handelshomos önskar Karin all lycka till i framtiden och hon är mer än gärna välkommen på våra mingel nu i höst!

G som i gaylobbyn

Saxat från Wikipedia, läs och njut:

Gaylobbyn, eller "homolobbyn", är en informell beteckning på de organisationer
som verkar för att främja homosexuellas ställning i samhället. Den viktigaste
organisationen är RFSL ("Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter") som år 2001 utsågs till årets lobbyist av tidningen Resumé.
Utmärkelsen från Resumé var ett resultat av flera stora framgångar som har bidragit till minska diskrimineringen av homosexuella. Bland dessa kan nämnas registrerat partnerskap, rätt för samkönade par att prövas som adoptivföräldrar samt att homosexuella liksom andra minoriteter numera inluderas i hetslagstiftningen.
Termen kan uppfattas som nedlåtande, eftersom de som använder termen vill
ofta göra gällande att HBT-rörelsen har en alltför stark ställning i samhället. Bland de grupper som använder termen finns bibeltrogna kristna, med olika kristna tidningar inom pingstkyrkan och trosrörelsen som främsta brukare. Tidningen Världen Idag är ett exempel på hur vissa bibeltrogna kristna ofta insinuant kopplar ihop "homolobbyn" med pedofili [1][2][3], i syfte att undergräva HBT-rörelsens trovärdighet i frågor om HBT-personers mänskliga rättigheter.
Som alternativ missaktande term används gaymaffian, framför allt av
nynazister. Enligt den nazistiska gruppen och nyhetsförmedlaren Info-14 arbetar gaymaffian för ”att snedvrida moralen hos svenskarna" och lobbyn ska enligt dem utövas av ”allt från judar till bögar, politiker och media”. Högerextrema organisationer beskyller också "gaymaffian" för att vara en täckmantel för pedofiler[4] .

För den som är nyfiken på att snoka vidare bland noterna 1-3 så hänvisar de alla till tre artiklar författade av Ruben Agnarsson: "Rädda oss från extremisterna!" (23/2 2007), "Vem är förtryckaren?", (24/1 2007) och "Homosexrörelsens tydliga koppling till pedofili" (22/12 2006).

Ekvationen hiv, porr och etik.

HIV-vågen på 80-talet kastade på många sätt en skugga över gayvärlden. I folkmun fick sjukdomen nidordet bögpesten. Pet Shop Boys' Domingo Dancing skrevs på temat och är inte precis den muntraste av låtar. Gaytäta områden ödelades i skrämmande fart.

Så här nästan 30 år senare sprider sig fortfarande sjukdomen, trots lättillgänglig information och erfarenheter som sträcker sig till halvvägs till månen och tillbaka. Och på bögarnas porrfilmstopplista återfinns rullar som 20-load Weekend med skådisen Dawson; handlingen är ganska simpel och avslöjas i stort i titeln - inom loppet av två, tre dygn har han barebacksex med över tjugo män. Det vill säga oskyddat sex.

En normalbegåvad person som ser den eller hör om borde omöjligen kunna undgå det faktum att Dawson är HIV-positiv. Med tanke på hur riskfyllt hans beteende är, så borde alla andra alternativ vara uteslutna. Tyvärr är det skillnad på vad som borde vara och vad som är - för många fungerar filmen som en glamourifiering av barebacksex.

Det hela utgör något av ett gayvärldens, framförallt porrfilmsjättarnas, dilemma i modern tid. Å ena sidan är det upp till envar att spela in barebackporr, åt envar att titta på det och åt en var att eventuellt ha det med sina sexpartners - men å andra sidan sprider sig HIV-smittan fortfarande snabbt samtidigt som botemedel och vacciner lyser med sin frånvaro. Det finns ingen entydig lösning på dilemmat, förutom att ifrågasätta såväl graden av etik i Dawson med fleras beslut som slutledningsförmågan hos dessas fans och åskådare.

Dagens sport: bryta Unnis penna!

Precis som grannen Federley konstaterar, så är 'Happy Pride!' den töntigaste hälsningen i världshistorien. Så den bojkottar jag. Till förmån för 'Åh! Unni är tillbaka!'. Jo, författarinnan Unni Drougge är återigen i farten på debattsidorna och härjar så här i Stockholm Pride-tider. Ni som läste hennes text år 2006 behöver inte läsa årets upplaga, som i stort är en kopia. Det vill säga - en orgie i hemmasnickrade ord och uttryck som avslutas med uppmaningen "Ut och slåss, fjollor!", som sammanfattar hennes budskap att hbt-communityt måste trycka mer på att de är annorlunda, undvika att bli svennefierade (vilket hon likställer med att t.ex. gifta sig en masse, det är dock OK om Mark och Jonas gör det, typ) och på så sätt bli mer accepterade. Hon oroas över det ökade antalet hatbrott, en fråga som hon tycks bekymra sig för ända sedan den dagen hennes gosenosgaykompis Johan Hilton berättade om sin bok.

Logiken är verkligen noll: antingen villavolvovovveidyll och massor av hatbrott eller skev, singel och säker på stan. Tack och lov utsätts vi bara för Drougges skräp en gång per år.

Så... Åh! Unni är tillbaka! och ha en skön vecka!

Kategori: det här arbetet har mina skattepengar finansierat

Nämen, titta! Ett stycke skatteslöseri på 24 sidor: Svarta listan - ord och fraser som kan ersättas i författningsspråk.

Alternativt ett autentiskt bevis på svenska folkets fördumning.

First Lady Brown i Londons parad

I Sverige är vi bortskämda med att framstående ministrar tågar med i Prideparaden. Nyamko Sabuni, Mona Sahlin, Anders Borg, Maria Wetterstrand, Gudrun Schyman, Maud Olofsson, Karin Pilsäter, Josefin Brink... Listan kan göras mycket längre än så. Men i Storbritannien, där biskopen Michael Nazir-Ali mitt under pågående London Pride uttalade sig om att han och kyrkan välkomnar bögar "but we want them to repent and be changed", finns inte alls samma tradition av politiskt stöd i marschen. Det var därför ett glädjeämne då premiärminister Gordon Brown's hustru Sarah gick med på Londons gator i lördags, ackompanjerad av två dragqueens i Union Jack-utstyrsel.

Det går mot det bättre.

För oss som var trötta på de färgade banden...

...så finns den vita knuten! Den som bär den tar ställning till samkönade äktenskap. Läs mer på WhiteKnot.org!

Baltstaternas tragik och tragedi

För några år sedan var baltstaterna en förebild inom en rad olika områden, såsom skattepolitik, ekonomisk utveckling och demokratiuppbyggnad efter Sovjets fall.

Idag är de tre länderna ett vittne om tragedi och tragik.

Tragedin handlar kort och gott om finanskrisens följder med allt vad det innebär i termer av arbetslöshet på snart 20%, BNP-ras på 10% och tal om devalveringar.

Tragiken, däremot, avser hur vidrigt homofolket behandlas. Tidigare i år lyckades man till slut driva igenom tillstånd för att anordna Baltic Pride i Riga med starkt stöd från svenska politiker från framförallt FP, V och MP, men det var inte helt utan problem och smutskastning. Och igår beslutade den litauiska riksdagen att förbjuda information om homosexualitet i skolorna för att ”skydda barnen” och värna ”den traditionella familjemodellen”. En litauisk Human Rights-aktivist framför att det kan bli svårt om inte omöjligt för lärare att gripa in om en homosexuell elev blir mobbad.

Oooops Reinfeldt...

I partiledardebatten just nu. Mona Sahlin till Fredrik Reinfeldt: ”Du är nybörjare på att försvara den svenska modellen”. Dagens punch-line. Eller kanske dagens sanning.

Snott från Åsa Petersens FaceBook-status. Har ni inte läst hennes underbara bok Bortom normen 2.0 – Om en ny sorts rättvisa, så är det definitivt dags för det. Annars går det ju att snoka lite bland texterna i hennes numera nedlagda blogg.

Shalom Tel Aviv!

Micke och jag har i ett par månader pratat om den där resan till Tel Aviv - bögarnas förlovade Mecka alternativt heliga land. Vad som har skett rent konkret med planerna lämnar vi till det osagda.

Härom veckan gick Tel Aviv Pride av stapeln och återigen visade staden upp sig från sin queeraste sida. I samband med det släppte Handelshomosens våta dröm Yehonathan Gatro ett par nya låtar, perfekt inför sommarens balkongdiscon.

Slutligen vill jag tipsa om det här reportaget från Fred i Mellanöstern-bloggen. Väl värt en titt!

Shalom Tel Aviv!

Som om vi inte älskade Kappelin nog...

...så droppar hon följande mening i sin fantastiska DI-krönika om soffliggarens högsäsong:

"Så även den där oformliga kroppsdelen som sitter liksom mittt på och som av
någon anledning blir tjockare för varje år, trots höstens och vinterns goda
föresatser. Arbetsårets sista ansträngning är därför inte Scoopet med stort S,
utan Dieten med stort D"

Bild från SVT.

Ateism, sekularisering och religiösa skolors icke-vara

Jag är inget fan av religion. Stating the obvious. Men jag tycker likväl att det är viktigt att skilja på begreppen: ateism och sekularisering är inte samma sak. Ateism är det jag utövar privat, dvs undviker så många religiösa traditioner, seder, riter och tecken som möjligt – medan sekularisering är det karaktärsdrag jag önskar att staten skall bära.

Och med sekularisering menar jag såklart att staten skall vara religiöst och livsåskådningsmässigt obunden, utöva likabehandling (till skillnad från särlagstiftning) och kantas av mänskliga och demokratiska rättigheter, inklusive religionsfrihet.

Humanisternas kampanj ”Gud finns nog inte” har, med rätta, blivit kritiserad på konstruktivt och korrekt sätt för att den är för militant-ateistiskt jämfört med vad förbundet utger sig för att vara. Samt att färgvalet gult och blått tillsammans med kritiken mot religion kan kopplas till högerextrema grupper. Samt för att utgångspunkten är det kristna Sverige. Bland annat.

En vassare kampanj hade fokuserat på en smalare spännvidd och peka på vilka religiösa egenheter som träder fram i statens maktutövande och lagbok. Ett sådant exempel är att religiösa friskolor är tillåtna.

Som jag skrev tidigare är en sekulariserad stat fri från värderingar, men tillåter sina medborgare att ha religiösa uppfattningar. De religiösa friskolorna står i tvär kontrast till detta och utgör ett sätt för föräldrar att tvinga barnen en religion. Själva tanken med en sekulär skola är att barnen skall kunna uppleva och lära om olika livsåskådningar för att sedan kunna ta ställningen till den som faller dem bäst i smaken, medan religiösa friskolor direkt uttalat är religiösa till karaktär och oavsett om undervisningen informerar om olika alternativ så indoktrineras barnen kulturellt.

Detta är en beskrivning av det generella fallet.

På ett specifikt plan kan vi hitta en hel del motargument av sakpolitisk karaktär. Flickors frihet minimeras med hjälp av stenhård koll och kontroll samt vapen som slöjan. Homosexualitet framställs i flera fall som en sjukdom, och i Holland rapporteras det i dagarna om att homosexuella lärare kan sparkas från religiösa friskolor med hänvisning till "deras livsstil". Plymouthbröderna har startat en sekteristisk skola där kvinnor skall underkasta sig genom att bära slöja för att påminnas om att de är underställda mannen.

Med tanke på hur mycket kritik Humanisterna har fått och hur mycket deras förtroende har naggats i kanten, så hade den enorma summa de torde ha lagt ned på kampanjen ha investerats bättre i en smalare sakpolitisk fråga...

Moralhysteri och drömmar

Nämen, herr Milton är ute och minglar med snygg slips och alldeles för många jobbpapper.

Anders Miltons debattartikel i DN i morse fick nog många att känna sig både förvirrade och förtvivlade. Den f.d. RK Sverige-ordföranden (sure, han gör ett OK jobb i HIV-frågan), Läkarförbundsbossen, Katastrofskommissionsutredaren med mera för under rubriken ”Dela ut gratis P-piller till skolelever över 15 år” en moralistisk argumentation på ett taffligt språk i syfte att presentera en regeringsutredning om oönskade graviditeter. Hans moralpanik återspeglas särskilt tydligt i rubriken – för även om han inte vill tro att det är så, eller inte vill att skall vara så, så är kombinationen 13-åriga tjejer och kondom inte alltid komplett.

Därutöver vill han registrera alla aborter centralt. Vilken nytta det skulle ge är lite oklart, men abortingreppen skulle eventuellt kunna synas i journalen då; dessutom har de sådana register i Danmark och Nederländerna, varifrån det för övrigt finns studier som visar att inhemska kvinnor är mer återhållsamma med aborter än kvinnor födda utanför Västeuropa.

Ni märker, va? Moralisera mera, tvinga på ungdomar kondomer (nytänk!) och be till gud att aborttalet i Sverige skall minska. Så blir vi alla mindre gravida och mer lyckliga.

Jag som ville ha en Porsche

Ingen Carrera för mig... Får bli en Maserati Quattroporte då.

Så fort man öppnar Dagens Industri så attackeras man av journalistiskt grin om bilindustrin. Den ena mer ointressant än den andra. Men igår kunde jag till min stora förskräckelse läsa att Porsche riskerar att köpas upp av en investmentfond från Qatar. Där grusades helt mitt förtroende för det tyska anrika företaget.

I Qatar är nämligen homosex förbjudet och kan ge 5 års fängelse. Utlänningar klarar sig då och då undan, men uppenbarligen inte alltid. Fresh?

Marija luktar fisk

Marija Serifovic, som på något konstigt vänster kammade hem ESC härom året, visar upp ett skolboksexempel på renommésnyltning. Först spelar hon lesbisk, sedan påstår hon att sex mellan män är onaturligt. Darling - jag tycker att det är onaturligt att yla på serbiska inför hela Europa. Och att stava Marija med j.

Sanningar och sommardagsdrömmar

Vad gör man en morgon på kontoret i början av juni, då det småregnar ute och de syndigt korta shortsen lyser med sin frånvaro? Jo, man drömmer sig såklart bort till rosé, böljande vatten och solbrända pojkar.

Mitt i allt dyker en antik DN PåStan-recension av Mälarpaviljongen fram. Eller antik och antik - den är daterad till förra året, då menyn fortfarande kunde tolkas som någorlunda genuin och inte var så slätstruken som årets piratkopia till matsedel. Men det är inte därför jag läser artikeln med ett lättare leende på läpparna, utan för författarens förmåga att sätta fingret på alla tänkbara bögbeteenden:

- "På Mälarpaviljongen
är det mesta smart, snyggt och snabbt - ungefär som raggningsidealet i
gayvärlden."
- "Sedan miljöminister Andreas Carlgren invigde pontonen har det
minglats och hånglats och partats där. Som klubb är Mälarpaviljongen ett
puttinuttigt, familjevänligt ställe dit gaypar gärna tar med sig
”kärlekshunden”"

Någonting intuitivt säger mig att det borde vara dags för stockholmspuggorna att sadla om, byta stil och inte vara så fucking explicita så att till och med Krogkommissionen plockar humorpoäng på vår bekostnad...

Rösta Pirat - stöd manschauvinismen

Supersvennen Rickard Falkvinge, f.d. Dick Greger Augustsson, var förra veckan med i ett porträtt i Aftonbladet. Jag hade redan en negativ bild av Piratpartiet, framförallt för mansdominansen i toppen och världsfrånvända enfrågeinriktningen, och efter att ha läst artikeln späddes min skepsis bara på. På fullaste allvar tänker PP bara driva en enda fråga - integriteten - och sedan rösta likadant som det parti som stödjer de mest.

Det finns ingen ideologi, ingen vision ingen tanke om hur samhället skall se ut utanför deras svettiga LAN-lokaler. Men om man får gissa så är det här med mänskliga rättigheter ganska oviktigt. Förutom fri fildelning såklart! Bögar som hängs, kvinnor som vägras abort och kurder som trackasseras är oviktigt så länge det inte går att programmera. Och läkemedel avskaffar de samtidigt som de avskaffar patentlagstiftningen helt och hållet.

Om Piratpartiet mot all förmodan tar över världen med klotteråsikterna på den där sunkiga McDonaldsservetten som tydligen utgör deras urkund, så kan vi vänta oss att Förstepiraterna Engström och Falkvinge låter förvandla den senares insvettade till ett datanördsharem där kvinnorna värmer Billys och ser till så att gubbarnas kondomer blir använda.

...för er som inte vill rösta in ett gäng datanördar som försöker digitalisera bort marknadsekonomin och framstegen inom MR-området så finns det kandidater som bryr sig integriteten i andra partier också. För den rödgröne finns alltid personer som Zaida Catalan (mp), Anna Hedh (s) och Carl Schlyter (mp) - och för den blå bland annat MaeLiz Orrégo Rodriguez (fp), Annika Beijbom (fp) och Marie Wickberg (c). Det är bara att välja. Undvik pirater på söndag bara.

Aktivistnostalgi från 2002.

Såhär mitt i tider med tenta (en, bara en!), studentfiranden, EP-kampanj, EP-valvaka och annat tidskrävande så googlade jag mig fram till ett reportage från QX.se, daterat till 6 juni 2002, ganska exakt sju år sedan från firandet av adoptionslagen.

Vilken tur att kampen för ytterligare reformer inte har förändrats.

Och vilken tur att stilen i övrigt har förändrats...

Malena for the win

Med tanke på rubriken kanske ni tror att det här inlägget kommer att handla om vem som vinner ikväll. Men icke.

Istället är det en hyllning till gayaktivisten Malena som var först ut av artisterna att deklarera sitt stöd till den inställda Prideparaden.

Öster om jämlikheten eller nio år tillbaka?

På kårens medieutskott hade någon härom dagen plockat fram gamla småttingguider - informationsböcker som skickas till dem som just blivit antagna till Handels - och i dem döljer sig en hel himlavärld för oss som gillar att studera då-och-nu-förhållanden. Fredrik Reinfeldt poserade på bild från en debatt, Micke Schiller hade världens töntfrilla och Öhrlings (numera PwC) reklamannonser var långt ifrån så visionära som dagens.

I 2000 års småttingguide poserar mycket riktigt Fredrik "Tag Ericsson" Eklund, som jag tidigare rapporterat om. Texten som ackompanjerar hans fylliga biceps är dock inte lika hård - den består tvärtom mest av en massa PK-termer och löften om studiebesök hit och rätt att komma ut dit. Inte precis den privilegiade verklighet jag lever i idag, nio år senare.

Och när jag läser om hur stockkonservativa regeringar och stadsfullmäktigen i Östeuropa förbjuder Prideparader i stad efter stad, år efter år blir smaken av gräddfil än mer distinkt. En färjeresa bort, i Riga, nekas Sabuni samtal om hbt med lokala politiker. I Moskva kryllar ESC-scenen av bögar (Nederländerna, Ungern, Grekland, Tyskland...), men där rampljusen inte lyser, lyser istället bögarna med sin frånvaro. Ofrivilligt.

Likväl sitter jag här i min frihet, trygghet och jämlikhet och gnäller över icke-existerande surrogatmödraskapslagstiftning, dåliga abortsamarbeten och andra reformer som framstår som ren lyx i jämförelse.

En blick tillbaka i tiden och en annan över Östersjön kan ibland ge väldigt vidgade vyer.

Inför prostitutionslegitimation nu!

Debatten om sexköpslagen har trappat upp ordentligt de senaste dagarna, om än blott bland de borgerliga partierna. Igår debatterades det i P1, P3, TV4; i morse ånyo på TV4 samt i allehanda tryckt och nätbaserad media. Frågan är bara var det hela tar hän. Som det ser ut nu så kommer Folkpartiet och Centerpartiet att lida av en smärtsam invärtes död, om inte parterna kan enas om en kompromiss.

Jag tänkte därför bidra med en långt mer innovativ och uppbackad syntes som båda sidor, särskilt inom fp, kanske kan ta del av: prostitutionslegitimationen. Vi auktoriserar idag advokater och revisorer och Folkpartiet vurmar stundom för att även införa en lärarlegitimation. Så modellen är inte så nydanande i sig, bara tillämpningsområdet.

Hur skall det då gå till? Förslagsvis bör den lokala socialtjänsten hållas som ansvariga för att utfärda legitimationen och kvartalsvis ompröva den. Utfärdandet bör gå till på så sätt att den ansökande testas psykiskt och fysiskt för att således kunna utröna om personen bär på några smittor, har utsats för skador eller mår mentalt dåligt av sexsäljandet. På så sätt skapas en kontakt med socialtjänsten, som inte uppnås vare sig med eller utan den nuvarande lagen, ett utvidgat skydd och slutligen även ett understrykande av den gamla käpphästen "bådas lust, bådas ansvar".

Hotet mot mänskligheten: tanorexia.

Efter succéer som bonusslakt och svininfluensan lanserade media, via kvalitetstidningen Metro, idag det nya hotet mot samhället: tanorexian. Det handlar om att framförallt unga flickor ser sig i spegeln, känner sig bleka och botar sin ångest med att sola hysteriskt mycket på solarium så att de potentiellt ökar chansen att få cancer.

Hjälp till i kampen mot tanorexia - kasta en Metro i pappersåtervinningen så elimineras sjukdomen för evigt.

Fp Stockholm presenterar Regnbågsstaden

Folkpartiet i Stockholms stad går i bräschen för ett helt nytt sätt att tänka och föra politik. Och det första steget gör man på HBT-området med den nya bloggen Regnbågsstaden, där partiföreningen presenterar vad den avser göra inom olika områden för att förbättra Stockholm som gaystad.

Just nu handlar många av förslagen om att sprida HBT-kompetens. Med din och andras medverkan kan programmet bli än mer spännande än så.

Liberati ställer SD mot väggen.

Liberatiisterna Alexander Bard, Seved Monke, Martin Ängeby och Louise Persson skriver om Sverigedemokraterna och svenskhet på Newsmill. Väl värt att läsa!

Sverige ur en amerikansk komikers ögon

Wyatt Cenac i The Daily Show with Jon Stewart åker till Sverige och skall väcka oss ur vår socialistiska mardröm. Kan det bli roligare?

The Daily Show With Jon Stewart	M - Th 11p / 10c
The Stockholm Syndrome
thedailyshow.com
Daily Show Full Episodes Economic Crisis Political Humor

Copyright i all ära...

...men på 8 000 år gamla texter? FN har lanserat sitt World Digital Library och flera av texterna är skyddade av omfattande upphovsrättslagar. But why?

Kön - passé eller succé?

Nu fortsätter jag på temat den nya familjen.

Går det att uppfostra sina barn könsneutralt? DN belyser idag några exempel från verkligheten, och i fallet med Kim (inte en han... inte en hon... en Kim!) anstränger sig föräldrarna väldigt hårt för att låta Kim göra de val han själv vill. Normerna är påtagliga och djupt penetrerade så det krävs en vidsynt omgivning och en stark vilja hos föräldrarna.

Artikeln antyder, om än inte explicit, att det är lättare att vara avant-garde i Stockholm än annorstädes. Mjo, det låter rimligt att hög utbildning, hög inkomst och mångfald ökar sannolikheten för en modern syn på den här typen av frågor, men det handlar fortfarande bara om enstaka undantag som bekräftar regeln.

Handelsalumnin Niclas Berggren öppnar upp för diskussion om ämnet på sin blogg.

Kultur, krisen och kärlekens språk

Det bästa sättet att tolka och avbilda samhällets skeenden och trender är att använda sin högra hjärnhalva och komponera ett kreativt verk. Så har den franske kultsångaren Alain Souchon gjort genom att i sin nya Parachute Doré (betyder Gyllene fallskärmar) uttrycka sin syn på bankkrisen.

Écoutez!

Stjärnfamiljen - det nya svarta

Debatten om kärnfamiljens monopolsroll i utformningen av familjepolitiken har hittills verkat vara ett evighetsspel. Fram och tillbaka med samma argument. Från båda håll. Och i ärlighetens namn har den liberala sidan varit väldigt otydliga retoriskt och bara hackat med samma påståenden om hur världen ser ut och inte ser ut utan att konkretisera det hela.

Nu har nödplanet äntligen landat. På FaceBook finns klubben Värna Stjärnfamiljen som i skrivande stund just har passerat 1 500 medlemmar och leds av ett par ambitiösa kvinnor. Där definieras begreppet stjärnfamiljen, som i ett enda ord sammanfattar hela den moderna liberala familjesynen, såsom: "en familj där omtanke, respekt, kärlek och ansvar är viktigare än den yttre formen. Denna familj kan bestå av en eller flera vuxna och banden mellan vuxna och barn och mellan syskon bygger inte alltid på biologi. I begreppet ryms regnbågs-, enförälders-, tvåförälders-, bonusförälders-, dubbelregnbågs-, adoptiv-, extended-, donations-, med mera- familj likaväl som den barnlösa familjen".

Så låt oss nu snacka stjärnfamiljer, modern moral och kärlek före kärnor.

Privatisera med förnuft!

Min väninna Emelie Holmgren har drivit kampen för att stoppa superutförsäljningen av Tibble Gymnasium så länge jag kan minnas med namnlistor, överklaganden med mera. I torsdags kom domen i kammarrätten som gav henne rätt och Täby kommun fel - skolan såldes till ett alltför lågt pris. Fel sätt att hantera skattepengar på.

Läs om det på DN.se.

Dominika P ordinerar arbete

Handelshomosfavoriten Dominika Peczynski florerar idag på Aftonbladets debattsida, där hon argumenterar för att arbete är den mest effektiva medicinen mot depressioner. Som den Lutherlärljunge och arbetslinjefascist jag är kan jag bara nicka instämmande, stryka under att ingen människa mår bra av att i längden alienera sig från sitt vanliga liv och isolera sig med sin depression. Att prestera är att boosta sitt ego - och om det är någongång man skall boosta sitt ego så är det när det har fått sig en törn.

Köper du billigt så köper du dyrt

I gårdagens Dagens Industri rapporterades om lågprisbutikskedjan Lidl som anlitat detektiver för att spionera på sina anställda. Detektiverna rapporterade om "sjukdomstillstånd," exempelvis att anställda försökte skaffa barn men hade svårigheter med detta. Dessutom kartlade man de anställdas privatekonomi. Allt för att kunna göra sig av med anställda som potentiellt kunde bli kostsamma för företaget.

Med andra ord behöver man inte söka sig till Gulf Air för att uppleva konstiga anställningskrav. Det räcker att ta jobb i en lågpriskedja. Tydligen gäller alltså fortfarande talesättet köper du billigt så köper du dyrt, där kostnaden för den billiga mjölken blir de anställdas integritet.

I en tid där Corporate Social Responsibility blir en allt viktigare del av företagens verksamhet blir de företag som inte sällar sig till leden lämnade utanför, något som också kunde observeras under Handelsdagarna då Lidls monter gapade tom på besökare.

100 årsbloggen

Handels firar 100 år i år och det stora jubiléet till ära har Jubileumskommittéen satt upp en blogg. Okej, den är inte fullt lika intressant och nydanande som Handelshomos, men så är den ju också tillbakablickande till sin natur.

http://100years.hhss.se/ är adressen.

Myrdalsällskapet vill ha det blodigt

Många av oss trodde nog att kommunismen i Sverige var död. Lars Ohly titulerar sig inte längre kommunist och på regeringsnivå diskuteras det hur svenska skolelever skall undervisas i kommunismens brott mot mänskligheten.

Men vad vi än trodde, så trodde vi fel. Jan Myrdalsällskapet har instiftat Lenin-priset som skall gå till en olydig samhällsdebattör som på något sätt har utmärkt sig. Senast knep anarkisten och religionshistorikern Mattias Gardell åt sig priset som han utan vidare eftertanke tackade för och tog emot. Eller ptjaa, han konstaterade blott att han inte är leninist.

Det verkar vara chict att hysa förkärlek och uttrycka beundran till förtryckande massmördare som sedan länge är döda. Chict skall det tydligen också vara att digga Jan Myrdal, som tillsammans med bl.a. KD och SD varit aktiv motståndare till homoäktenskapet. Jag tycker mig se en röd (sic!) tråd: tillbaka till ocivilisationen!

Mer om Sverigedemokraterna

Det var på samma gång intressant och skrämmande att läsa kommentarerna från det föregående inlägget. Tänkte besvara några av de frågor, funderingar och faktafel som uttrycktes där.

Pour un, vad beträffar Sverigedemokraternas inställning till homosexuella och kvinnor så skulle jag kunna nöja mig med att hänvisa till deras familjepolitiska program, som argumenterar emot homoäktenskap, homoadoptioner, lesbisk insemination och som uttalar att:

Sverigedemokraterna ser mycket negativt på landets höga aborttal. Varje abort
innebär en förlust både för samhället, föräldrarna och inte minst det ofödda
barnet som mister sin möjlighet till fortsatt liv.

Sverigedemokraterna vill
verka för att aborter efter tolfte havandeskapsveckan förbjuds, såvida
medicinska eller andra tungt vägande skäl för abort ej föreligger.

Men jag nöjer mig inte där, utan jag går gärna vidare med att exemplifiera vad partiföreträdare också säger i verkligheten. Partisekreteraren Björn Söder hamnade i blåsväder år 2007 för att ha attackerat homosexuella med uttalanden som "dessa sexuella avarter är inte normala" och benämningen "det perversa homosexevenemanget" om Pridefestivalen. Fräscht? Modernt? Riksdagsmässigt? Sedan kanske det inte fanns någon homofientlig snapsvisa, men det är känns perifert i sammanhanget.

Statsvetarprofessorn Marie Demker har studerat partiets väljargrupp och gjort diverse fyndigheter. Den största målgruppen är LO-medlemmar 18-29 år (14,4%) och 5,2% av männen jämfört med 2,0% av kvinnorna röstar på SD. Hon drar slutsatsen att SD har stöd hos "välfärdssamhällets förlorare" - dvs, om man tolkar det ur sitt sammanhang, så är de att likställa med ett missnöjesparti. Det finns även en ett år äldre SIDO-studie som pekar i samma riktning: SD är ett parti för unga män som ser sig svikna av staten. Det är inget parti som kreativt och i progressiv andra vill bidra till att förbättra samhället. Tvärtom så skall gränser som tidigare varit stängda, men som öppnats upp, åter stängas genom bl.a. återvändarbidrag till invandrare (!) och nej till EU, Schengen och Genèvekonventionen. Tillbaka till onda tider.

Och så var det någon som gjorde sig lustig över begreppet vit makt-musik, Olof Palme och att ett punkband i USA kallade sig för "Dead Kennedys". Den kommentaren kan jag blott bemöta med att säga att den saknade röd tråd och argumentation.

Någon använde logiken att jag borde sympatisera med SD eftersom att de arbetar emot muslimer som i sin tur har homofientliga åsikter. Jag tycker att jag redan har bemött det i styckena ovan. Men jag vill gärna stryka under ett par saker här. Till att börja med går det inte att dra sådana paralleller, ty islam är en religion och SD är ett politiskt parti - och det är något jag aktivt arbetar för skall gälla, dvs att religionen skall bort från politiken och tvärtom. Det är bl.a. därför som jag tillsammans med min Handelshomoskollegor ifrågasätter islams starka ställning på regeringsnivå i Mellanöstern och katolska kyrkans starka ställning i delar av Europa och Sydarmerika.

Debatten fortsätter. Jag tänker inte tiga och få se ett sverigedemokratiskt intåg i riksdagen som konsekvens.

Vit makt-partiet 4,2%

I Demoskops sensationella väljarbarometer som presenterades igår kanske skall tas med en nypa salt. Men att SD fick 4,2% och därmed överträffade såväl C som KD leder oss till frågan om vad som händer ifall partiet äntrar riksdagen.

Med tanke på SR Kalibers senaste upptäckt, lär sånghäftet på riksdagens personalfester att kompletteras med diverse vit maktmusik, Olof Palme-skämt och kvinno- och homonedvärderande snapsvisor. Varje tjugofemte svensk tycker att det är helt okej. Eller så vet de bara inte om det.

Alternativt så är det dags för medie-Sverige och den upplysta parlamentariska skaran partier att sätta hårt mot hårt. Snart kan det vara för sent.

Lågkonjunktur masshysteri och självuppfyllande profetia?

Nu börjar lågkonjunkturen bli långtråkig. Alla pratar om den, man kan gå till mataffären och höra människor prata om sina vänner som blivit arbetslösa eller träffa studenter som försöker hålla sig kvar i universitetsvärlden av rädsla för att komma ut till en obefintlig arbetsmarknad. Det är helt enkelt en negativ underton i de flesta samhälleliga konversationer för tillfället.

Det jag frågar mig är om denna lågkonjuktur verkligen hade varit lika djup om den inte blivit så upphaussad. Ponera för ett ögonblick att media inte skulle bevakat lågkonjunkturen alls. Det skulle leda till att människor inte skulle veta om att det var lågkonjunktur. Detta i sin tur skulle göra att konsumptionsmönstren inte skulle ha förändrats, vilket skulle ha lett till en dämpning av BNP-fallet och att produktionen inte skulle ha sett samma nedgång. Därmed skulle företagen inte behövt permittera människor i samma utsträckning och krisen och lågkonjunkturen skulle ha dämpats.

Naturligtvis inser jag som ekonom att grunden till finanskrisen och lågkonjunkturen inte ligger i media men de multiplikatoreffekter medias bevakning av krisen och konjukturen leder till är inte att förringa. Det leder helt enkelt till en masshysteri och blir en självuppfyllande profetia av ett enkelt orsak-verkanssamband:

Media rapporterar om finanskris/lågkonjunktur --> Människor blir rädda att bli av med jobbet --> Människor sparar för att ha en buffert --> Konsumptionen i sammhället minskar --> Företagen får minskade orderingångar --> Företagen blir mindre lönsamma --> Företagen måste säga upp människor --> Arbetslösheten stiger och det man befarade blev verklighet

Jag ställer mig kluven till vad som borde göras åt detta. Man vill ju inte kontrollera media; media är ju trots allt folkets verktyg för att informera sig om samhällsförändringar och nyheter och medias uppgift är ju att rapportera om aktuella händelser. Men media kanske också borde inse att de har ett ansvar och en del i lågkonjunkturens magnitud på grund av det samband som visats på ovan. Kanske kan media då bli en av människorna på bilden ovan som hjälper till att lyfta konjunkturen istället för att trycka ner den ytterligare.

Go Marit!

Marit Paulsen är inte rädd för att säga sanningen om ekologiskt, nämligen att det inte är lösningen på världens klimatproblem, utan blott ett verktyg för att lindra rika västlänningars tyngda samveten.

Ärlighet varar längst. Och med ärlighet kan vi också bevara jorden lite längre...

Sverige snart jämlikt.

Ellen DeGeneres och Portia De Rossi, ett av kändissfärens hetaste homopar.

Mellan alla inhaglande nyheter om finanskrisen och dess verkningar fick vi idag äntligen något positivt, men likväl så självklart, att glädja oss åt. Samtidigt som jag satt med arbetsmarknadsutskottet och diskuterade studenter som arbetar och det korkade förslaget om rätt till heltid i ett intilliggande rum, så debatterade riksdagen de sista detaljerna innan beslutet att homoäktenskap skall vara tillåtet i svensk lag fattades.

Det är väl värt att fira. Begreppet jämlikhet har tagit ännu ett steg närmare mot att vara en beskrivning av vad svensk lagstiftning står för.

På partiernas hemsidor är det dock bara folkpartiet och kristdemokraterna som skriver om förslaget. Folkpartiet kallar beslutet för "En liberal reform för kärleken" medan kristdemokraterna hänvisar till en debattartikel i GP där några företrädare argumenterar emot den nya lagstiftningen och påstår att fp, m, c, mp, v och s ingått en "ohelig allians".

Bonus är inte stöld!

Idag kom bomben som tusentals bankanställda gått och fruktat. I slutet av månaden skall flera av bankerna betala ut bonusarna för år 2008, men i och med DN Ekonomis så kallade "granskning" riskerar de att bli inställda. Det är tydligt att redaktionen har satt det blöta fingret i luften och pumpat sig fulla med kvällspresspopulism; den annars så kloka Maria Crofts babblar om att det minsann inte är gratis att använda Internetbanken, men att bonus, det har de råd med.

Bankerna visar upp ganska goda vinster, Nordeas noteras till 27 miljarder kronor samtidigt som banken internationellt rankas som en av de stabilaste. Att de då betalar ut mindre än 10% av detta i bonus till de anställda är inget konstigt. Bonus är anledningen till att folk söker sig till bankerna och till att bankfolket anstränger sig för att skapa vinst till bolaget. De svenska bankernas stora vinster visar på att de anställda har varit mer långsiktiga än sina utländska branschkollegor som dragit på sig kreditsvaga kunder vilket slutligen blivit dödsstöten.

Men visst finns det felaktigheter i bonussystemet. Lösningen är egentligen ganska enkel.

Problemet med bonussystemet är inte dess existens eller omfattning, utan dess utformning. Som det ser ut idag så gör bonussystemet att enhets- och divisionschefer tänker mer kortsiktigt och mer på sin enhets prestationer, vilket smittar av sig på de underordnade. Den högsta ledningen bör styra om riktningen och tilldela samtliga anställda på alla enheter en grundbonus som baseras på bankens sammanlagda prestation som sedan kompletteras med tilläggsbonus baserad på avdelningens bidrag till helhetsvinsten.

För den som inte gillar vare sig bonussystemets existens eller utformning finns det ett par alternativa lösningar:

1) Byt bank till en bonuslös (eller starta en sådan),
2) ta ut samtliga sparade pengar och lägg dem under madrassen,
3) sälj bostadsrätten, betala tillbaka alla lån och gör som i 2), eller
4) börja betala allt kontant.

Det är bara att välja: antingen använder man sin konsumentmakt och lämnar sina åtaganden i bankerna, eller så använder man sitt sunda förnuft och inser att bonus- och incitamentssystem är nödvändigt för att attrahera rätt människor och generera ett gott resultat.

Prins Carl Philip och bögarna

Prins Carl Philip har designat en bestickserie för Mema/GAB, CPB 2091, som med karaktärsdrag som för tankarna till Genses Focus de Luxe ligger helt rätt i tiden. Det stora frågetecknet ligger dock i prinsens val av delar; serien inkluderar enbart matgaffel, matsked, matkniv, tesked och dessertsked. Jag trodde att prinsen hade lärt sig att dessertsked enligt etikettens alla regler endast används till fruktsoppor, annars använder man dessertgaffel med tillhörande kniv.

Mema/GAB:s marknadschef Monika Törnqvist pekar ut kvinnor över 40 år som huvudmålgruppen, men lägger till att hon också tror "att unga designintresserade och homosexuella män faller för det här sparsmakade och stilrena uttrycket". Prinsens faders valspråk tycks alltså ha ärvts vidare och genererat hans designsinne och sedan smittat av sig på hans chefs marknadstänk.

Mema/GAB:s sortiment återfinns på bl.a. NK Juvelsalong, där delarna kommer att säljas för 400-1 000 kronor per del.

Harvey Milk-skolor, nej tack.

På SVT 2:s Skolfront ikväll figurerade inte bara vackra Gulan Avci utan också ett par NYC-bögar från The Harvey Milk High School, en skola helt avvikt för hbt-elever. Den hyllas av eleverna, som påstår att de numera kan koncentrera sig på studierna och inte känna obehag från omgivningens glåpord.

Samtidigt har dess existens inte varit helt oifrågasatt. Föga förvånande har moralkonservativa politiker sagt ifrån med hänvisning till skolans inriktning, men även den amerikanska gaylobbyn har ställt sig frågande till denna bakvända diskrimineringen. Och det senare finner jag rätt och rimligt, för på samma sätt som jag motsätter mig pojk- respektive flickskolor och religiösa friskolor så tycker jag inte att skolor skall skilja på elever utifrån en annan ytlig faktor. Inga samhällen har mått bra av att dela upp och dela in människor - tvärtom så behövs den breda blandningen för att skapa incitament för tolerans, kompetens och kunskap.

Så homoskolor är inte något jag vurmar för. Namnet på skolan kommer från 70-talshomohjälten Harvey Milk, San Fransisco-politikern som tog sig hela vägen upp till maktens korridorer och vann stor framgång tack vare sin varma karisma. Dessvärre, får jag säga, kan jag inte med gott samvete rekommendera den bioaktuella filmen Milk som är baserad på hans liv. Det är alltför mycket den amerikanska drömmens uppgång och fall - och alltför lite originalitet och nytänk.

Handelsbögar - då och nu

Bögar på Handels är inget nytt. Det är heller inte särskilt nytt att de organiserar sig, antingen synligt – som t.ex. i fallet med oss i Handelshomos – eller mer anonymt.

Under 90-talet fanns det en maillista som man anslöts till på förfrågan från moderatorn som hämtade in tips från sitt nätverk. Den som tackade ja fick då tillgång till andra på listan och det rådde mer eller mindre tystnadsplikt bland medlemmarna. Några gånger per år arrangerades gatherings hemma hos någon, men någon extern aktivitet förekom egentligen inte.

På slutet av 90-talet startade Fredrik Eklund en gayförening som 1999 hade 10 medlemmar varav blott hälften bögar. Eklund visade redan då upp prov på sina exhibitionistiska drag genom att posera i bar överkropp och matrosmössa i Småttingguiden (distribueras till blivande studenter); som för många bekant blev han senare hyllad porrskådis i USA.

Förra året var det så dags för föreningen Handelshomos att äntra scenen och resultaten ser ni så fortlöpande här. På FaceBook har vi i dagsläget mer än 130 medlemmar, varav en förkrossande majoritet är heterosexuella kvinnor. Stödet finns och det är större än någonsin, men precis som Eklund sade 1999 så är andelen öppet gay oproportionerligt liten i förhållande till samhället i stort, men förvisso betydligt högre än i börsstyrelserna.

Gulf Air, någon?

Efter att ha läst Gulf Airs kravlista som de tvingar på sina anställda så förstår jag inte hur någon någonsin skulle kunna arbeta där frivilligt. Eller ptjaa, den där någon jag söker är åtminstone över 158 cm lång, har ej barn eller partner och heller inga synliga ärr eller märken på kroppen.

Men så har ju bolaget också säte i Bahrain, ett land där kungen bestämmer allt, inklusive premiärminister och den övre kammarens ledamöter vilket blott ger stämpeln "delvis fri" i Freedom Houses undersökning. Hur det står till med Gay Rights? I det av kungen valda parlamentet så finns det en grupp ledamöter som mycket aktivt driver kampen för att utplåna homosexualitet på alla sätt, även utländska bögar som redan bor i landet.

Fresh. Very fresh.

Alternativa stereotyper.

Jag är inte särskilt alternativ. Så kallat. För jag gör inte som alla Alternativa. Jag klär mig inte som alla Alternativa, i massproducerade Cheap Monday-jeans och tygpåse. Jag äter inte som alla Alternativa, även om jag tycker att vegetariskt kan vara gott och att sojamjölk är det enda rätta. Mina utekvällar ser inte ut som alla Alternativas, det vill säga köandes sedan trängandes och knuffandes på Debaser Slussen. Jag vare sig bor eller vill bo där alla Alternativa bor eller vill bo, på Söder.

Nej, när jag tänker på saken så passar jag inte alls in i kollektivet De Alternativa. Det är jag alldeles för originell för. Och snälla, snälla, kan ingen komma på en bättre benämning för Alternativa? Ty det är så missvisande...

Förtroendet för Stockholm Pride återskapat

Bara sådär.

Katolska kyrkan strikes again

Den katolska kyrkan slutar aldrig att slå mig med häpnad. Framförallt deras bannlysningspolicy verkar mycket genomtänkt. Nu i dagarna bannlystes nämligen en läkare i Brasilien på grund av att han utfört en abort på en nioårig våldtagen flicka. Även moden till flickan blev bannlyst eftersom hon tillåtit aborten. Detta skall också ses i ljuset av att påven nyligen hävde bannlysningen av en förintelseförnekande biskop (se tidigare blogginlägg).

För min del verkar katolska kyrkans budskap mycket klart: det är ok att vara både antisemit och våldtäktsman men att hjälpa ett barn handskas med konsekvenserna av ett brutalt sexuellt övergrepp är absolut inte ok.

Jag har svårt att ta till mig hur denna sekt kan anses ha ett existensberättigande i världsallmänhetens ögon.

Shalom, Israel

Mellanösterns enda demokrati fortsätter att vara det enda landet i regionen som respekterar mänskliga rättigheter även för kvinnor och homosexuella, vilket nu senast tagit sig uttryck i det här ställningstagandet.

Nu är bara frågan hur många århundraden det kommer dröja innan grannländerna följer färg, eller åtminstonde slutar att urskiljningslöst förtrycka och avrätta oskyldiga människor.

Metrokrönika

En god vän gjorde mig i fredags uppmärksam på en krönika som skrivits i tidningen metro. Själv läser jag som regel inte gratistidningar men denna gång var jag villig att göra ett undantag. Och när man läser denna krönika känns det ju ganska bra att man tillhör "rätt" sexuella orientering. Läs och bilda dig din egen uppfattning här.

God smak = bigger business

Medan Sverige förundrat processerar pseudonyheten att prinsessan Victoria skall gifta sig med en gyminstruktör från landsorten så fokuserar resten av världen på två betydligt mer nyhetsvärdiga och beundransvärda personer - Yves Saint Laurent och Pierre Bergé.

Den sistnämnda har nämligen som bekant beslutat sig för att sälja deras nästan ofattbart omfattande konstsamling, något han dessutom verkar lyckas väldigt bra med. Miljardintäkterna från auktionen är inte bara glädjande därför att det visar att konstmarknaden överlever finansmarknaden, utan även för att herr Bergé bestämt att samtliga intäkter skall gå till att upprätta en ny fond för AIDS-forskning. Det, om något, är klass av kunglig dignitet.

Bröllop = big business

Förlovningen mellan H.K.H Kronprinsessa Victoria och Daniel Westling har under dagen blossat upp som den dominerande nyheten med extrainsatta program och expertuttalanden som avlöst varandra. Med all rätt. För oavsett vad man ideologiskt tycker om kungahusets vara eller icke vara så är det en historisk dag.

Till att börja med så kommer Sverige att för första gången sedan Drottning Ulrika Eleonoras dryga ettårssession vid tronen för 289 år sedan att få en kvinnlig statschef tack vare Torekovskompromissen som klubbades igenom så sent som 1974. En som för till på köper har honungsproduktion som intresse.

Men det kanske framförallt är timingen som är det intressanta. Honungen är bara en bisak. Mitt i en finanskris kommer detta kärleksfulla och så länge väntade beslut. Sverige blir ordförandeland i EU till sommaren och knappt ett halvår efter att klubban lämnas över till Spanien så kommer ögonen återigen att vändas mot Sverige och det sommarbröllop som planeras till juni 2010.

Allt ståhej med souvenirer, specialmenyer, hotellpaket etc väntas generera hundratals miljoner till svensk besöks- och turistnäring. Svensk affärspress spekulerar i om det kan rädda Sverige ur konjunkturnedgången. På vissa håll slår optimismen i taket med förhoppningar om att bröllopet kommer stärka kronan vilket i sin tur kommer att få Saab på benen igen. Den logiken hänger jag inte helt och fullt med på. Men sure - svensk ekonomi kommer att skörda frukter från kalaset, frågan är bara hur stora de blir.

Vidare konspirerar debattörer lite smått om huruvida bröllopet kommer att påverka valutgången i september 2010. När det senast begav sig 1976, då H.M Konungen gifte sig, stundade också då ett val tre månader senare och de borgerliga partierna firade en valseger efter en mandatperiod präglad av lottningar till följd av mandatfördelningen 175-175. Troligtvis var det, tillsammans med Pomperipossa-sagan, blott en perifer förklaringsfaktor bland många andra till valsegern, men jag skall hålla mig borta från att vara för absolut i mina uttryck fram tills dess att jag får se en djupare studie i ämnet.

Till sist ett stort grattis till kärleken och förlovningen!

PS 1 Helt apropå ingenting. Vad svarade H.K.H Kronprinsessan när hon var liten och skulle svara på vad hon ville bli när hon blev stor? Brandman? Författare? Drottning?

PS 2 Vems tur blir det att gifta sig vid nästa lågkonjunktur? Och när skall H.K.H Kronprins Carl Philip komma ut? If ever...

PS 3 Den som absolut totalogillar kungahuset kan ju alltid kufigaRepublikanska Föreningen. För 120 kronor per år får du vara med om att göra kubbspel till en blodigt allvarlig politisk aktion och om att ha en centralledning som skickar ut pressmeddelanden i tid och otid.

Dubai Continiued

Min hang-up på det lilla emiratet Dubai fortsätter. Denna gång gäller det Emirates Airlines Internationella Litteraturfestival. Festivalen går av stapeln den 26:e februari och i den skulle den fiktiva boken "The Gulf Between Us", vilken innehåller en homosexuell romans mellan en shejk och en engelsman, ha medverkat.

Homosexualitet är som bekant inte all the rage inom Dubai, där det betingar allt mellan 10 års fängelse och dödsstraff beroende på vilken lag man tillämpar. Detta har arrangörerna såklart tagit fasta på och bannlyst boken. Festivalens ordförande kommenterar bland annat: "Dubai has not changed its social norms, culture or laws". Vi märker det.

Bonus till Margaret Atwood, författare och vice ordförande i Internatinella PEN-klubben, som till följd av detta valt att bojkotta festivalen. Nu kan man bara undra varför övriga författare, och British Council som sponsrar eventet, inte kommit till samma slutsats.

Saab-affären och partipolitikens kris

Den svenska partipolitiken visar upp allt fler sidor av dess sektliknande och cementerade drag. Efter FRA-debatten och energipaketet är det så dags för Saab-affären att vittna om hur illa ställt det är i den partipolitiska kulturen.

Maud Olofsson, som jag visserligen vill ge all kredd för att hon agerar som en sann näringslivsstrateg (må det månne vara hennes vänsterhand Elisabeth Thand Ringqvist, tidigare Handelsstudent och McKinsey&Co-medarbetare, vi skall tacka?) med fasta principer, har givit besked om hur det blir. Det innebär kort och gott att regeringen inte skall bli delägare i Saab, men väl kan tänka sig att lämna en statlig lånegaranti.

Mona Sahlin och hennes allierade attackerar regeringen och anser att man borde hjälpa Saab, men inte bli delägare; hon tycker att Maud gör fel, men föreslår samma åtgärder själv; hon pratar om Volvo, men det handlar om Saab. LO-facket Metall, med en kassa som överstiger de 5 miljarder som regeringen inte vill donera till ett företag som inte kan sälja sina produkter och som inte gått med vinst sedan mitten på 90-talet, skäller och gnäller.

Jag förstår inte ens varför den här debatten har blossat upp. Sand Herr på NK läggs ned, men ingen gör något åt saken, av samma självklara skäl som att regeringen inte borde köpa in sig i ett företag som inte är lönsamma.

Men vänta... det här scenariot liknar i mångt och mycket hur Haninges f.d. oppositionsråd Pelle Svensson (s) beskrev det partipolitiska spelet. Han insåg bättre och lämnade politiken. Innan allt för många följer hans goda omdöme är det nog dags att svenska partiföreträdare fimpar prestigen och anammar rätt fokus: medborgarnas bästa. Fram tills dess kan vi njuta av YouTube-klippet nedan och skratta eller gråta... ja, jag vet faktiskt inte vad jag skall säga åt det här.

Förvirrad Mona utmanar Maud utan att ha en egen avvikande åsikt:

Recession Chic

Läste förra veckan (via Towleroad) en artikel i NY Observer om hur gayklubbscenen lever och frodas i och med att recessionen har marginaliserat gruppen av vulgära helrörsdrickande finansvalpar som tidigare ockuperat stadens nattklubbar. Min reaktion var att det kändes intressant och hoppingivande, men även som flera av kommentatorerna till artikeln påpekar ganska lösryckt och illa underbyggt - framförallt för att det skulle vara ett intressant fenomen för oss på andra sidan atlanten.

Den här veckan kommer dock nyheten att klubbarrangören Navid, med inspiration från Jonas Anderssons Regnbågsrum, öppnar ett gayinriktat VIP-rum (Guldrummet) inuti stureplansklubben Ambassadeur. Kanske är redaktionen på NY Observer något på spåren trots allt? För förutom Stockholm och New York finns ju exempel i Paris, där tidigare Jetsetklubben Les Bain Douches nu tagits över av bögarna. Och vem vet hur det ser ut om ett år? Kanske går man till källarklubben på Berns istället för Lino för en riktigt svettig och bögig utekväll?

Elitister grattas.

I veckans nummer av Affärsvärlden finns en 10 sidor lång artikel om Handels 100-årsfirande. Artikelförfattaren Erik Wahlin var själv Handelsstudent, även om tiden mellan hans in- och utskrivning varade betydligt kortare än de flestas, och avslutar artikeln med orden:

Handels må vara en udda företeelse i Sveriges annars ganska homogena
universitetsvärld. Men ännu har jag inte träffat någon som har ångrat sin tid på
skolan. Kanske hade det varit klokare att stanna kvar.

En väldigt rättvisande bild som mycket väl sammanfattar artikeln och återspeglar hur nöjda studenterna är. Handels är inte som vilket lärosäte som helst; skolan grundades av inflytelserika affärsfamiljer (läs: Wallenberg och gänget) för att säkra kvaliteten och kunskapen hos framtidens näringslivsprofiler, finansieringen är till stor del oberoende av statliga bidrag och är tillsammans med Karolinska Institutet det enda svenska utbildningssätet som hamnar högt i internationella rankningar.

Vad döljer sig då bakom den legendariska, halvt föraktade ekporten på Sveavägen 65? I gamla dagar var kulturen mansdominerad - i artikeln återger reklamgurun tillika f.d. kårordförande Nils Färnert att det år 1947 enbart skrevs in en enda kvinnlig student - för att inte säga manschauvinistisk och påståendet om att överklassen dominerade är knappast någon överdrift.

Verkligheten av Handels anno 2009 ser dock helt annorlunda ut. Endast 20,0-elever antas och överklassens dominans syns blott i ett par traditionella kvarlevor och inte alls i studenternas framtoning. Emma Stenström, en av de mest populära lärarna enligt studenterna själva, pekar väldigt tydligt på vad som kännetecknar dagens Handelsstudenter:

– Jag älskar att skolan nu har hälften tjejer i grundutbildningen, att vi har
muslimska elever utan att någon höjer ögonbrynen och att ”Handelshomos” har sin egen blogg, säger hon.

Oj, där råkade visst vår blogg omnämnas, till våra narcissistiska egons stora glädje. Egoboosten blir inte desto mindre av att det är just Emma som yttrar det. Nåväl. Hon har alldeles rätt i att fördelningen alltmer återspeglar det svenska samhället. Åtminstone i grundutbildningen.

Men det är helt klart att det finns en klick studenter som fortfarande lever i något slags värdekonservativ bubbla där "kvinnor inte skall arbeta som investment bankers, de skall ta hand om barnen och möjligtvis ha ett nio-till-fyra-jobb" (citatet tagit direkt från en student, yttrades inför mig under London Career Week i höstas). Den klicken studenter är framtidens förlorare och dessutom en utrotningshotad art. Inget företag vill ha personal som saknar emotionell och social intelligens. Trenden går mot 100% kompetensfokus och 0% könsfokus; ett starkt belägg för det finns i den nuvarande regeringens utnämningspolitik, som varit så mångfaldsmässigt lyckad att till och med (S) förmått sig erkänna att resultatet 50% kvinnor och 17 av 80 födda i utlandet av de nyutnämnda myndighetschefsposterna är mångdubbelt bättre än hur det tidigare har sett ut.

Med facit i hand har ett sekel passerat, då Handels har gått från att ha varit en skola för elitens barn (söner) med homogena bakgrunder till att idag vara en skola med elitstudenter från en flora av bakgrunder. Det kommande seklets utveckling skall bli spännande att följa och den som lever år 2109 får se...

Äktenskapet grönare på andra sidan?

I DNs kulturbilaga idag skriver Malena Rydell om äktenskapet med fokus på homoäktenskapet. Artikeln "Älska i nöd och/eller lust" är ett mycket intressant inlägg i debatten där skribenten hävdar att de traditionella äktenskapsförespråkarna (läs homofoberna) stärker äktenskapets symbolvärde just genom att utesluta människor från det. Det är ju ett välkänt faktum att de flesta moderna äktenskap inte håller i längden och detta faktum har urlakat äktenskapets betydelse. Därför hävdar Rydell att traditionalisterna måste hitta en ny form av värde för äktenskapet och detta värde uppnår man genom att utesluta människor från det. Det fungerar ungefär på samma sätt som när man skapar en lång kö för att komma in på en nattklubb. Själva vetskapen om att det är svårt att komma in gör att människor gärna försöker. Man vill helt enkelt ha det man inte kan få.

Slutsatsen man skulle kunna dra av artikeln är alltså att om hela HBT-världen skulle vända äktenskapet ryggen så skulle en stor del av det värde traditionalisterna tillskriver äktenskapet försvinna. Traditionalisterna hävdar naturligtvis det mostsatta förhållandet; att värdet försvinner om man tillåter samkönade äktenskap. I mina öron låter det som en lose-lose situation för äktenskapstraditionalisterna. Alltså är det kanske dags att inse detta och istället hitta en ny, vettigare grund för äktenskapet, exempelvis ekonomi eller varför inte gammal hederlig kärlek.

Mångfald och människor. Handelsdagarna 2009.

Handelsdagarna 2009 är nu över och det är bara att applådera Helena Leifland, projektordförande, med styrelse till en väladministrerad mässa och en fantastisk fredagsbankett!

Efter att ha studerat montrarna har jag lyckats urskilja två trender. För det första var det färre banker och andra finansrelaterade företag på plats. Krisen har allt satt sina spår och mångfalden har vunnit mark. Studenterna tycks också röra sig mer fritt mellan branscher och industrier för att få en bredare bild av sina framtidsmöjligheter, snarare än att staka ut en klar karriärsstege i huvudet. För det andra så har företagen ett mer humant fokus än tidigare. Människor, människor, människor. Överallt och hela tiden. Crescore, exempelvis, ett relativt nystartat finanskonsultbolag, körde på inledningsfrasen: "Crescore grundades 2002, har fyra kontor, nästan hälften kvinnor, snittålder på omkring 32 och policies som gör det möjligt att ha en familj vid sidan av".

Är det embryot till Handelsstudent 2.0 vi ser eller bara tillfälligheter? Fortsättning lär följa.

Vin och läsning.

Nu är det bevisat. Vin leder till högre inlärningsförmåga, åtminstone så länge det inmundigas i måttliga mängder. Vad är förresten måttliga mängder? Ett glas i veckan, ett glas om dagen eller ett glas i timmen? Även te och mörk choklad skall enligt studien ha samma positiva effekt.

Skål och trevlig läsning!

Bilden: Meinklang Grüner Veltliner, Österrike, 79:- på Systembolaget.

Kulturkris.

Det kåranslutna projektet Dubai Gold, som bland annat är sponsrat av managementkonsultfirman McKinsey, arrangerade i tisdags en lunchföreläsning med en representant från Förenade Arabemiratens regering.

Projektet har ett antal mål, varav ett är "[To] Spread knowledge about the Arabic culture ...". Föreläsningen berörde dock inte detta, utan handlade istället om den globala finanskrisen och dess påverkan på det lilla emiratet i mellanöstern.

Finanskrisen är ju ett väldigt aktuellt tema, vilket alla antagligen vet litet för väl. Men man kan även hitta väldigt intressanta och diskutabla aspekter i den muslimska kultur som råder i Dubai och övriga Förenade Arabemiraten. Kulturen ligger nämnligen till grund för den Sharialagstiftning som hela landet formellt lyder under, vilken bland annat dikterar att: "Whoever commits ... sodomy with a male shall be punished by death." Där sodomy alltså står för sexuella relationer mellan män, och inget annat.

När man bjuder in en representant för en regim som företräder en sådan åsikt, och när man dessutom har ett uttalat mål att upplysa om landets kultur, så tycker man ju att det kan vara intressant att disskutera eller upplysa att lagstiftningen i landet förespråkar dödsstraff för homosexualitet. Det kanske till och med är intressantare än finanskrisen.

Nedläggningar x 3.

Det var månget krav på nedläggningar i dagens Dagens Nyheter.

Håkan Boström fattade ledarpennan och under rubriken "Lägg ned ungdomsförbunden" inledde han med att sammanfatta fyra negativa sidor med ungdomsförbund, som nog de flesta som spelat spelet känner sig vid: "Maktfullkomlighet, intriger, likriktning och cynism". Så sant som det är skrivet. Däremot är en nedläggning kanske inte den ultimata lösningen. Inte just nu. Ungdomsförbunden borde istället genomgå en metamorfos och pröva vingarna på egen hand (den juridiska motsvarigheten är nog självreglering, typ: bakvänd), släppa beroendet, vurmandet för moderpartiets marvelösa möjligheter och vässa de idealistiska huggtänderna.

På debattsidan presenterar regeringens utredare Gerhard Larsson sitt försök till revolution inom myndighetssfären. Jag blev gladare av rubriken "Lägg ner Livsmedelsverket" än innehållet. Vem behöver Livsmedelsverket egentligen? Deras rekommenderat dagligt intag-index har ju inte ens nått den superhälsosamma algblandningen MightyGreens innehållsdeklaration och principen ineffektivitet skall effektiviseras bort bör vara en norm. Även på statlig nivå.

Slutligen ryktades det om en nedläggning av centerns kärnkraftsfientliga linje. Nu kan vi tala om en forna fientlig linje. För drygt en timme sedan inleddes presskonferensen där glädjebeskedet att kärnkraften inte längre skall fasas ut, att marknadskrafterna får stärkt inflytande och att vi kommer att få åtnjuta en satsning på förnyelsebar energi lämnades. Nu kan vi pusta ut, tända lamporna och våga tro på elektricitet även efter år 2030.

Påven i blåsväder, igen.

Nu har allas vår käre påve hamnat i blåsväder igen. Denna gång handlar det om att påven hävt bannlysningen av en engelsk biskop vid namn Richard Williamson precis efter det att Williamson i en intervju med SVTs Uppdrag Granskning uttalat sig minst sagt uppseendeväckande kring förintelsen under andra världskriget.

Williamson hävdar att förintelsen mer eller mindre inte ägt rum och att om några judar dött under andra världskriget så rör det sig inte om fler än 200.000-300.000 och inte de 6 miljoner som är den officiella siffran. Dessutom hävdar han att ihjälgasningen av judar aldrig ägt rum.

Att antisemitism existerar inom den katolska kyrkan är för mig inget uppseendeväckande och känns heller inte som någon nyhet. Vad som däremot är paradoxalt med det hela är att Jesus, som enligt den kristna tron är guds son, trots allt själv var jude. Att då som kristen vara antisemit känns ju som att förkasta en central del av vad man själv bygger sin tro på.

I vilket fall har följden med hela händelseförloppet varit att man från Vatikanen (dock ej officiellt) fått för sig att SVT ingår i en konspiration mot påven. Det hela börjar lukta väldigt mycket deckarroman av Dan Brown. Jag tror att man från Vatikanens håll kanske bör leva mindre i fablernas värld och istället fokusera på det verkliga problemet: att den katolska kyrkan genomsyras av osunda och föråldrade åsikter.

Svensk demokrati under hot.

Mycket har förändrats i det svenska politiska klimatet. Den upptrappande konflikten mellan Israel och Palestina samt Rosengårdsincidenterna pekar på en växande aggressivitet och en minskad respekt för de demokratiska principerna.

I början av månaden arrangerades en pro-israelisk fredssamling i Citykyrkan i Stockholm. Ungefär 300 närvarade - utanför fanns samtidigt ett 30-40-tal autonoma vänsteraktivister som uttryckte sitt stöd för Hamas och plågade ansamlingen med diverse skallord.

Förra veckan arrangerades en israelisk fredsdemonstration i Malmö. Observera fredsdemonstration. Demonstrationstillstånd var ansökt och godkänt av polisen. Grejen var bara den att det kom dit en våldsam pro-palestinsk hop människor som började skandera "Hitler", "Hamas" med mera och bete sig hotfullt; bland annat kastades ett antal ägg och flaskor och rakteter skickades längs marken med polisen och den israeliska fredsdemonstrationen som måltavla. Det hela är fångat på film:



Och så härom dagen var den Hamas-positiva poeten, debattören och fundamentalisten Muhammed Omar i Aktuellts studio för att diskutera den av Ranstorp skrivna rapporten om Rosengård som gör gällande att det förekommer ett antal åsiktspoliser som med hot och tvång försöker påtvinga människor vissa åsikter och, ofta frihetskränkande, attribut. Debatten urartar i och med att Omar frispelar totalt och angriper den icke närvarande Fredrick Federley och menar att det är han tillsammans med resten av Sverige sionister som har föranlett kravallerna i Rosengård och att det är sionisterna som skall kartläggas, inte någon annan.

Säga vad man vill om konflikten i Gazaremsan, men att anamma liknande våldsamheter i det neutrala, demokratiska och fredliga Sverige är inte under några som helst omständigheter okej. Vad den israliska armén gör hundratals mil härifrån får inte forma inrikesdebatten här. Och polis och myndigheter kan inte vika sig för att utföra sina uppgifter: att värna de demokratiska grunder på vilka det svenska samhället byggts upp. Det gör man inte genom att flytta på en fredlig och på förhand godkänd demonstration till förmån för en aggressiv och spontan motdemonstration.

Peace.