G som i gaylobbyn

Saxat från Wikipedia, läs och njut:

Gaylobbyn, eller "homolobbyn", är en informell beteckning på de organisationer
som verkar för att främja homosexuellas ställning i samhället. Den viktigaste
organisationen är RFSL ("Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter") som år 2001 utsågs till årets lobbyist av tidningen Resumé.
Utmärkelsen från Resumé var ett resultat av flera stora framgångar som har bidragit till minska diskrimineringen av homosexuella. Bland dessa kan nämnas registrerat partnerskap, rätt för samkönade par att prövas som adoptivföräldrar samt att homosexuella liksom andra minoriteter numera inluderas i hetslagstiftningen.
Termen kan uppfattas som nedlåtande, eftersom de som använder termen vill
ofta göra gällande att HBT-rörelsen har en alltför stark ställning i samhället. Bland de grupper som använder termen finns bibeltrogna kristna, med olika kristna tidningar inom pingstkyrkan och trosrörelsen som främsta brukare. Tidningen Världen Idag är ett exempel på hur vissa bibeltrogna kristna ofta insinuant kopplar ihop "homolobbyn" med pedofili [1][2][3], i syfte att undergräva HBT-rörelsens trovärdighet i frågor om HBT-personers mänskliga rättigheter.
Som alternativ missaktande term används gaymaffian, framför allt av
nynazister. Enligt den nazistiska gruppen och nyhetsförmedlaren Info-14 arbetar gaymaffian för ”att snedvrida moralen hos svenskarna" och lobbyn ska enligt dem utövas av ”allt från judar till bögar, politiker och media”. Högerextrema organisationer beskyller också "gaymaffian" för att vara en täckmantel för pedofiler[4] .

För den som är nyfiken på att snoka vidare bland noterna 1-3 så hänvisar de alla till tre artiklar författade av Ruben Agnarsson: "Rädda oss från extremisterna!" (23/2 2007), "Vem är förtryckaren?", (24/1 2007) och "Homosexrörelsens tydliga koppling till pedofili" (22/12 2006).

Ekvationen hiv, porr och etik.

HIV-vågen på 80-talet kastade på många sätt en skugga över gayvärlden. I folkmun fick sjukdomen nidordet bögpesten. Pet Shop Boys' Domingo Dancing skrevs på temat och är inte precis den muntraste av låtar. Gaytäta områden ödelades i skrämmande fart.

Så här nästan 30 år senare sprider sig fortfarande sjukdomen, trots lättillgänglig information och erfarenheter som sträcker sig till halvvägs till månen och tillbaka. Och på bögarnas porrfilmstopplista återfinns rullar som 20-load Weekend med skådisen Dawson; handlingen är ganska simpel och avslöjas i stort i titeln - inom loppet av två, tre dygn har han barebacksex med över tjugo män. Det vill säga oskyddat sex.

En normalbegåvad person som ser den eller hör om borde omöjligen kunna undgå det faktum att Dawson är HIV-positiv. Med tanke på hur riskfyllt hans beteende är, så borde alla andra alternativ vara uteslutna. Tyvärr är det skillnad på vad som borde vara och vad som är - för många fungerar filmen som en glamourifiering av barebacksex.

Det hela utgör något av ett gayvärldens, framförallt porrfilmsjättarnas, dilemma i modern tid. Å ena sidan är det upp till envar att spela in barebackporr, åt envar att titta på det och åt en var att eventuellt ha det med sina sexpartners - men å andra sidan sprider sig HIV-smittan fortfarande snabbt samtidigt som botemedel och vacciner lyser med sin frånvaro. Det finns ingen entydig lösning på dilemmat, förutom att ifrågasätta såväl graden av etik i Dawson med fleras beslut som slutledningsförmågan hos dessas fans och åskådare.

Dagens sport: bryta Unnis penna!

Precis som grannen Federley konstaterar, så är 'Happy Pride!' den töntigaste hälsningen i världshistorien. Så den bojkottar jag. Till förmån för 'Åh! Unni är tillbaka!'. Jo, författarinnan Unni Drougge är återigen i farten på debattsidorna och härjar så här i Stockholm Pride-tider. Ni som läste hennes text år 2006 behöver inte läsa årets upplaga, som i stort är en kopia. Det vill säga - en orgie i hemmasnickrade ord och uttryck som avslutas med uppmaningen "Ut och slåss, fjollor!", som sammanfattar hennes budskap att hbt-communityt måste trycka mer på att de är annorlunda, undvika att bli svennefierade (vilket hon likställer med att t.ex. gifta sig en masse, det är dock OK om Mark och Jonas gör det, typ) och på så sätt bli mer accepterade. Hon oroas över det ökade antalet hatbrott, en fråga som hon tycks bekymra sig för ända sedan den dagen hennes gosenosgaykompis Johan Hilton berättade om sin bok.

Logiken är verkligen noll: antingen villavolvovovveidyll och massor av hatbrott eller skev, singel och säker på stan. Tack och lov utsätts vi bara för Drougges skräp en gång per år.

Så... Åh! Unni är tillbaka! och ha en skön vecka!

Kategori: det här arbetet har mina skattepengar finansierat

Nämen, titta! Ett stycke skatteslöseri på 24 sidor: Svarta listan - ord och fraser som kan ersättas i författningsspråk.

Alternativt ett autentiskt bevis på svenska folkets fördumning.

First Lady Brown i Londons parad

I Sverige är vi bortskämda med att framstående ministrar tågar med i Prideparaden. Nyamko Sabuni, Mona Sahlin, Anders Borg, Maria Wetterstrand, Gudrun Schyman, Maud Olofsson, Karin Pilsäter, Josefin Brink... Listan kan göras mycket längre än så. Men i Storbritannien, där biskopen Michael Nazir-Ali mitt under pågående London Pride uttalade sig om att han och kyrkan välkomnar bögar "but we want them to repent and be changed", finns inte alls samma tradition av politiskt stöd i marschen. Det var därför ett glädjeämne då premiärminister Gordon Brown's hustru Sarah gick med på Londons gator i lördags, ackompanjerad av två dragqueens i Union Jack-utstyrsel.

Det går mot det bättre.