Fp Stockholm presenterar Regnbågsstaden

Folkpartiet i Stockholms stad går i bräschen för ett helt nytt sätt att tänka och föra politik. Och det första steget gör man på HBT-området med den nya bloggen Regnbågsstaden, där partiföreningen presenterar vad den avser göra inom olika områden för att förbättra Stockholm som gaystad.

Just nu handlar många av förslagen om att sprida HBT-kompetens. Med din och andras medverkan kan programmet bli än mer spännande än så.

Liberati ställer SD mot väggen.

Liberatiisterna Alexander Bard, Seved Monke, Martin Ängeby och Louise Persson skriver om Sverigedemokraterna och svenskhet på Newsmill. Väl värt att läsa!

Sverige ur en amerikansk komikers ögon

Wyatt Cenac i The Daily Show with Jon Stewart åker till Sverige och skall väcka oss ur vår socialistiska mardröm. Kan det bli roligare?

The Daily Show With Jon Stewart	M - Th 11p / 10c
The Stockholm Syndrome
thedailyshow.com
Daily Show Full Episodes Economic Crisis Political Humor

Copyright i all ära...

...men på 8 000 år gamla texter? FN har lanserat sitt World Digital Library och flera av texterna är skyddade av omfattande upphovsrättslagar. But why?

Kön - passé eller succé?

Nu fortsätter jag på temat den nya familjen.

Går det att uppfostra sina barn könsneutralt? DN belyser idag några exempel från verkligheten, och i fallet med Kim (inte en han... inte en hon... en Kim!) anstränger sig föräldrarna väldigt hårt för att låta Kim göra de val han själv vill. Normerna är påtagliga och djupt penetrerade så det krävs en vidsynt omgivning och en stark vilja hos föräldrarna.

Artikeln antyder, om än inte explicit, att det är lättare att vara avant-garde i Stockholm än annorstädes. Mjo, det låter rimligt att hög utbildning, hög inkomst och mångfald ökar sannolikheten för en modern syn på den här typen av frågor, men det handlar fortfarande bara om enstaka undantag som bekräftar regeln.

Handelsalumnin Niclas Berggren öppnar upp för diskussion om ämnet på sin blogg.

Kultur, krisen och kärlekens språk

Det bästa sättet att tolka och avbilda samhällets skeenden och trender är att använda sin högra hjärnhalva och komponera ett kreativt verk. Så har den franske kultsångaren Alain Souchon gjort genom att i sin nya Parachute Doré (betyder Gyllene fallskärmar) uttrycka sin syn på bankkrisen.

Écoutez!

Stjärnfamiljen - det nya svarta

Debatten om kärnfamiljens monopolsroll i utformningen av familjepolitiken har hittills verkat vara ett evighetsspel. Fram och tillbaka med samma argument. Från båda håll. Och i ärlighetens namn har den liberala sidan varit väldigt otydliga retoriskt och bara hackat med samma påståenden om hur världen ser ut och inte ser ut utan att konkretisera det hela.

Nu har nödplanet äntligen landat. På FaceBook finns klubben Värna Stjärnfamiljen som i skrivande stund just har passerat 1 500 medlemmar och leds av ett par ambitiösa kvinnor. Där definieras begreppet stjärnfamiljen, som i ett enda ord sammanfattar hela den moderna liberala familjesynen, såsom: "en familj där omtanke, respekt, kärlek och ansvar är viktigare än den yttre formen. Denna familj kan bestå av en eller flera vuxna och banden mellan vuxna och barn och mellan syskon bygger inte alltid på biologi. I begreppet ryms regnbågs-, enförälders-, tvåförälders-, bonusförälders-, dubbelregnbågs-, adoptiv-, extended-, donations-, med mera- familj likaväl som den barnlösa familjen".

Så låt oss nu snacka stjärnfamiljer, modern moral och kärlek före kärnor.

Privatisera med förnuft!

Min väninna Emelie Holmgren har drivit kampen för att stoppa superutförsäljningen av Tibble Gymnasium så länge jag kan minnas med namnlistor, överklaganden med mera. I torsdags kom domen i kammarrätten som gav henne rätt och Täby kommun fel - skolan såldes till ett alltför lågt pris. Fel sätt att hantera skattepengar på.

Läs om det på DN.se.

Dominika P ordinerar arbete

Handelshomosfavoriten Dominika Peczynski florerar idag på Aftonbladets debattsida, där hon argumenterar för att arbete är den mest effektiva medicinen mot depressioner. Som den Lutherlärljunge och arbetslinjefascist jag är kan jag bara nicka instämmande, stryka under att ingen människa mår bra av att i längden alienera sig från sitt vanliga liv och isolera sig med sin depression. Att prestera är att boosta sitt ego - och om det är någongång man skall boosta sitt ego så är det när det har fått sig en törn.

Köper du billigt så köper du dyrt

I gårdagens Dagens Industri rapporterades om lågprisbutikskedjan Lidl som anlitat detektiver för att spionera på sina anställda. Detektiverna rapporterade om "sjukdomstillstånd," exempelvis att anställda försökte skaffa barn men hade svårigheter med detta. Dessutom kartlade man de anställdas privatekonomi. Allt för att kunna göra sig av med anställda som potentiellt kunde bli kostsamma för företaget.

Med andra ord behöver man inte söka sig till Gulf Air för att uppleva konstiga anställningskrav. Det räcker att ta jobb i en lågpriskedja. Tydligen gäller alltså fortfarande talesättet köper du billigt så köper du dyrt, där kostnaden för den billiga mjölken blir de anställdas integritet.

I en tid där Corporate Social Responsibility blir en allt viktigare del av företagens verksamhet blir de företag som inte sällar sig till leden lämnade utanför, något som också kunde observeras under Handelsdagarna då Lidls monter gapade tom på besökare.

100 årsbloggen

Handels firar 100 år i år och det stora jubiléet till ära har Jubileumskommittéen satt upp en blogg. Okej, den är inte fullt lika intressant och nydanande som Handelshomos, men så är den ju också tillbakablickande till sin natur.

http://100years.hhss.se/ är adressen.

Myrdalsällskapet vill ha det blodigt

Många av oss trodde nog att kommunismen i Sverige var död. Lars Ohly titulerar sig inte längre kommunist och på regeringsnivå diskuteras det hur svenska skolelever skall undervisas i kommunismens brott mot mänskligheten.

Men vad vi än trodde, så trodde vi fel. Jan Myrdalsällskapet har instiftat Lenin-priset som skall gå till en olydig samhällsdebattör som på något sätt har utmärkt sig. Senast knep anarkisten och religionshistorikern Mattias Gardell åt sig priset som han utan vidare eftertanke tackade för och tog emot. Eller ptjaa, han konstaterade blott att han inte är leninist.

Det verkar vara chict att hysa förkärlek och uttrycka beundran till förtryckande massmördare som sedan länge är döda. Chict skall det tydligen också vara att digga Jan Myrdal, som tillsammans med bl.a. KD och SD varit aktiv motståndare till homoäktenskapet. Jag tycker mig se en röd (sic!) tråd: tillbaka till ocivilisationen!

Mer om Sverigedemokraterna

Det var på samma gång intressant och skrämmande att läsa kommentarerna från det föregående inlägget. Tänkte besvara några av de frågor, funderingar och faktafel som uttrycktes där.

Pour un, vad beträffar Sverigedemokraternas inställning till homosexuella och kvinnor så skulle jag kunna nöja mig med att hänvisa till deras familjepolitiska program, som argumenterar emot homoäktenskap, homoadoptioner, lesbisk insemination och som uttalar att:

Sverigedemokraterna ser mycket negativt på landets höga aborttal. Varje abort
innebär en förlust både för samhället, föräldrarna och inte minst det ofödda
barnet som mister sin möjlighet till fortsatt liv.

Sverigedemokraterna vill
verka för att aborter efter tolfte havandeskapsveckan förbjuds, såvida
medicinska eller andra tungt vägande skäl för abort ej föreligger.

Men jag nöjer mig inte där, utan jag går gärna vidare med att exemplifiera vad partiföreträdare också säger i verkligheten. Partisekreteraren Björn Söder hamnade i blåsväder år 2007 för att ha attackerat homosexuella med uttalanden som "dessa sexuella avarter är inte normala" och benämningen "det perversa homosexevenemanget" om Pridefestivalen. Fräscht? Modernt? Riksdagsmässigt? Sedan kanske det inte fanns någon homofientlig snapsvisa, men det är känns perifert i sammanhanget.

Statsvetarprofessorn Marie Demker har studerat partiets väljargrupp och gjort diverse fyndigheter. Den största målgruppen är LO-medlemmar 18-29 år (14,4%) och 5,2% av männen jämfört med 2,0% av kvinnorna röstar på SD. Hon drar slutsatsen att SD har stöd hos "välfärdssamhällets förlorare" - dvs, om man tolkar det ur sitt sammanhang, så är de att likställa med ett missnöjesparti. Det finns även en ett år äldre SIDO-studie som pekar i samma riktning: SD är ett parti för unga män som ser sig svikna av staten. Det är inget parti som kreativt och i progressiv andra vill bidra till att förbättra samhället. Tvärtom så skall gränser som tidigare varit stängda, men som öppnats upp, åter stängas genom bl.a. återvändarbidrag till invandrare (!) och nej till EU, Schengen och Genèvekonventionen. Tillbaka till onda tider.

Och så var det någon som gjorde sig lustig över begreppet vit makt-musik, Olof Palme och att ett punkband i USA kallade sig för "Dead Kennedys". Den kommentaren kan jag blott bemöta med att säga att den saknade röd tråd och argumentation.

Någon använde logiken att jag borde sympatisera med SD eftersom att de arbetar emot muslimer som i sin tur har homofientliga åsikter. Jag tycker att jag redan har bemött det i styckena ovan. Men jag vill gärna stryka under ett par saker här. Till att börja med går det inte att dra sådana paralleller, ty islam är en religion och SD är ett politiskt parti - och det är något jag aktivt arbetar för skall gälla, dvs att religionen skall bort från politiken och tvärtom. Det är bl.a. därför som jag tillsammans med min Handelshomoskollegor ifrågasätter islams starka ställning på regeringsnivå i Mellanöstern och katolska kyrkans starka ställning i delar av Europa och Sydarmerika.

Debatten fortsätter. Jag tänker inte tiga och få se ett sverigedemokratiskt intåg i riksdagen som konsekvens.

Vit makt-partiet 4,2%

I Demoskops sensationella väljarbarometer som presenterades igår kanske skall tas med en nypa salt. Men att SD fick 4,2% och därmed överträffade såväl C som KD leder oss till frågan om vad som händer ifall partiet äntrar riksdagen.

Med tanke på SR Kalibers senaste upptäckt, lär sånghäftet på riksdagens personalfester att kompletteras med diverse vit maktmusik, Olof Palme-skämt och kvinno- och homonedvärderande snapsvisor. Varje tjugofemte svensk tycker att det är helt okej. Eller så vet de bara inte om det.

Alternativt så är det dags för medie-Sverige och den upplysta parlamentariska skaran partier att sätta hårt mot hårt. Snart kan det vara för sent.

Lågkonjunktur masshysteri och självuppfyllande profetia?

Nu börjar lågkonjunkturen bli långtråkig. Alla pratar om den, man kan gå till mataffären och höra människor prata om sina vänner som blivit arbetslösa eller träffa studenter som försöker hålla sig kvar i universitetsvärlden av rädsla för att komma ut till en obefintlig arbetsmarknad. Det är helt enkelt en negativ underton i de flesta samhälleliga konversationer för tillfället.

Det jag frågar mig är om denna lågkonjuktur verkligen hade varit lika djup om den inte blivit så upphaussad. Ponera för ett ögonblick att media inte skulle bevakat lågkonjunkturen alls. Det skulle leda till att människor inte skulle veta om att det var lågkonjunktur. Detta i sin tur skulle göra att konsumptionsmönstren inte skulle ha förändrats, vilket skulle ha lett till en dämpning av BNP-fallet och att produktionen inte skulle ha sett samma nedgång. Därmed skulle företagen inte behövt permittera människor i samma utsträckning och krisen och lågkonjunkturen skulle ha dämpats.

Naturligtvis inser jag som ekonom att grunden till finanskrisen och lågkonjunkturen inte ligger i media men de multiplikatoreffekter medias bevakning av krisen och konjukturen leder till är inte att förringa. Det leder helt enkelt till en masshysteri och blir en självuppfyllande profetia av ett enkelt orsak-verkanssamband:

Media rapporterar om finanskris/lågkonjunktur --> Människor blir rädda att bli av med jobbet --> Människor sparar för att ha en buffert --> Konsumptionen i sammhället minskar --> Företagen får minskade orderingångar --> Företagen blir mindre lönsamma --> Företagen måste säga upp människor --> Arbetslösheten stiger och det man befarade blev verklighet

Jag ställer mig kluven till vad som borde göras åt detta. Man vill ju inte kontrollera media; media är ju trots allt folkets verktyg för att informera sig om samhällsförändringar och nyheter och medias uppgift är ju att rapportera om aktuella händelser. Men media kanske också borde inse att de har ett ansvar och en del i lågkonjunkturens magnitud på grund av det samband som visats på ovan. Kanske kan media då bli en av människorna på bilden ovan som hjälper till att lyfta konjunkturen istället för att trycka ner den ytterligare.

Go Marit!

Marit Paulsen är inte rädd för att säga sanningen om ekologiskt, nämligen att det inte är lösningen på världens klimatproblem, utan blott ett verktyg för att lindra rika västlänningars tyngda samveten.

Ärlighet varar längst. Och med ärlighet kan vi också bevara jorden lite längre...

Sverige snart jämlikt.

Ellen DeGeneres och Portia De Rossi, ett av kändissfärens hetaste homopar.

Mellan alla inhaglande nyheter om finanskrisen och dess verkningar fick vi idag äntligen något positivt, men likväl så självklart, att glädja oss åt. Samtidigt som jag satt med arbetsmarknadsutskottet och diskuterade studenter som arbetar och det korkade förslaget om rätt till heltid i ett intilliggande rum, så debatterade riksdagen de sista detaljerna innan beslutet att homoäktenskap skall vara tillåtet i svensk lag fattades.

Det är väl värt att fira. Begreppet jämlikhet har tagit ännu ett steg närmare mot att vara en beskrivning av vad svensk lagstiftning står för.

På partiernas hemsidor är det dock bara folkpartiet och kristdemokraterna som skriver om förslaget. Folkpartiet kallar beslutet för "En liberal reform för kärleken" medan kristdemokraterna hänvisar till en debattartikel i GP där några företrädare argumenterar emot den nya lagstiftningen och påstår att fp, m, c, mp, v och s ingått en "ohelig allians".

Bonus är inte stöld!

Idag kom bomben som tusentals bankanställda gått och fruktat. I slutet av månaden skall flera av bankerna betala ut bonusarna för år 2008, men i och med DN Ekonomis så kallade "granskning" riskerar de att bli inställda. Det är tydligt att redaktionen har satt det blöta fingret i luften och pumpat sig fulla med kvällspresspopulism; den annars så kloka Maria Crofts babblar om att det minsann inte är gratis att använda Internetbanken, men att bonus, det har de råd med.

Bankerna visar upp ganska goda vinster, Nordeas noteras till 27 miljarder kronor samtidigt som banken internationellt rankas som en av de stabilaste. Att de då betalar ut mindre än 10% av detta i bonus till de anställda är inget konstigt. Bonus är anledningen till att folk söker sig till bankerna och till att bankfolket anstränger sig för att skapa vinst till bolaget. De svenska bankernas stora vinster visar på att de anställda har varit mer långsiktiga än sina utländska branschkollegor som dragit på sig kreditsvaga kunder vilket slutligen blivit dödsstöten.

Men visst finns det felaktigheter i bonussystemet. Lösningen är egentligen ganska enkel.

Problemet med bonussystemet är inte dess existens eller omfattning, utan dess utformning. Som det ser ut idag så gör bonussystemet att enhets- och divisionschefer tänker mer kortsiktigt och mer på sin enhets prestationer, vilket smittar av sig på de underordnade. Den högsta ledningen bör styra om riktningen och tilldela samtliga anställda på alla enheter en grundbonus som baseras på bankens sammanlagda prestation som sedan kompletteras med tilläggsbonus baserad på avdelningens bidrag till helhetsvinsten.

För den som inte gillar vare sig bonussystemets existens eller utformning finns det ett par alternativa lösningar:

1) Byt bank till en bonuslös (eller starta en sådan),
2) ta ut samtliga sparade pengar och lägg dem under madrassen,
3) sälj bostadsrätten, betala tillbaka alla lån och gör som i 2), eller
4) börja betala allt kontant.

Det är bara att välja: antingen använder man sin konsumentmakt och lämnar sina åtaganden i bankerna, eller så använder man sitt sunda förnuft och inser att bonus- och incitamentssystem är nödvändigt för att attrahera rätt människor och generera ett gott resultat.