Samma religiösa här som där.

Påvens uttalande om det med klimathotet jämförbara böghotet upprör. Kanske det, men inte förvånar det. På FaceBookeventet Christmas hosted by Jesus skriver en massa galna amerikaner om sin kärlek nästintill dyrkan till Jesus. Jag kunde inte låta bli att skriva Fuck Jesus. Det har resulterat i tre sjuka konversationer med hjärntvättade bibelbältare som menar att man inte får skriva så. Hmm. Är det bara jag som ser likheten med muslimers upprördhet efter Muhammedkarikatyrerna?

Oh Dear.

Bloggaren Per-Robin intervjuas av QX.se och deklarerar bland annat att han kommer vika ut sig i det fall att han skulle vinna det ärorika priset "årets bloggare" på QX Gaygala. Man kan förstå att det är läge att kasta handsken, med tanke på den hårda konkurrensen från liknande publicistiska genier.

Money Quote:
"Jag går över lik för att nå det jag strävar efter."

Fattiga studenter är lata studenter.

Oskar Öholm, moderat riksdagsledamot från Örebro län, utförde i början av månaden ett experiment tillsammans med några riksdagskollegor, där de skulle leva på 636 kronor på en vecka, som är vad studenter i snitt har kvar att leva på i månaden efter fasta kostnader. TCO var initiativtagare till projektet och Oskars vecka kan man läsa om på den blogg han startade projektet till ära.

Saken är bara den att vare sig jag, Alex eller Micke någonsin har levt på blotta 636 kronor på en vecka. Vilka gör det, egentligen? Det finns massor av arbetsgivare som suktar efter att få anställda billig extraarbetsstyrka. Det har jag insett och kan därmed leva på 2 000 kronor per vecka i snitt. Jag förvånas - ja till och med nästan chockas - över att flera inte aktiverar sig och kommer ut på arbetsmarknaden under studieåren.

Även om experimentet inte berör mig eller de jag umgås med så är bloggen hursomhaver väldigt läsvärd.

Ps. På Ekonomifakta.se kan du räkna ut hur mycket skatt du betalar per månad. Inklusive dold skatt.

Investera i kultur

Hur skall kulturen klara sig i kapitalismens era? De klassiska svaren, från såväl höger som vänster, har varit statliga medel och subventioner. Någon gång har någon yttrat ”konkurrensutsätt Operan” men snabbt blivit hyssjad och tystad. För faktum är, menar kulturkramarna, att Beethoven inte kan jämföras med Britney.

I DI Weekend idag finns en modern och reell respons i en intressant artikel om företaget Passion Investments och deras VD Anne Denayer som hjälper gamla institutioner, däribland operahuset La Monnaie i Bryssel, med att samla in pengar. Vi Handelshomos gör sällan en hemlighet av våra gourmetsidor och gläder oss hjärtligt till det faktum att bolag som hennes kan samla in de fem miljoner kronor som krävs i investeringar för att en krog skall gå från en till två stjärnor i Michelinguiden. Fler stjärnor till folket!

Ps. Det här handlade ju om kultur och ekonomi. Läs bloggen Kulturekonomi där halva skribentstaben består av den fantastiska Handelsforskaren Emma Stenström!

Ps 2. Kristina Kappelin, som skriver i DI Weekend, borde få utmärkelsen Årets Svenska Personlighet. Vem kan glömma när hon under EM 2004 rapporterar från Rom med orden "Här sitter jag med en liten cappuciiiino och tittar på de små mänskorna omkring mig som väntar på matchen, jaa". På YouTube fanns inte det inslaget, men väl ett från VM 1994 när hon blir lite... eh flirtad med.

Perspektiv.

Läser brev som publicerats på en gaysajt från bögar i olika mindre utvecklade länder och hur deras respektive samhällen förhåller sig till deras sexuella läggning. Översättningen lämnar tyvärr mycket att önska, men här är några urklipp:

Egypten:

"Det är många som stämmer träff med bögar för att råna oss, eftersom vi är rättighetslösa. Polisen bryr sig inte om vad som hänt oss just på grund av att vi är bögar. Jag kände en kille, “S”, som blev mördad. Han blev bara 23 år gammal. För tre månader sedan publicerade pressen en förvrängd av version av vad som hänt honom, men det var ändå ingen som brydde sig."

Iran:

"Stadga 111 i den islamistiska strafflagen deklararar att “ 'lavat' ska straffas med döden om både den aktive och passive är vuxna, vid god mental vigör, och har handlat av egen fri vilja”. Enligt stadgar 121 och 122 i strafflagen, ska “tafkhiz” (beröring mellan lår eller skinkor, eller andra former av ickepenetrerande “förspel” män emellan) straffas med 100 piskrapp för varje part. Återfall är straffbart med döden vid fjärde tillfället. Vidare anger stadga 123 i strafflagen att “om två icke blodsbesläktade män ligger nakna under samma täcke utan skäl”, så ska båda utsättas för 99 piskrapp."

Förenade Arabemiraten:

"Jag har våldtagits och förnedrats, och kastats I fängelse för brott jag inte begått. Jag har tur som kommit ut därifrån."

Inget av detta är tyvärr något nytt, utan ligger helt i linje med vad människorättsorganisationer länge rapporterat. Det man kan fråga sig är istället varför det bemöts med en sådan tystnad. När börjar t.ex. företag och individer som investerar i Iran och Dubai fråga sig exakt vilka regimer det är de stöttar? När får vi se ett Pride dedikerat till alla de som mördats för att de är homosexuella och råkat växa upp i fel del av världen? Men kanske viktigast av allt: När kommer EU börja ge homosexuella flyktingar från dessa länder asyl?

Tummen upp för Nyamko!

Regeringen med Nyamko Sabuni i spetsen avsätter 440 000 kronor för att ta reda på mer om hbt-ungdomars hälsa. Det i sig låter vare sig radikalt eller chockande. Men om man läser hela regeringsbeslutet så omnämns unga transpersoner särskilt väl; där vill Sabuni et al se en undersökning av hur det skiljer sig inte bara med avseende på familjesituation, bostadsort, ålder etc utan även beroende på om det FtM (female to male) eller MtF (male to female). Det är inte mer än rätt, eftersom att det är den grupp som mår sämst och som det samtidigt finns minst information om. Slutligen vill man se ett hatbrottsperspektiv, vilket är mycket välbehövligt efter sommarens alla attacker mot unga homos.

Aldrig tidigare han någon regering låtit göra en sådan studie. Aldrig tidigare har unga transpersoner fått så stort fokus. Och aldrig tidigare har hatbrotten ägnats mer än kvällspressrubriker.

Tummen upp för Nyamko!

Sunday night lights.

Tog en trevlig kvällspromenad från gymet ikväll. Möttes först, som vanligt, av Malmskillnadsgatans minst sagt indiskreta uppbåd av working-girls. Ulrica Messing kanske har lämnat politiken, men hon lämnade kvar sin fantastiska sexköpslag vilken inte bara gjort livet för prostituerade svårare och osäkrare, utan nu även verkar börjar avta i sin avsedda avskräckande effekt.

Nere på drottninggatan var det något annat som fångade uppmärksamheten - PUB:s julskyltning, som år går i de högst orginella färgerna blått och rosa. I de rosatonade skyltfönstren visar de upp den ideala presenten till mamman eller flickvännen, som självklart är en gullig babyoutfit eller ett par snygga pumps. Vice versa gäller för den blåa delen av skyltningen och presenter med klassiskt manliga attribut. PUB har på senare år försökt förnya sig själva, men efter att deras mer avantgardistiska butiker börjat klappa igen en efter en verkar det som att de gett upp och istället bestämt sig för att rida på könsrollerna tillbaka till 1900-talet.

Mer mjau på Pride?

På Naturhistoriska riksmuseet pågår just nu utställningen Rainbow Animals om homosexuella djur. Kanske kan vi inom kort få se sektionerna Gay-Girafferna och Stolta hussar och mattar till homohundar i Prideparaden? Hursomhelst så kanske vi nu får stopp på diskussionen om huruvida homosexualitet är naturligt eller inte. 'Cause it is.

Snabba cash eller CSN is trash.

Liberala Studenter, där jag är passiv medlem och som utger sig för att vara det största borgerliga studentförbundet - vilket jag doubtar efter Moderata Studenters snabba utveckling sedan grundandet i våras - har nyligen lanserat rapporten "Snabba Cash" som är en sorts blandning av en antologi och en orgie i utfyllnadsargument och som (därför) inte presenterar någon precis ståndpunkt.

Sedan är det lite märkligt att LS skall behöva skriva sådana rapporter, då flera gamla presidialer och anställda jobbar inom utbildningsdepaterementet eller sitter på förtroendeuppdrag. Svagt inflytande. Alternativt två ministrar som inte lyssnar.

Ett höjt studiebidrag vore inte kompatibelt med arbetslinjen, vilket argumenteras för i texten, utan de stora viktiga frågorna att lösa för studenterna är:

* Slopa fribeloppet. Alternativt höj det rejält och gör som i Storbritannien, där studenter inte behöver betala skatt på all arbetsinkomst med argumentet att det är både samhällsnyttigt och en extra erfarenhet. Som ett högt grundavdrag. De allra flesta klarar av att administrera ett eller t.o.m två extrajobb vid sidan av heltidsstudierna, beroende på vilken utbildning man läser.

* Arbetsmarknadskoppla utbildningsutbudet. Det säger sig själv - det går inte att massproducera utexaminerade filmvetare och samtidigt se många svenska ungdomar söka sig till Danmark, Polen, Ungern osv för att utbilda sig till läkare där efterfrågan är större än utbudet inhemska läkarstudenter.

* Marknadshyror. Må vid första anblick låta långsökt, men faktum är att många studentbostäder är dyrare än jämförbara hyresrätter. Det borde inte vara målet med studentbostäder.

* Och viktigast av allt: privatisera CSN och lägg ut studielånsdistributionen på bankerna med vissa restriktioner så att ingen helt utesluts. Det är uppenbart att studenter inte kan behandlas som en homogen grupp och att det finns stora skillnader mellan utbildningar, utbildningssäten, framtida återbetalningsmöjligheter. På så sätt ger man studenterna ett personligt ansvar och understryker att studier är en samhällelig OCH individuell framtida investering. Ett mildare alternativ är att ha kvar CSN men konkurrensutsätta genom att tillåta till bankerna att också få utfärda studielån.

Det är lustigt att Folkpartiet inte har gjort mer på utbildningsfronten och att kårobligatoriet, som egentligen inte är mer än en symbolfråga, blivit den hetaste frågan. Ja, demokrati och föreningsfrihet är vitalt, men kvalitet i utbildningen och studenters privatekonomi är för de flesta mer alarmerande.

Länk: https://studentweb.hhs.se/exchweb/bin/redir.asp?URL=http://www.liberalastudenter.se/p38648/files/Snabba_cash.pdf

Goodbye Dubai.

Newsweek brukar oftast vara ganska blek i jämförelse med andra nyhetsmagasin (Läs: The Economist), men det senaste numret innehåller två riktigt intressanta artiklar.

En som behandlar de kristna argumenten för homoäktenskap, och en som förutspår en inte allt för fantastisk framtid för det bakåtsträvande finansparadiset Dubai.

Evigt liv hållbart ekonomiskt?

I det senaste numret av den fantastiska tidningen Bon ägnar man en lång artikel åt den nya forskningen kring evigt liv (eller åtminstone livsförlängning). Just evigt liv är ju för övrigt lösningen på många bögars fortplantningsproblem. Istället för att skaffa dig avkomma: lev vidare själv! I artikeln går man igenom olika metoder att förlänga sitt liv på samt olika infallsvinklar gällande evigt liv hos olika tongivande män inom området. Och jag skriver män, för det verkar uppenbarligen som att det i stort sett uteslutande är män som vill förlänga sina liv. Detta är en väldigt intressant aspekt som i sig skulle kunna diskuteras ingående. Däremot är det inte det som detta inlägg skall handla om. Som ekonomistuderande kan jag nämligen inte låta bli att grovt analysera de ekonomiska effekterna som evigt liv (eller en längre livsförlängning) skulle få.

De ekonomiska implikationerna behandlas kort och ytligt och i något svepande drag i artikeln. Trots detta anser jag att dessa implikationer hör till några av de viktigaste och mest avgörande för hela debatten kring livsförlängning. Vissa av dessa är relativt tydliga. Till exempel kan vem som helst räkna ut att pensionssystemet skulle kollapsa om människor levde tills de blev 150år. En förespråkare för livsförlängning skulle då kunna arguemntera att människor i så fall skulle kunna arbeta mycket längre och på så sätt bidra till produktiviteten under en längre tid av sitt liv, vilket skulle kunna avhjälpa problemen med pensionssystemet. Då dyker emellertid en annan komplikation upp: överpopulation. Att jorden håller på att överbefolkas är ju ingen nyhet men om människor dessutom skulle sluta dö så skulle ju denna utveckling öka explosionsartat. Den ekonomiska aspekten av detta är att jordens resurser inte skulle räcka till och människan skulle då förmodligen förbruka dessa resurser under en väldigt kort tid för att sedan finna sig själva på en planet bestående av i stort sett endast mänskliga organismer. Draget till extremfallet skulle detta naturligtvis kunna leda till kannibalism och ett utrotande av den egna arten.

Slutsatsen man kan dra av Bons artikel måste helt enkelt vara att de som förespråkar livsförlängning förmodligen ser det som något endast vissa personer kommer kunna ägna sig åt. Annars skulle nämligen det hela falla på eget grepp. Det man i så fall bör ha i åtanke är vilken makt de människor som förlänger sina liv skulle kunna tillskansa sig. Att låta ett kapital växa över obegränsad tid gör ju att man kan ackumulera en stor tillgångsbas och därmed också en stor makt. Detta skulle alltså kunna skapa ett ålderselitistiskt samhälle där de vid makten är de som lyckats överleva och hålla sig friska längre än sina medmänniskor.

What Aids Day?

Förutom Fokus två riktigt bra artiklar för två veckor sedan så har World Aids Day som vanligt gått obemärkt förbi i Sverige. Ibland kan man få intrycket av att det inte finns några positiva i Sverige, undantaget de ständigt återkommande HIV-männen som våldför sig på oskyldiga och medvetet för sin smitta vidare.

Att denna ständiga skräckpropaganda gör livet svårt för positiva samt att det skapar en stämning rörande HIV i samhället som gör det svårt för positiva att vara öppna med sin smitta verkar inte vara något media reflekterar över. Att Andreas Lundstedt nyligen öppet berättade om sin status är naturligtvis ett steg framåt, men ryktet som säger att det föregicks av utpressning från en expressenjournalist säger mycket, inte bara om tabloidpressen men även den allmäna inställningen till sjukdomen.

När rapporteringen inte fokuserar på smittspridande våldtäktsmän så brukar tyngdpunkten ligga på eventuella vaccin, nya bromsmediciner och nu senast slutsatsen om att näringsämnet Selen minskar virusets fortplantning och därmed kraftigt reducerar risken för smitta. Den här på gränsen till naiva rapporteringen kombinerat med det allmäna tigandet om alla de tusentals helt vanliga människor som bär på HIV, med eller utan att veta om det, leder till att all mobilisering i form av kampanjer för att använda kondom eller besöka ungdomsmottagningen/venhälsan känns rätt tandlösa. Människor blir inte motiverade att skydda sig, eller testa sig, mot sjukdomar som de inte upplever att det finns en realistisk chans att de kommer smittas av.

Allt detta syns i statistiken. Antalet smittade i Sverige ökar år efter år. Många homosexuella ur vår generation är totalt ignoranta gentemot sjukdomen och föredrar att ha osäkert sex framför att skydda sig, vilket antagligen är korrelerat till den snedvridna rapporteringen. I vissa gaytäta kvarter i New York är över hälften av alla människor HIV-positiva, och många bögar i storstäder ser det som mer eller mindre oundvikligt att dra på sig smittan. Sverige och Stockholm har hittils lyckats undvika detta och hålla sig på relativt låga nivåer, men om inte både opinionsbildare och 80-talistgenerationen omvärderar sin syn på HIV så är det knappast troligt att det kommer vara speciellt länge till.

Donationer, "Pappa på semester" och IT-chefernas invasion

Handelshögskolan har florerat en del i media idag och just idag kommer det inte gå mig obemärkt förbi, här skall jag göra en kommenterande insats.

Först ger vi oss in på ämnet den ekonomiska psykologin bakom välgörenhetsdonationer. "Vi ger för att vi genuint bryr oss om andra och för att vi mår bra av att ge", påstår forskaren Anna Breman, som skrev sin avhandling på Handels för två år sedan, i Sydsvenskan. Därtill menar hon att det finns en paternalism hos donatorerna, liksom en känsla av att veta bättre vad mottagaren behöver. I artikeln hänvisar de till ett exempel, där donatorer fick välja mellan att ge myggnät och pengar till behövande i Zambia, som helst ville ha pengar - utfallet blev dock att en majoritet gav myggnät. Om ni blev lockade av att skänka en slant så här i juletider så föreslår jag Flyktingfonden.

I skuggan av alla analyser av gårdagens chocksänkning av reporäntan hittar jag i Dagens Industri en artikel med vår professor i finansiell ekonomi, Clas "Pappa på semester" Bergström. Han granskade i våras Länsförsäkringar Livs ombildning som såhär i efterhand har lett till en vild debatt om huruvida övervärdet tillhör aktieägarna eller försäkringstagarna. Lagstiftningen känner vare sig jag eller Clas till, men min intuiton säger mig att kunder normalt sett får tillbaka pengar motsvarande insats plus avkastning på satsade pengar. Övervärden hänför sig inte till dessa utan snarare förknippar jag dem med aktieägarnas vinster.

Slutligen läser jag i Computer Sweden rubriken "Framtidens it-chef går på Handels". Lätt skräckslagen ivrar jag mig igenom artikeln, som inte alls stolpar ut att en massa datanördar från KTH kommer att invadera skolan utan blott förtäljer att man tack vare Bolognasystemet kommer att kunna läsa en Master i General Management även om man inte har läst sin BSc på skolan. Syftet med utbildningen är att locka in fler till näringsliv och förvaltning - idag går majoriteten vidare till finans- eller konsultyrkena.

Ny kårstyrelse - grattis!

Vi kan efter gårdagsnattens sena valresultat varmt gratulera nya kårstyrelsen på Handelshögskolan och kanske särskilt Handelshomosentusiasten medelst nya kårordförande Beatrice Nylund!

I övrigt består styrelsen av:

Mikael Nyström, vice kårordförande,
Catharina Adamsson, skattmästare,

Sara Vedin, utbildningsansvarig,

Marcus Daleke, näringslivsansvarig,

Anna Henriksson, sociala utskottets ordförande,

Annie von Heijne, programutskottets ordförande,

Marcus Janback, idrottsutskottets ordförande,

Jenny Zeng, internationella utskottets ordförande,

Ralph Segervik, medieutskottets ordförande, och

Stefan Karlsson, IT-utskottets ordförande.

Lycka till! We keep on eye on you... och Bea - vi vill se dig dansa på Handelsflaket i Prideparaden!

Bilden: Så här ser Beatrice ut om man checkar in henne på FaceBook.

Intressant journalistik är ångest.

Intressant journalistik är att skriva om ångest. Intressant journalistik är att skriva om lösningar på ångest. Om bloggar går in under kategorin journalistik och den här bloggen förväntas vara intressant så är det lika bra att jag anammar mission impossible och försöker kombinera de två. Min första tanke om det är... ångest.

1) JUL.

"Åååh, jul är så mysigt". Mysigt? Vad är det som är så mysigt med att äta r-å f-i-s-k i -f-e-t-a såser, att köpa julklappar för tusentals kronor som ingen egentligen vill ha och att dekorera hemmet med kitsch? Jag ser i alla fall inget mysigt med det.

Men det går att undgå dessa tre julminor:
- lägg pengarna på gåslever och Krug istället för obscena mängder sill et al, det uppskattas garanterat av alla,
- ring mamma och pappa i november och säg att du har hittat något fint (dyrt) som du vill ha i julklapp och erbjud dig att köpa det, slå in det och sedan få pengar,
- strunta i dekorationerna, om du absolut måste jultrasha ditt hem så ordinerar jag Georg Jensens julkollektion.

Det finns även två all-roundlösningar; den ena är av irrationell art och går ut på att häva i sig öl och snaps på julaftonsmiddagen så att matens smak tappar betydelse och man kan lusta sig över trashpresenter, den andra är av rationell art och handlar kort och gott om att bli ateist på heltid.

2. LÖSA SOMALIAS PROBLEM.

Krigsherrar, könsstympning, islamism, svält, pirater... hur kunde all världens olycka ackumuleras och samlas i ett enda land? Om jag skulle utses till att som managementkonsult lösa Somalias alla problem, så skulle jag först drabbas av ångest. Därefter skulle jag föreslå The Ayaan Hirsi Ali Strategy: fly till väst, berätta om hemskheterna och bli hyllad i Fox News. W:et i SWOT-analysen av strategin är att man måste omges av livvakter dygnet runt. För demokrati, mänskliga rättigheter och välstånd är det definitivt värt det. Plan B är Operation Hjärntvätt av den styrande delen av befolkningen.

Nej, jag är inte politisk korrekt.

3. KARRIÄRSVAL.

Okej, jag har fyra önskemål angående min framtida karriär: (1) jobba i kostym, (2) hög lön (utbildning är en investering med höga kortfristiga alternativkostnader; jag eftersträvar dock ett mycket högt NPV på min Handelsexamen), (3) utlandsmöjligheter, och (4) ett jobb jag trivs mett

Punkter (1)-(3) är lätta att uppfylla. (4):an är den stora ångesten - man kan inte på förhand veta om man kommer att trivas med ett visst jobb. Det räcker inte med att ha ett genuint intresse i branschen.

Och ja, det här är ett tarvligt försök till internshipstiggeri, riktat mot det eller de företag som vill anställa ett Handelshomo som med stor sannolikhet inte kommer att (kunna) skaffa barn de närmaste decennierna och kan tänka sig att substituera uppfostringstid med arbetstid.

Naken Marc Jacobs.

Så här naken har vi aldrig sett Marc Jacobs förut.


Bilden kommer från Harper's Bazaar, och anledningen till hans strippshow (nåja...) är releasesläppet av en bok om designern Stephen Sprouse, som dog för snart fem år sedan.

Handelshomos ♥ Investment banks.

Finansbranschen är inte precis känd för att vara en alltför homo- och kvinnotät sektor. Men det görs efforts för att skapa en mer diversifierad personalkår. Storbanken MorganStanley har t.ex. en särskild Head of Diversity, nätverket GLEAMS (Gay and Lesbian Employees at Morgan Stanley) och särskild karriärsstöttning för icke-heteros. Även Citibank och Goldman Sachs har homonätverk.

För mindre än en månad sedan gick Inside & Out av stapeln. Inside & Out är ett networking event för hbt-studenter där man får en insikt i hur investmentbankssfären fungerar. Jag fick en inbjudan, men var i London på företagsbesök veckan innan så det blev inget av med det i år. Bakom eventet står de nio, vågar jag säga, viktigaste bankerna. Det är stort.

Det är väl som man säger - Wall Street är bara ett tufft ställe att arbeta på när man förlorar pengar, annars är det som vilken annan gata som helst: det gäller att prestera, oavsett vem du är. Och nu verkar det till och med vara hippt att vara bög och karriärshora runt i Canary Wharf, La Défense och Wall Street. Handelshomos ger tummen upp för investmentbankerna. Det kan behövas i tider som dessa...

Bloggtips: http://gaybanker.blogspot.com/

Schlager Sveriges nya export?

The enclave, en av Soho's klubbar, anordnade i helgen, liksom varje sista helg i månaden, ett svenskt schlagerparty dit engelska bögar kommer för att dansa till och sjuga med i svenska schlagerlåtar. Människor som alltså egentligen inte har någon anknytning till Sverige har tagit till sig den svenska homosexuella schlagerkulturen och återupplever den minst en gång i månaden i sin hemstad, London. Som svensk bög var det onekligen surrealistiskt att komma in på en klubb i London där ingen kan svenska men där alla trots allt fonetiskt sjunger med i sånger av Sanna Nielsen, Charlotte Pirelli och Måns Zelmerlöf. Lino goes international ungefär.

Jag började därför fundera över om det kanske faktiskt är så att schlagerkulturen skulle kunna exporteras från Sverige. Vi har ju trots allt varit ganska duktiga på att exportera annan typ av musik genom tiderna och det känns som att schlagern bara är en genre som glömts bort när man bestämt sig för att lansera musik utomlands.

Kanske handlade denna svenska schlagerklubb i London endast om ett isolerat fall av swedophilia, möjligtvis sprungen ur ett besök av Europride Stockholm 2008 (i så fall en stor eloge till marknadsförarna av Swedish sin breaking borders) men det kändes onekligen djupare än så.

Vi får alltså försöka förmedla denna information till skivbolagsfolket så att de inser vilken enorm potential den svenska schlagersynden har i gayeuropa.