Prins Carl Philip och bögarna

Prins Carl Philip har designat en bestickserie för Mema/GAB, CPB 2091, som med karaktärsdrag som för tankarna till Genses Focus de Luxe ligger helt rätt i tiden. Det stora frågetecknet ligger dock i prinsens val av delar; serien inkluderar enbart matgaffel, matsked, matkniv, tesked och dessertsked. Jag trodde att prinsen hade lärt sig att dessertsked enligt etikettens alla regler endast används till fruktsoppor, annars använder man dessertgaffel med tillhörande kniv.

Mema/GAB:s marknadschef Monika Törnqvist pekar ut kvinnor över 40 år som huvudmålgruppen, men lägger till att hon också tror "att unga designintresserade och homosexuella män faller för det här sparsmakade och stilrena uttrycket". Prinsens faders valspråk tycks alltså ha ärvts vidare och genererat hans designsinne och sedan smittat av sig på hans chefs marknadstänk.

Mema/GAB:s sortiment återfinns på bl.a. NK Juvelsalong, där delarna kommer att säljas för 400-1 000 kronor per del.

Harvey Milk-skolor, nej tack.

På SVT 2:s Skolfront ikväll figurerade inte bara vackra Gulan Avci utan också ett par NYC-bögar från The Harvey Milk High School, en skola helt avvikt för hbt-elever. Den hyllas av eleverna, som påstår att de numera kan koncentrera sig på studierna och inte känna obehag från omgivningens glåpord.

Samtidigt har dess existens inte varit helt oifrågasatt. Föga förvånande har moralkonservativa politiker sagt ifrån med hänvisning till skolans inriktning, men även den amerikanska gaylobbyn har ställt sig frågande till denna bakvända diskrimineringen. Och det senare finner jag rätt och rimligt, för på samma sätt som jag motsätter mig pojk- respektive flickskolor och religiösa friskolor så tycker jag inte att skolor skall skilja på elever utifrån en annan ytlig faktor. Inga samhällen har mått bra av att dela upp och dela in människor - tvärtom så behövs den breda blandningen för att skapa incitament för tolerans, kompetens och kunskap.

Så homoskolor är inte något jag vurmar för. Namnet på skolan kommer från 70-talshomohjälten Harvey Milk, San Fransisco-politikern som tog sig hela vägen upp till maktens korridorer och vann stor framgång tack vare sin varma karisma. Dessvärre, får jag säga, kan jag inte med gott samvete rekommendera den bioaktuella filmen Milk som är baserad på hans liv. Det är alltför mycket den amerikanska drömmens uppgång och fall - och alltför lite originalitet och nytänk.

Handelsbögar - då och nu

Bögar på Handels är inget nytt. Det är heller inte särskilt nytt att de organiserar sig, antingen synligt – som t.ex. i fallet med oss i Handelshomos – eller mer anonymt.

Under 90-talet fanns det en maillista som man anslöts till på förfrågan från moderatorn som hämtade in tips från sitt nätverk. Den som tackade ja fick då tillgång till andra på listan och det rådde mer eller mindre tystnadsplikt bland medlemmarna. Några gånger per år arrangerades gatherings hemma hos någon, men någon extern aktivitet förekom egentligen inte.

På slutet av 90-talet startade Fredrik Eklund en gayförening som 1999 hade 10 medlemmar varav blott hälften bögar. Eklund visade redan då upp prov på sina exhibitionistiska drag genom att posera i bar överkropp och matrosmössa i Småttingguiden (distribueras till blivande studenter); som för många bekant blev han senare hyllad porrskådis i USA.

Förra året var det så dags för föreningen Handelshomos att äntra scenen och resultaten ser ni så fortlöpande här. På FaceBook har vi i dagsläget mer än 130 medlemmar, varav en förkrossande majoritet är heterosexuella kvinnor. Stödet finns och det är större än någonsin, men precis som Eklund sade 1999 så är andelen öppet gay oproportionerligt liten i förhållande till samhället i stort, men förvisso betydligt högre än i börsstyrelserna.

Gulf Air, någon?

Efter att ha läst Gulf Airs kravlista som de tvingar på sina anställda så förstår jag inte hur någon någonsin skulle kunna arbeta där frivilligt. Eller ptjaa, den där någon jag söker är åtminstone över 158 cm lång, har ej barn eller partner och heller inga synliga ärr eller märken på kroppen.

Men så har ju bolaget också säte i Bahrain, ett land där kungen bestämmer allt, inklusive premiärminister och den övre kammarens ledamöter vilket blott ger stämpeln "delvis fri" i Freedom Houses undersökning. Hur det står till med Gay Rights? I det av kungen valda parlamentet så finns det en grupp ledamöter som mycket aktivt driver kampen för att utplåna homosexualitet på alla sätt, även utländska bögar som redan bor i landet.

Fresh. Very fresh.

Alternativa stereotyper.

Jag är inte särskilt alternativ. Så kallat. För jag gör inte som alla Alternativa. Jag klär mig inte som alla Alternativa, i massproducerade Cheap Monday-jeans och tygpåse. Jag äter inte som alla Alternativa, även om jag tycker att vegetariskt kan vara gott och att sojamjölk är det enda rätta. Mina utekvällar ser inte ut som alla Alternativas, det vill säga köandes sedan trängandes och knuffandes på Debaser Slussen. Jag vare sig bor eller vill bo där alla Alternativa bor eller vill bo, på Söder.

Nej, när jag tänker på saken så passar jag inte alls in i kollektivet De Alternativa. Det är jag alldeles för originell för. Och snälla, snälla, kan ingen komma på en bättre benämning för Alternativa? Ty det är så missvisande...

Förtroendet för Stockholm Pride återskapat

Bara sådär.

Katolska kyrkan strikes again

Den katolska kyrkan slutar aldrig att slå mig med häpnad. Framförallt deras bannlysningspolicy verkar mycket genomtänkt. Nu i dagarna bannlystes nämligen en läkare i Brasilien på grund av att han utfört en abort på en nioårig våldtagen flicka. Även moden till flickan blev bannlyst eftersom hon tillåtit aborten. Detta skall också ses i ljuset av att påven nyligen hävde bannlysningen av en förintelseförnekande biskop (se tidigare blogginlägg).

För min del verkar katolska kyrkans budskap mycket klart: det är ok att vara både antisemit och våldtäktsman men att hjälpa ett barn handskas med konsekvenserna av ett brutalt sexuellt övergrepp är absolut inte ok.

Jag har svårt att ta till mig hur denna sekt kan anses ha ett existensberättigande i världsallmänhetens ögon.

Shalom, Israel

Mellanösterns enda demokrati fortsätter att vara det enda landet i regionen som respekterar mänskliga rättigheter även för kvinnor och homosexuella, vilket nu senast tagit sig uttryck i det här ställningstagandet.

Nu är bara frågan hur många århundraden det kommer dröja innan grannländerna följer färg, eller åtminstonde slutar att urskiljningslöst förtrycka och avrätta oskyldiga människor.

Metrokrönika

En god vän gjorde mig i fredags uppmärksam på en krönika som skrivits i tidningen metro. Själv läser jag som regel inte gratistidningar men denna gång var jag villig att göra ett undantag. Och när man läser denna krönika känns det ju ganska bra att man tillhör "rätt" sexuella orientering. Läs och bilda dig din egen uppfattning här.