What Aids Day?

Förutom Fokus två riktigt bra artiklar för två veckor sedan så har World Aids Day som vanligt gått obemärkt förbi i Sverige. Ibland kan man få intrycket av att det inte finns några positiva i Sverige, undantaget de ständigt återkommande HIV-männen som våldför sig på oskyldiga och medvetet för sin smitta vidare.

Att denna ständiga skräckpropaganda gör livet svårt för positiva samt att det skapar en stämning rörande HIV i samhället som gör det svårt för positiva att vara öppna med sin smitta verkar inte vara något media reflekterar över. Att Andreas Lundstedt nyligen öppet berättade om sin status är naturligtvis ett steg framåt, men ryktet som säger att det föregicks av utpressning från en expressenjournalist säger mycket, inte bara om tabloidpressen men även den allmäna inställningen till sjukdomen.

När rapporteringen inte fokuserar på smittspridande våldtäktsmän så brukar tyngdpunkten ligga på eventuella vaccin, nya bromsmediciner och nu senast slutsatsen om att näringsämnet Selen minskar virusets fortplantning och därmed kraftigt reducerar risken för smitta. Den här på gränsen till naiva rapporteringen kombinerat med det allmäna tigandet om alla de tusentals helt vanliga människor som bär på HIV, med eller utan att veta om det, leder till att all mobilisering i form av kampanjer för att använda kondom eller besöka ungdomsmottagningen/venhälsan känns rätt tandlösa. Människor blir inte motiverade att skydda sig, eller testa sig, mot sjukdomar som de inte upplever att det finns en realistisk chans att de kommer smittas av.

Allt detta syns i statistiken. Antalet smittade i Sverige ökar år efter år. Många homosexuella ur vår generation är totalt ignoranta gentemot sjukdomen och föredrar att ha osäkert sex framför att skydda sig, vilket antagligen är korrelerat till den snedvridna rapporteringen. I vissa gaytäta kvarter i New York är över hälften av alla människor HIV-positiva, och många bögar i storstäder ser det som mer eller mindre oundvikligt att dra på sig smittan. Sverige och Stockholm har hittils lyckats undvika detta och hålla sig på relativt låga nivåer, men om inte både opinionsbildare och 80-talistgenerationen omvärderar sin syn på HIV så är det knappast troligt att det kommer vara speciellt länge till.