Höstlista

Det var pinsamt länge sedan vi bloggade. Men om man delar upp vi på mig respektive Micke och Alex så är det de som får skämmas mest. Som vanligt! Inom kort kommer minst en ny bloggare att lanseras här och jag är säker på att det kommer ge ny energi till oss alla tre. Så håll ögonen öppna!

Idag tänker jag mjukåterstarta med en lista över höstens tumme upp.

1. Caroline Krook, som tyckte att kärlek väger tyngre än kön.
2. Julia Gatina, som är snyggast på TV-skärmen i höst.
3. Melissa Horn, som jag fick äran att lyssna på redan 2004 på ett 10-årsjubileum.
4. Jan Björklund, som tog initiativet till Alliansens närmande till miljöpartiet.
5. Kenny Pavey, som sköt AIK obsegegrade mot derbylagen och närmare guldet.

Lycklig men fattig? Bah!

Finanskrisen till trots så har forskaren Eric Weiner kommit fram till att islänningarna är lyckligast i världen. Och han tror sig även veta the root cause: att de inte är perfektionister och därmed vågar misslyckas.

Ja, det är sant det ni läser, han är verkligen så långt ute och cyklar. Den mer logiska tolkningen av resultatet är såklart att islänningarna förnekar sin misär. Min storebror var där förra hösten och vittnade om mångdubblad konsumtion av majs på burk, uteblivna avokados och en landsomfattande depression till följd av insikten att de där fyra utlandsresorna per år nu blott blir två eller på sin höjd tre.

Det finns inga gratis luncher. Därav följer att materialism och välstånd är det som när oss.

Nej, men nu blir vi populärkulturella tycker jag

Anna Wintour in action på catwalken. Beautiful!

Det är redan den 3 september. Tänk så fort tiden går. Skola och arbete har rullat igång och mången kalender är nu späckad med tingel och tangel. Jag misstänker dock att få har planerat in höstens biobesök – ja, vem orkar konsumera annat än kurslitteratur så här års? Därför tänkte jag lista tre måsten.

Brustna omfamningar.
Almodovar. Det är ett fullgott och tillräckligt skäl för att masa sig iväg och se den. Nytt tema för Almodovar i denna film tycks vara relationen mellan kvinnor och sugar daddies. Räkna med sex, mörker, avvikelser från det sexuellt normala och ljussättning utöver det förväntade. Helt enkelt Almodovar 2009.

September Issue.
En dokumentärfilm om skapandet av Vogues stora septembernummer, som reder ut begreppen efter Djävulen bär Prada och förklarar vem den där Anna Wintour egentligen är. En del som ser filmen skulle nog säga att hon är djävulen, om än klädd i Chanel snarare än Prada, och andra som en kall toka. Personligen vill jag slå ett slag för alternativet inspirationskälla. Jag var själv och såg smygpremiären igår och kan tänka mig att se den både en och två och tio gånger till. Premiär imorgon fredag 4 september.

Coco – Livet före Chanel.
Det blir en modehöst, räkna med det. Audrey Tautou spelar Coco i historien om tiden före Chanel. Premiär 18 september.

Antichrist.
Lars von Trier kastar sig lite lätt in i skräckgenren i denna film som skulle ha spelats in redan för ett par år sedan, men då slutet avslöjades till media så lät von Trier skjuta upp det hela till nu. Däremellan har han dessutom hunnit med att vara rejält deprimerad. Bara en sådan sak!

Ben & Jerry's goes gay

I syfte att uttrycka sitt stöd för att Vermont nu skall införa homoäktenskap, så byter galaglasstillverkaren Ben & Jerry's namn på "Chubby Hubby" till "Hubby Hubby". Det är det vi kallar CSR. Riktig CSR. Visserligen kommer den enbart att säljas i Vermont - övriga USA, som kanske mer behöver den, kommer även framgent att få mumsa "Chubby Hubby".

Marc Jacobs gift?

För drygt ett år sedan förlovade sig designesset Marc Jacobs med sin pojkvän Lorenzo Martone, även kallad "the Boy from Ipanema" efter sitt brasilianska ursprung. Nu ryktas det om att det vackra paret också har gått och gift sig i dagarna.

Vi gratulerar och hoppas på evig kärlek och fortsatt fantastiska konstverk signerade Marc Jacobs.

Det som inte syns har inte skett?

Cirkusen fortsätter. Gubbslemmet Rolf Hillegren gör sig själv till rikspajas. Igen. I dagens SvD gör han ett blygsamt försök till en ursäkt, för att senare brassa på med uttalanden om att påstå att "[v]åldtäkt utan våld är inte bara en språklig anomali. Det är dessutom en gärning som i stort sett är omöjlig att bevisa".

För det första brukar han, liksom många andra i den juridiska sfären, den snävare uttolkningen av det juridiska begreppet våld, som gör gällande att en person använder mekanisk kraft mot en annan person. Därtill utesluter han den psykiska delen av definitionen. För det andra bygger han upp hela sin uppfattning kring en löjlig princip - att det som inte går att bevisa inte är värt att prövas. Om vi låter oss vidga innebörden av en sådan princip så kan vi fråga oss vilken forskning som då är värd att utföras? Någon alls?

Hillegren har dock funnit den perfekta platsen för regeln om att man inte bör ha sex med människor mot deras vilja: etikettboken. Ja, karln skriver på fullaste allvar (detta kan jag ju visserligen inte bevisa) att våldtäkt utan våld bör regleras som en umgängesregel. Skulle Magdalena Ribbing läsa det så skulle hon nog inte bara tappa hakan utan också bryta mot all vett och etikett och drämma ned herrn. Etikettsgurus skall inte syssla med att skriva om att det är olämpligt att begå brott och skada andra i sin omgivning. Att jag ens skriver det nu borde vara befängt, men det känns högligen nödvändigt.

Räkna med att cirkusen fortsätter...

Castropropaganda - snart i en tunnelbanevagn nära dig?

Galaminglarna Jenny Sonesson (FP) och Birgitta Ohlsson (FP), som sätter SL mot väggen i Svenskan idag.

Jo, visst har jag tittat med skepsis på de där affischerna för Eritrea-festivalen som nyligen arrangerades i nordvästra Stockholm. Förutom ett spännande kök så förknippar jag Eritrea med noll pressfrihet, en fängslad och oskyldig Dawit Isaak men också att man från regeringshåll faktiskt har försökt stoppa könsstympning - även om köksbordsoperationer fortfarande förekommer i det dolda. Att då se en affisch med slagordet "Never kneel down" känns obehagligt.

Mycket riktigt stod det heller inte rätt till med festivalen, som arrangerades av regimhyllare, hedersgästades av regimrepresentanter och skandalöst nog besöktes av svenska politiker. Liberalfeministen Birgitta Ohlsson skriver klokt och om detta på SvD Opinion idag. Aldrig mer får diktaturregimer göra reklam i tunnelbanan, en gång är en gång för mycket.

Simon Peres visar på ledarskap

Israel visar återigen upp prov på öppenhet och tolerans för hbt-communityt. Efter den förfärliga massakern på gayungdomshaket i Tel Aviv förra veckan har premiärminister Simon Peres haft en uppvisning i starkt ledarskap och känslomässigt engagemang, vilket är otroligt viktigt i kampen för att samma sak inte skall ske igen. Till minnesstunden som hölls i offrens ära kom ett tiotusental israeler för att visa sin solidaritet.

Stockholm Pride-tema på export

Gayvärldens enda läsvärda blaska Têtu uppmärksammar Stockholm Pride på sin hemsida. Årets tema heteronormen menar de är progessivt samtidigt som de utnämner Stockholm Pride till Skandinaviens viktigaste hbt-festival, så nu är den saken klar. Köpenhamn är klart på efterkälken; trots att Danmark anses ha kommit långt i jämlikhetskampen är det politiska inslaget i själva paraden svagt och det idrottsliga som i år slog sig in med besked här i Stockholm skulle aldrig komma på fråga i vårt grannland i söder.

Det är alltså helt uppenbart att debatten i Sverige är på väg i rätt riktning, dvs ut från riksdagens förhandlingsbord och ut i det civila samhället.

Dagens sorgebesked

Ikväll kom det trista beskedet att Handelsalumnen, gay rights-kämpen och snillet Karin Pilsäter inte kommer att omkandidera till riksdagen 2010. Det innebär som vi alla förstår att hon med all sannolikhet inte kommer att vara påtänkbar som ministerkandidat vid en eventuell alliansseger och i förlängningen betyder det att vi inte längre kommer att kunna skandera "Pilsäter for President" i nästa Pride-parad som går av stapeln drygt en och en halv månad innan valet.

Handelshomos önskar Karin all lycka till i framtiden och hon är mer än gärna välkommen på våra mingel nu i höst!

G som i gaylobbyn

Saxat från Wikipedia, läs och njut:

Gaylobbyn, eller "homolobbyn", är en informell beteckning på de organisationer
som verkar för att främja homosexuellas ställning i samhället. Den viktigaste
organisationen är RFSL ("Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter") som år 2001 utsågs till årets lobbyist av tidningen Resumé.
Utmärkelsen från Resumé var ett resultat av flera stora framgångar som har bidragit till minska diskrimineringen av homosexuella. Bland dessa kan nämnas registrerat partnerskap, rätt för samkönade par att prövas som adoptivföräldrar samt att homosexuella liksom andra minoriteter numera inluderas i hetslagstiftningen.
Termen kan uppfattas som nedlåtande, eftersom de som använder termen vill
ofta göra gällande att HBT-rörelsen har en alltför stark ställning i samhället. Bland de grupper som använder termen finns bibeltrogna kristna, med olika kristna tidningar inom pingstkyrkan och trosrörelsen som främsta brukare. Tidningen Världen Idag är ett exempel på hur vissa bibeltrogna kristna ofta insinuant kopplar ihop "homolobbyn" med pedofili [1][2][3], i syfte att undergräva HBT-rörelsens trovärdighet i frågor om HBT-personers mänskliga rättigheter.
Som alternativ missaktande term används gaymaffian, framför allt av
nynazister. Enligt den nazistiska gruppen och nyhetsförmedlaren Info-14 arbetar gaymaffian för ”att snedvrida moralen hos svenskarna" och lobbyn ska enligt dem utövas av ”allt från judar till bögar, politiker och media”. Högerextrema organisationer beskyller också "gaymaffian" för att vara en täckmantel för pedofiler[4] .

För den som är nyfiken på att snoka vidare bland noterna 1-3 så hänvisar de alla till tre artiklar författade av Ruben Agnarsson: "Rädda oss från extremisterna!" (23/2 2007), "Vem är förtryckaren?", (24/1 2007) och "Homosexrörelsens tydliga koppling till pedofili" (22/12 2006).

Ekvationen hiv, porr och etik.

HIV-vågen på 80-talet kastade på många sätt en skugga över gayvärlden. I folkmun fick sjukdomen nidordet bögpesten. Pet Shop Boys' Domingo Dancing skrevs på temat och är inte precis den muntraste av låtar. Gaytäta områden ödelades i skrämmande fart.

Så här nästan 30 år senare sprider sig fortfarande sjukdomen, trots lättillgänglig information och erfarenheter som sträcker sig till halvvägs till månen och tillbaka. Och på bögarnas porrfilmstopplista återfinns rullar som 20-load Weekend med skådisen Dawson; handlingen är ganska simpel och avslöjas i stort i titeln - inom loppet av två, tre dygn har han barebacksex med över tjugo män. Det vill säga oskyddat sex.

En normalbegåvad person som ser den eller hör om borde omöjligen kunna undgå det faktum att Dawson är HIV-positiv. Med tanke på hur riskfyllt hans beteende är, så borde alla andra alternativ vara uteslutna. Tyvärr är det skillnad på vad som borde vara och vad som är - för många fungerar filmen som en glamourifiering av barebacksex.

Det hela utgör något av ett gayvärldens, framförallt porrfilmsjättarnas, dilemma i modern tid. Å ena sidan är det upp till envar att spela in barebackporr, åt envar att titta på det och åt en var att eventuellt ha det med sina sexpartners - men å andra sidan sprider sig HIV-smittan fortfarande snabbt samtidigt som botemedel och vacciner lyser med sin frånvaro. Det finns ingen entydig lösning på dilemmat, förutom att ifrågasätta såväl graden av etik i Dawson med fleras beslut som slutledningsförmågan hos dessas fans och åskådare.

Dagens sport: bryta Unnis penna!

Precis som grannen Federley konstaterar, så är 'Happy Pride!' den töntigaste hälsningen i världshistorien. Så den bojkottar jag. Till förmån för 'Åh! Unni är tillbaka!'. Jo, författarinnan Unni Drougge är återigen i farten på debattsidorna och härjar så här i Stockholm Pride-tider. Ni som läste hennes text år 2006 behöver inte läsa årets upplaga, som i stort är en kopia. Det vill säga - en orgie i hemmasnickrade ord och uttryck som avslutas med uppmaningen "Ut och slåss, fjollor!", som sammanfattar hennes budskap att hbt-communityt måste trycka mer på att de är annorlunda, undvika att bli svennefierade (vilket hon likställer med att t.ex. gifta sig en masse, det är dock OK om Mark och Jonas gör det, typ) och på så sätt bli mer accepterade. Hon oroas över det ökade antalet hatbrott, en fråga som hon tycks bekymra sig för ända sedan den dagen hennes gosenosgaykompis Johan Hilton berättade om sin bok.

Logiken är verkligen noll: antingen villavolvovovveidyll och massor av hatbrott eller skev, singel och säker på stan. Tack och lov utsätts vi bara för Drougges skräp en gång per år.

Så... Åh! Unni är tillbaka! och ha en skön vecka!

Kategori: det här arbetet har mina skattepengar finansierat

Nämen, titta! Ett stycke skatteslöseri på 24 sidor: Svarta listan - ord och fraser som kan ersättas i författningsspråk.

Alternativt ett autentiskt bevis på svenska folkets fördumning.

First Lady Brown i Londons parad

I Sverige är vi bortskämda med att framstående ministrar tågar med i Prideparaden. Nyamko Sabuni, Mona Sahlin, Anders Borg, Maria Wetterstrand, Gudrun Schyman, Maud Olofsson, Karin Pilsäter, Josefin Brink... Listan kan göras mycket längre än så. Men i Storbritannien, där biskopen Michael Nazir-Ali mitt under pågående London Pride uttalade sig om att han och kyrkan välkomnar bögar "but we want them to repent and be changed", finns inte alls samma tradition av politiskt stöd i marschen. Det var därför ett glädjeämne då premiärminister Gordon Brown's hustru Sarah gick med på Londons gator i lördags, ackompanjerad av två dragqueens i Union Jack-utstyrsel.

Det går mot det bättre.

För oss som var trötta på de färgade banden...

...så finns den vita knuten! Den som bär den tar ställning till samkönade äktenskap. Läs mer på WhiteKnot.org!

Baltstaternas tragik och tragedi

För några år sedan var baltstaterna en förebild inom en rad olika områden, såsom skattepolitik, ekonomisk utveckling och demokratiuppbyggnad efter Sovjets fall.

Idag är de tre länderna ett vittne om tragedi och tragik.

Tragedin handlar kort och gott om finanskrisens följder med allt vad det innebär i termer av arbetslöshet på snart 20%, BNP-ras på 10% och tal om devalveringar.

Tragiken, däremot, avser hur vidrigt homofolket behandlas. Tidigare i år lyckades man till slut driva igenom tillstånd för att anordna Baltic Pride i Riga med starkt stöd från svenska politiker från framförallt FP, V och MP, men det var inte helt utan problem och smutskastning. Och igår beslutade den litauiska riksdagen att förbjuda information om homosexualitet i skolorna för att ”skydda barnen” och värna ”den traditionella familjemodellen”. En litauisk Human Rights-aktivist framför att det kan bli svårt om inte omöjligt för lärare att gripa in om en homosexuell elev blir mobbad.

Oooops Reinfeldt...

I partiledardebatten just nu. Mona Sahlin till Fredrik Reinfeldt: ”Du är nybörjare på att försvara den svenska modellen”. Dagens punch-line. Eller kanske dagens sanning.

Snott från Åsa Petersens FaceBook-status. Har ni inte läst hennes underbara bok Bortom normen 2.0 – Om en ny sorts rättvisa, så är det definitivt dags för det. Annars går det ju att snoka lite bland texterna i hennes numera nedlagda blogg.

Shalom Tel Aviv!

Micke och jag har i ett par månader pratat om den där resan till Tel Aviv - bögarnas förlovade Mecka alternativt heliga land. Vad som har skett rent konkret med planerna lämnar vi till det osagda.

Härom veckan gick Tel Aviv Pride av stapeln och återigen visade staden upp sig från sin queeraste sida. I samband med det släppte Handelshomosens våta dröm Yehonathan Gatro ett par nya låtar, perfekt inför sommarens balkongdiscon.

Slutligen vill jag tipsa om det här reportaget från Fred i Mellanöstern-bloggen. Väl värt en titt!

Shalom Tel Aviv!

Som om vi inte älskade Kappelin nog...

...så droppar hon följande mening i sin fantastiska DI-krönika om soffliggarens högsäsong:

"Så även den där oformliga kroppsdelen som sitter liksom mittt på och som av
någon anledning blir tjockare för varje år, trots höstens och vinterns goda
föresatser. Arbetsårets sista ansträngning är därför inte Scoopet med stort S,
utan Dieten med stort D"

Bild från SVT.

Ateism, sekularisering och religiösa skolors icke-vara

Jag är inget fan av religion. Stating the obvious. Men jag tycker likväl att det är viktigt att skilja på begreppen: ateism och sekularisering är inte samma sak. Ateism är det jag utövar privat, dvs undviker så många religiösa traditioner, seder, riter och tecken som möjligt – medan sekularisering är det karaktärsdrag jag önskar att staten skall bära.

Och med sekularisering menar jag såklart att staten skall vara religiöst och livsåskådningsmässigt obunden, utöva likabehandling (till skillnad från särlagstiftning) och kantas av mänskliga och demokratiska rättigheter, inklusive religionsfrihet.

Humanisternas kampanj ”Gud finns nog inte” har, med rätta, blivit kritiserad på konstruktivt och korrekt sätt för att den är för militant-ateistiskt jämfört med vad förbundet utger sig för att vara. Samt att färgvalet gult och blått tillsammans med kritiken mot religion kan kopplas till högerextrema grupper. Samt för att utgångspunkten är det kristna Sverige. Bland annat.

En vassare kampanj hade fokuserat på en smalare spännvidd och peka på vilka religiösa egenheter som träder fram i statens maktutövande och lagbok. Ett sådant exempel är att religiösa friskolor är tillåtna.

Som jag skrev tidigare är en sekulariserad stat fri från värderingar, men tillåter sina medborgare att ha religiösa uppfattningar. De religiösa friskolorna står i tvär kontrast till detta och utgör ett sätt för föräldrar att tvinga barnen en religion. Själva tanken med en sekulär skola är att barnen skall kunna uppleva och lära om olika livsåskådningar för att sedan kunna ta ställningen till den som faller dem bäst i smaken, medan religiösa friskolor direkt uttalat är religiösa till karaktär och oavsett om undervisningen informerar om olika alternativ så indoktrineras barnen kulturellt.

Detta är en beskrivning av det generella fallet.

På ett specifikt plan kan vi hitta en hel del motargument av sakpolitisk karaktär. Flickors frihet minimeras med hjälp av stenhård koll och kontroll samt vapen som slöjan. Homosexualitet framställs i flera fall som en sjukdom, och i Holland rapporteras det i dagarna om att homosexuella lärare kan sparkas från religiösa friskolor med hänvisning till "deras livsstil". Plymouthbröderna har startat en sekteristisk skola där kvinnor skall underkasta sig genom att bära slöja för att påminnas om att de är underställda mannen.

Med tanke på hur mycket kritik Humanisterna har fått och hur mycket deras förtroende har naggats i kanten, så hade den enorma summa de torde ha lagt ned på kampanjen ha investerats bättre i en smalare sakpolitisk fråga...

Moralhysteri och drömmar

Nämen, herr Milton är ute och minglar med snygg slips och alldeles för många jobbpapper.

Anders Miltons debattartikel i DN i morse fick nog många att känna sig både förvirrade och förtvivlade. Den f.d. RK Sverige-ordföranden (sure, han gör ett OK jobb i HIV-frågan), Läkarförbundsbossen, Katastrofskommissionsutredaren med mera för under rubriken ”Dela ut gratis P-piller till skolelever över 15 år” en moralistisk argumentation på ett taffligt språk i syfte att presentera en regeringsutredning om oönskade graviditeter. Hans moralpanik återspeglas särskilt tydligt i rubriken – för även om han inte vill tro att det är så, eller inte vill att skall vara så, så är kombinationen 13-åriga tjejer och kondom inte alltid komplett.

Därutöver vill han registrera alla aborter centralt. Vilken nytta det skulle ge är lite oklart, men abortingreppen skulle eventuellt kunna synas i journalen då; dessutom har de sådana register i Danmark och Nederländerna, varifrån det för övrigt finns studier som visar att inhemska kvinnor är mer återhållsamma med aborter än kvinnor födda utanför Västeuropa.

Ni märker, va? Moralisera mera, tvinga på ungdomar kondomer (nytänk!) och be till gud att aborttalet i Sverige skall minska. Så blir vi alla mindre gravida och mer lyckliga.

Jag som ville ha en Porsche

Ingen Carrera för mig... Får bli en Maserati Quattroporte då.

Så fort man öppnar Dagens Industri så attackeras man av journalistiskt grin om bilindustrin. Den ena mer ointressant än den andra. Men igår kunde jag till min stora förskräckelse läsa att Porsche riskerar att köpas upp av en investmentfond från Qatar. Där grusades helt mitt förtroende för det tyska anrika företaget.

I Qatar är nämligen homosex förbjudet och kan ge 5 års fängelse. Utlänningar klarar sig då och då undan, men uppenbarligen inte alltid. Fresh?

Marija luktar fisk

Marija Serifovic, som på något konstigt vänster kammade hem ESC härom året, visar upp ett skolboksexempel på renommésnyltning. Först spelar hon lesbisk, sedan påstår hon att sex mellan män är onaturligt. Darling - jag tycker att det är onaturligt att yla på serbiska inför hela Europa. Och att stava Marija med j.

Sanningar och sommardagsdrömmar

Vad gör man en morgon på kontoret i början av juni, då det småregnar ute och de syndigt korta shortsen lyser med sin frånvaro? Jo, man drömmer sig såklart bort till rosé, böljande vatten och solbrända pojkar.

Mitt i allt dyker en antik DN PåStan-recension av Mälarpaviljongen fram. Eller antik och antik - den är daterad till förra året, då menyn fortfarande kunde tolkas som någorlunda genuin och inte var så slätstruken som årets piratkopia till matsedel. Men det är inte därför jag läser artikeln med ett lättare leende på läpparna, utan för författarens förmåga att sätta fingret på alla tänkbara bögbeteenden:

- "På Mälarpaviljongen
är det mesta smart, snyggt och snabbt - ungefär som raggningsidealet i
gayvärlden."
- "Sedan miljöminister Andreas Carlgren invigde pontonen har det
minglats och hånglats och partats där. Som klubb är Mälarpaviljongen ett
puttinuttigt, familjevänligt ställe dit gaypar gärna tar med sig
”kärlekshunden”"

Någonting intuitivt säger mig att det borde vara dags för stockholmspuggorna att sadla om, byta stil och inte vara så fucking explicita så att till och med Krogkommissionen plockar humorpoäng på vår bekostnad...

Rösta Pirat - stöd manschauvinismen

Supersvennen Rickard Falkvinge, f.d. Dick Greger Augustsson, var förra veckan med i ett porträtt i Aftonbladet. Jag hade redan en negativ bild av Piratpartiet, framförallt för mansdominansen i toppen och världsfrånvända enfrågeinriktningen, och efter att ha läst artikeln späddes min skepsis bara på. På fullaste allvar tänker PP bara driva en enda fråga - integriteten - och sedan rösta likadant som det parti som stödjer de mest.

Det finns ingen ideologi, ingen vision ingen tanke om hur samhället skall se ut utanför deras svettiga LAN-lokaler. Men om man får gissa så är det här med mänskliga rättigheter ganska oviktigt. Förutom fri fildelning såklart! Bögar som hängs, kvinnor som vägras abort och kurder som trackasseras är oviktigt så länge det inte går att programmera. Och läkemedel avskaffar de samtidigt som de avskaffar patentlagstiftningen helt och hållet.

Om Piratpartiet mot all förmodan tar över världen med klotteråsikterna på den där sunkiga McDonaldsservetten som tydligen utgör deras urkund, så kan vi vänta oss att Förstepiraterna Engström och Falkvinge låter förvandla den senares insvettade till ett datanördsharem där kvinnorna värmer Billys och ser till så att gubbarnas kondomer blir använda.

...för er som inte vill rösta in ett gäng datanördar som försöker digitalisera bort marknadsekonomin och framstegen inom MR-området så finns det kandidater som bryr sig integriteten i andra partier också. För den rödgröne finns alltid personer som Zaida Catalan (mp), Anna Hedh (s) och Carl Schlyter (mp) - och för den blå bland annat MaeLiz Orrégo Rodriguez (fp), Annika Beijbom (fp) och Marie Wickberg (c). Det är bara att välja. Undvik pirater på söndag bara.

Aktivistnostalgi från 2002.

Såhär mitt i tider med tenta (en, bara en!), studentfiranden, EP-kampanj, EP-valvaka och annat tidskrävande så googlade jag mig fram till ett reportage från QX.se, daterat till 6 juni 2002, ganska exakt sju år sedan från firandet av adoptionslagen.

Vilken tur att kampen för ytterligare reformer inte har förändrats.

Och vilken tur att stilen i övrigt har förändrats...

Malena for the win

Med tanke på rubriken kanske ni tror att det här inlägget kommer att handla om vem som vinner ikväll. Men icke.

Istället är det en hyllning till gayaktivisten Malena som var först ut av artisterna att deklarera sitt stöd till den inställda Prideparaden.

Öster om jämlikheten eller nio år tillbaka?

På kårens medieutskott hade någon härom dagen plockat fram gamla småttingguider - informationsböcker som skickas till dem som just blivit antagna till Handels - och i dem döljer sig en hel himlavärld för oss som gillar att studera då-och-nu-förhållanden. Fredrik Reinfeldt poserade på bild från en debatt, Micke Schiller hade världens töntfrilla och Öhrlings (numera PwC) reklamannonser var långt ifrån så visionära som dagens.

I 2000 års småttingguide poserar mycket riktigt Fredrik "Tag Ericsson" Eklund, som jag tidigare rapporterat om. Texten som ackompanjerar hans fylliga biceps är dock inte lika hård - den består tvärtom mest av en massa PK-termer och löften om studiebesök hit och rätt att komma ut dit. Inte precis den privilegiade verklighet jag lever i idag, nio år senare.

Och när jag läser om hur stockkonservativa regeringar och stadsfullmäktigen i Östeuropa förbjuder Prideparader i stad efter stad, år efter år blir smaken av gräddfil än mer distinkt. En färjeresa bort, i Riga, nekas Sabuni samtal om hbt med lokala politiker. I Moskva kryllar ESC-scenen av bögar (Nederländerna, Ungern, Grekland, Tyskland...), men där rampljusen inte lyser, lyser istället bögarna med sin frånvaro. Ofrivilligt.

Likväl sitter jag här i min frihet, trygghet och jämlikhet och gnäller över icke-existerande surrogatmödraskapslagstiftning, dåliga abortsamarbeten och andra reformer som framstår som ren lyx i jämförelse.

En blick tillbaka i tiden och en annan över Östersjön kan ibland ge väldigt vidgade vyer.

Inför prostitutionslegitimation nu!

Debatten om sexköpslagen har trappat upp ordentligt de senaste dagarna, om än blott bland de borgerliga partierna. Igår debatterades det i P1, P3, TV4; i morse ånyo på TV4 samt i allehanda tryckt och nätbaserad media. Frågan är bara var det hela tar hän. Som det ser ut nu så kommer Folkpartiet och Centerpartiet att lida av en smärtsam invärtes död, om inte parterna kan enas om en kompromiss.

Jag tänkte därför bidra med en långt mer innovativ och uppbackad syntes som båda sidor, särskilt inom fp, kanske kan ta del av: prostitutionslegitimationen. Vi auktoriserar idag advokater och revisorer och Folkpartiet vurmar stundom för att även införa en lärarlegitimation. Så modellen är inte så nydanande i sig, bara tillämpningsområdet.

Hur skall det då gå till? Förslagsvis bör den lokala socialtjänsten hållas som ansvariga för att utfärda legitimationen och kvartalsvis ompröva den. Utfärdandet bör gå till på så sätt att den ansökande testas psykiskt och fysiskt för att således kunna utröna om personen bär på några smittor, har utsats för skador eller mår mentalt dåligt av sexsäljandet. På så sätt skapas en kontakt med socialtjänsten, som inte uppnås vare sig med eller utan den nuvarande lagen, ett utvidgat skydd och slutligen även ett understrykande av den gamla käpphästen "bådas lust, bådas ansvar".

Hotet mot mänskligheten: tanorexia.

Efter succéer som bonusslakt och svininfluensan lanserade media, via kvalitetstidningen Metro, idag det nya hotet mot samhället: tanorexian. Det handlar om att framförallt unga flickor ser sig i spegeln, känner sig bleka och botar sin ångest med att sola hysteriskt mycket på solarium så att de potentiellt ökar chansen att få cancer.

Hjälp till i kampen mot tanorexia - kasta en Metro i pappersåtervinningen så elimineras sjukdomen för evigt.

Fp Stockholm presenterar Regnbågsstaden

Folkpartiet i Stockholms stad går i bräschen för ett helt nytt sätt att tänka och föra politik. Och det första steget gör man på HBT-området med den nya bloggen Regnbågsstaden, där partiföreningen presenterar vad den avser göra inom olika områden för att förbättra Stockholm som gaystad.

Just nu handlar många av förslagen om att sprida HBT-kompetens. Med din och andras medverkan kan programmet bli än mer spännande än så.

Liberati ställer SD mot väggen.

Liberatiisterna Alexander Bard, Seved Monke, Martin Ängeby och Louise Persson skriver om Sverigedemokraterna och svenskhet på Newsmill. Väl värt att läsa!

Sverige ur en amerikansk komikers ögon

Wyatt Cenac i The Daily Show with Jon Stewart åker till Sverige och skall väcka oss ur vår socialistiska mardröm. Kan det bli roligare?

The Daily Show With Jon Stewart	M - Th 11p / 10c
The Stockholm Syndrome
thedailyshow.com
Daily Show Full Episodes Economic Crisis Political Humor

Copyright i all ära...

...men på 8 000 år gamla texter? FN har lanserat sitt World Digital Library och flera av texterna är skyddade av omfattande upphovsrättslagar. But why?

Kön - passé eller succé?

Nu fortsätter jag på temat den nya familjen.

Går det att uppfostra sina barn könsneutralt? DN belyser idag några exempel från verkligheten, och i fallet med Kim (inte en han... inte en hon... en Kim!) anstränger sig föräldrarna väldigt hårt för att låta Kim göra de val han själv vill. Normerna är påtagliga och djupt penetrerade så det krävs en vidsynt omgivning och en stark vilja hos föräldrarna.

Artikeln antyder, om än inte explicit, att det är lättare att vara avant-garde i Stockholm än annorstädes. Mjo, det låter rimligt att hög utbildning, hög inkomst och mångfald ökar sannolikheten för en modern syn på den här typen av frågor, men det handlar fortfarande bara om enstaka undantag som bekräftar regeln.

Handelsalumnin Niclas Berggren öppnar upp för diskussion om ämnet på sin blogg.

Kultur, krisen och kärlekens språk

Det bästa sättet att tolka och avbilda samhällets skeenden och trender är att använda sin högra hjärnhalva och komponera ett kreativt verk. Så har den franske kultsångaren Alain Souchon gjort genom att i sin nya Parachute Doré (betyder Gyllene fallskärmar) uttrycka sin syn på bankkrisen.

Écoutez!

Stjärnfamiljen - det nya svarta

Debatten om kärnfamiljens monopolsroll i utformningen av familjepolitiken har hittills verkat vara ett evighetsspel. Fram och tillbaka med samma argument. Från båda håll. Och i ärlighetens namn har den liberala sidan varit väldigt otydliga retoriskt och bara hackat med samma påståenden om hur världen ser ut och inte ser ut utan att konkretisera det hela.

Nu har nödplanet äntligen landat. På FaceBook finns klubben Värna Stjärnfamiljen som i skrivande stund just har passerat 1 500 medlemmar och leds av ett par ambitiösa kvinnor. Där definieras begreppet stjärnfamiljen, som i ett enda ord sammanfattar hela den moderna liberala familjesynen, såsom: "en familj där omtanke, respekt, kärlek och ansvar är viktigare än den yttre formen. Denna familj kan bestå av en eller flera vuxna och banden mellan vuxna och barn och mellan syskon bygger inte alltid på biologi. I begreppet ryms regnbågs-, enförälders-, tvåförälders-, bonusförälders-, dubbelregnbågs-, adoptiv-, extended-, donations-, med mera- familj likaväl som den barnlösa familjen".

Så låt oss nu snacka stjärnfamiljer, modern moral och kärlek före kärnor.

Privatisera med förnuft!

Min väninna Emelie Holmgren har drivit kampen för att stoppa superutförsäljningen av Tibble Gymnasium så länge jag kan minnas med namnlistor, överklaganden med mera. I torsdags kom domen i kammarrätten som gav henne rätt och Täby kommun fel - skolan såldes till ett alltför lågt pris. Fel sätt att hantera skattepengar på.

Läs om det på DN.se.