God smak = bigger business

Medan Sverige förundrat processerar pseudonyheten att prinsessan Victoria skall gifta sig med en gyminstruktör från landsorten så fokuserar resten av världen på två betydligt mer nyhetsvärdiga och beundransvärda personer - Yves Saint Laurent och Pierre Bergé.

Den sistnämnda har nämligen som bekant beslutat sig för att sälja deras nästan ofattbart omfattande konstsamling, något han dessutom verkar lyckas väldigt bra med. Miljardintäkterna från auktionen är inte bara glädjande därför att det visar att konstmarknaden överlever finansmarknaden, utan även för att herr Bergé bestämt att samtliga intäkter skall gå till att upprätta en ny fond för AIDS-forskning. Det, om något, är klass av kunglig dignitet.

Bröllop = big business

Förlovningen mellan H.K.H Kronprinsessa Victoria och Daniel Westling har under dagen blossat upp som den dominerande nyheten med extrainsatta program och expertuttalanden som avlöst varandra. Med all rätt. För oavsett vad man ideologiskt tycker om kungahusets vara eller icke vara så är det en historisk dag.

Till att börja med så kommer Sverige att för första gången sedan Drottning Ulrika Eleonoras dryga ettårssession vid tronen för 289 år sedan att få en kvinnlig statschef tack vare Torekovskompromissen som klubbades igenom så sent som 1974. En som för till på köper har honungsproduktion som intresse.

Men det kanske framförallt är timingen som är det intressanta. Honungen är bara en bisak. Mitt i en finanskris kommer detta kärleksfulla och så länge väntade beslut. Sverige blir ordförandeland i EU till sommaren och knappt ett halvår efter att klubban lämnas över till Spanien så kommer ögonen återigen att vändas mot Sverige och det sommarbröllop som planeras till juni 2010.

Allt ståhej med souvenirer, specialmenyer, hotellpaket etc väntas generera hundratals miljoner till svensk besöks- och turistnäring. Svensk affärspress spekulerar i om det kan rädda Sverige ur konjunkturnedgången. På vissa håll slår optimismen i taket med förhoppningar om att bröllopet kommer stärka kronan vilket i sin tur kommer att få Saab på benen igen. Den logiken hänger jag inte helt och fullt med på. Men sure - svensk ekonomi kommer att skörda frukter från kalaset, frågan är bara hur stora de blir.

Vidare konspirerar debattörer lite smått om huruvida bröllopet kommer att påverka valutgången i september 2010. När det senast begav sig 1976, då H.M Konungen gifte sig, stundade också då ett val tre månader senare och de borgerliga partierna firade en valseger efter en mandatperiod präglad av lottningar till följd av mandatfördelningen 175-175. Troligtvis var det, tillsammans med Pomperipossa-sagan, blott en perifer förklaringsfaktor bland många andra till valsegern, men jag skall hålla mig borta från att vara för absolut i mina uttryck fram tills dess att jag får se en djupare studie i ämnet.

Till sist ett stort grattis till kärleken och förlovningen!

PS 1 Helt apropå ingenting. Vad svarade H.K.H Kronprinsessan när hon var liten och skulle svara på vad hon ville bli när hon blev stor? Brandman? Författare? Drottning?

PS 2 Vems tur blir det att gifta sig vid nästa lågkonjunktur? Och när skall H.K.H Kronprins Carl Philip komma ut? If ever...

PS 3 Den som absolut totalogillar kungahuset kan ju alltid kufigaRepublikanska Föreningen. För 120 kronor per år får du vara med om att göra kubbspel till en blodigt allvarlig politisk aktion och om att ha en centralledning som skickar ut pressmeddelanden i tid och otid.

Dubai Continiued

Min hang-up på det lilla emiratet Dubai fortsätter. Denna gång gäller det Emirates Airlines Internationella Litteraturfestival. Festivalen går av stapeln den 26:e februari och i den skulle den fiktiva boken "The Gulf Between Us", vilken innehåller en homosexuell romans mellan en shejk och en engelsman, ha medverkat.

Homosexualitet är som bekant inte all the rage inom Dubai, där det betingar allt mellan 10 års fängelse och dödsstraff beroende på vilken lag man tillämpar. Detta har arrangörerna såklart tagit fasta på och bannlyst boken. Festivalens ordförande kommenterar bland annat: "Dubai has not changed its social norms, culture or laws". Vi märker det.

Bonus till Margaret Atwood, författare och vice ordförande i Internatinella PEN-klubben, som till följd av detta valt att bojkotta festivalen. Nu kan man bara undra varför övriga författare, och British Council som sponsrar eventet, inte kommit till samma slutsats.

Saab-affären och partipolitikens kris

Den svenska partipolitiken visar upp allt fler sidor av dess sektliknande och cementerade drag. Efter FRA-debatten och energipaketet är det så dags för Saab-affären att vittna om hur illa ställt det är i den partipolitiska kulturen.

Maud Olofsson, som jag visserligen vill ge all kredd för att hon agerar som en sann näringslivsstrateg (må det månne vara hennes vänsterhand Elisabeth Thand Ringqvist, tidigare Handelsstudent och McKinsey&Co-medarbetare, vi skall tacka?) med fasta principer, har givit besked om hur det blir. Det innebär kort och gott att regeringen inte skall bli delägare i Saab, men väl kan tänka sig att lämna en statlig lånegaranti.

Mona Sahlin och hennes allierade attackerar regeringen och anser att man borde hjälpa Saab, men inte bli delägare; hon tycker att Maud gör fel, men föreslår samma åtgärder själv; hon pratar om Volvo, men det handlar om Saab. LO-facket Metall, med en kassa som överstiger de 5 miljarder som regeringen inte vill donera till ett företag som inte kan sälja sina produkter och som inte gått med vinst sedan mitten på 90-talet, skäller och gnäller.

Jag förstår inte ens varför den här debatten har blossat upp. Sand Herr på NK läggs ned, men ingen gör något åt saken, av samma självklara skäl som att regeringen inte borde köpa in sig i ett företag som inte är lönsamma.

Men vänta... det här scenariot liknar i mångt och mycket hur Haninges f.d. oppositionsråd Pelle Svensson (s) beskrev det partipolitiska spelet. Han insåg bättre och lämnade politiken. Innan allt för många följer hans goda omdöme är det nog dags att svenska partiföreträdare fimpar prestigen och anammar rätt fokus: medborgarnas bästa. Fram tills dess kan vi njuta av YouTube-klippet nedan och skratta eller gråta... ja, jag vet faktiskt inte vad jag skall säga åt det här.

Förvirrad Mona utmanar Maud utan att ha en egen avvikande åsikt:

Recession Chic

Läste förra veckan (via Towleroad) en artikel i NY Observer om hur gayklubbscenen lever och frodas i och med att recessionen har marginaliserat gruppen av vulgära helrörsdrickande finansvalpar som tidigare ockuperat stadens nattklubbar. Min reaktion var att det kändes intressant och hoppingivande, men även som flera av kommentatorerna till artikeln påpekar ganska lösryckt och illa underbyggt - framförallt för att det skulle vara ett intressant fenomen för oss på andra sidan atlanten.

Den här veckan kommer dock nyheten att klubbarrangören Navid, med inspiration från Jonas Anderssons Regnbågsrum, öppnar ett gayinriktat VIP-rum (Guldrummet) inuti stureplansklubben Ambassadeur. Kanske är redaktionen på NY Observer något på spåren trots allt? För förutom Stockholm och New York finns ju exempel i Paris, där tidigare Jetsetklubben Les Bain Douches nu tagits över av bögarna. Och vem vet hur det ser ut om ett år? Kanske går man till källarklubben på Berns istället för Lino för en riktigt svettig och bögig utekväll?

Elitister grattas.

I veckans nummer av Affärsvärlden finns en 10 sidor lång artikel om Handels 100-årsfirande. Artikelförfattaren Erik Wahlin var själv Handelsstudent, även om tiden mellan hans in- och utskrivning varade betydligt kortare än de flestas, och avslutar artikeln med orden:

Handels må vara en udda företeelse i Sveriges annars ganska homogena
universitetsvärld. Men ännu har jag inte träffat någon som har ångrat sin tid på
skolan. Kanske hade det varit klokare att stanna kvar.

En väldigt rättvisande bild som mycket väl sammanfattar artikeln och återspeglar hur nöjda studenterna är. Handels är inte som vilket lärosäte som helst; skolan grundades av inflytelserika affärsfamiljer (läs: Wallenberg och gänget) för att säkra kvaliteten och kunskapen hos framtidens näringslivsprofiler, finansieringen är till stor del oberoende av statliga bidrag och är tillsammans med Karolinska Institutet det enda svenska utbildningssätet som hamnar högt i internationella rankningar.

Vad döljer sig då bakom den legendariska, halvt föraktade ekporten på Sveavägen 65? I gamla dagar var kulturen mansdominerad - i artikeln återger reklamgurun tillika f.d. kårordförande Nils Färnert att det år 1947 enbart skrevs in en enda kvinnlig student - för att inte säga manschauvinistisk och påståendet om att överklassen dominerade är knappast någon överdrift.

Verkligheten av Handels anno 2009 ser dock helt annorlunda ut. Endast 20,0-elever antas och överklassens dominans syns blott i ett par traditionella kvarlevor och inte alls i studenternas framtoning. Emma Stenström, en av de mest populära lärarna enligt studenterna själva, pekar väldigt tydligt på vad som kännetecknar dagens Handelsstudenter:

– Jag älskar att skolan nu har hälften tjejer i grundutbildningen, att vi har
muslimska elever utan att någon höjer ögonbrynen och att ”Handelshomos” har sin egen blogg, säger hon.

Oj, där råkade visst vår blogg omnämnas, till våra narcissistiska egons stora glädje. Egoboosten blir inte desto mindre av att det är just Emma som yttrar det. Nåväl. Hon har alldeles rätt i att fördelningen alltmer återspeglar det svenska samhället. Åtminstone i grundutbildningen.

Men det är helt klart att det finns en klick studenter som fortfarande lever i något slags värdekonservativ bubbla där "kvinnor inte skall arbeta som investment bankers, de skall ta hand om barnen och möjligtvis ha ett nio-till-fyra-jobb" (citatet tagit direkt från en student, yttrades inför mig under London Career Week i höstas). Den klicken studenter är framtidens förlorare och dessutom en utrotningshotad art. Inget företag vill ha personal som saknar emotionell och social intelligens. Trenden går mot 100% kompetensfokus och 0% könsfokus; ett starkt belägg för det finns i den nuvarande regeringens utnämningspolitik, som varit så mångfaldsmässigt lyckad att till och med (S) förmått sig erkänna att resultatet 50% kvinnor och 17 av 80 födda i utlandet av de nyutnämnda myndighetschefsposterna är mångdubbelt bättre än hur det tidigare har sett ut.

Med facit i hand har ett sekel passerat, då Handels har gått från att ha varit en skola för elitens barn (söner) med homogena bakgrunder till att idag vara en skola med elitstudenter från en flora av bakgrunder. Det kommande seklets utveckling skall bli spännande att följa och den som lever år 2109 får se...

Äktenskapet grönare på andra sidan?

I DNs kulturbilaga idag skriver Malena Rydell om äktenskapet med fokus på homoäktenskapet. Artikeln "Älska i nöd och/eller lust" är ett mycket intressant inlägg i debatten där skribenten hävdar att de traditionella äktenskapsförespråkarna (läs homofoberna) stärker äktenskapets symbolvärde just genom att utesluta människor från det. Det är ju ett välkänt faktum att de flesta moderna äktenskap inte håller i längden och detta faktum har urlakat äktenskapets betydelse. Därför hävdar Rydell att traditionalisterna måste hitta en ny form av värde för äktenskapet och detta värde uppnår man genom att utesluta människor från det. Det fungerar ungefär på samma sätt som när man skapar en lång kö för att komma in på en nattklubb. Själva vetskapen om att det är svårt att komma in gör att människor gärna försöker. Man vill helt enkelt ha det man inte kan få.

Slutsatsen man skulle kunna dra av artikeln är alltså att om hela HBT-världen skulle vända äktenskapet ryggen så skulle en stor del av det värde traditionalisterna tillskriver äktenskapet försvinna. Traditionalisterna hävdar naturligtvis det mostsatta förhållandet; att värdet försvinner om man tillåter samkönade äktenskap. I mina öron låter det som en lose-lose situation för äktenskapstraditionalisterna. Alltså är det kanske dags att inse detta och istället hitta en ny, vettigare grund för äktenskapet, exempelvis ekonomi eller varför inte gammal hederlig kärlek.

Mångfald och människor. Handelsdagarna 2009.

Handelsdagarna 2009 är nu över och det är bara att applådera Helena Leifland, projektordförande, med styrelse till en väladministrerad mässa och en fantastisk fredagsbankett!

Efter att ha studerat montrarna har jag lyckats urskilja två trender. För det första var det färre banker och andra finansrelaterade företag på plats. Krisen har allt satt sina spår och mångfalden har vunnit mark. Studenterna tycks också röra sig mer fritt mellan branscher och industrier för att få en bredare bild av sina framtidsmöjligheter, snarare än att staka ut en klar karriärsstege i huvudet. För det andra så har företagen ett mer humant fokus än tidigare. Människor, människor, människor. Överallt och hela tiden. Crescore, exempelvis, ett relativt nystartat finanskonsultbolag, körde på inledningsfrasen: "Crescore grundades 2002, har fyra kontor, nästan hälften kvinnor, snittålder på omkring 32 och policies som gör det möjligt att ha en familj vid sidan av".

Är det embryot till Handelsstudent 2.0 vi ser eller bara tillfälligheter? Fortsättning lär följa.

Vin och läsning.

Nu är det bevisat. Vin leder till högre inlärningsförmåga, åtminstone så länge det inmundigas i måttliga mängder. Vad är förresten måttliga mängder? Ett glas i veckan, ett glas om dagen eller ett glas i timmen? Även te och mörk choklad skall enligt studien ha samma positiva effekt.

Skål och trevlig läsning!

Bilden: Meinklang Grüner Veltliner, Österrike, 79:- på Systembolaget.

Kulturkris.

Det kåranslutna projektet Dubai Gold, som bland annat är sponsrat av managementkonsultfirman McKinsey, arrangerade i tisdags en lunchföreläsning med en representant från Förenade Arabemiratens regering.

Projektet har ett antal mål, varav ett är "[To] Spread knowledge about the Arabic culture ...". Föreläsningen berörde dock inte detta, utan handlade istället om den globala finanskrisen och dess påverkan på det lilla emiratet i mellanöstern.

Finanskrisen är ju ett väldigt aktuellt tema, vilket alla antagligen vet litet för väl. Men man kan även hitta väldigt intressanta och diskutabla aspekter i den muslimska kultur som råder i Dubai och övriga Förenade Arabemiraten. Kulturen ligger nämnligen till grund för den Sharialagstiftning som hela landet formellt lyder under, vilken bland annat dikterar att: "Whoever commits ... sodomy with a male shall be punished by death." Där sodomy alltså står för sexuella relationer mellan män, och inget annat.

När man bjuder in en representant för en regim som företräder en sådan åsikt, och när man dessutom har ett uttalat mål att upplysa om landets kultur, så tycker man ju att det kan vara intressant att disskutera eller upplysa att lagstiftningen i landet förespråkar dödsstraff för homosexualitet. Det kanske till och med är intressantare än finanskrisen.

Nedläggningar x 3.

Det var månget krav på nedläggningar i dagens Dagens Nyheter.

Håkan Boström fattade ledarpennan och under rubriken "Lägg ned ungdomsförbunden" inledde han med att sammanfatta fyra negativa sidor med ungdomsförbund, som nog de flesta som spelat spelet känner sig vid: "Maktfullkomlighet, intriger, likriktning och cynism". Så sant som det är skrivet. Däremot är en nedläggning kanske inte den ultimata lösningen. Inte just nu. Ungdomsförbunden borde istället genomgå en metamorfos och pröva vingarna på egen hand (den juridiska motsvarigheten är nog självreglering, typ: bakvänd), släppa beroendet, vurmandet för moderpartiets marvelösa möjligheter och vässa de idealistiska huggtänderna.

På debattsidan presenterar regeringens utredare Gerhard Larsson sitt försök till revolution inom myndighetssfären. Jag blev gladare av rubriken "Lägg ner Livsmedelsverket" än innehållet. Vem behöver Livsmedelsverket egentligen? Deras rekommenderat dagligt intag-index har ju inte ens nått den superhälsosamma algblandningen MightyGreens innehållsdeklaration och principen ineffektivitet skall effektiviseras bort bör vara en norm. Även på statlig nivå.

Slutligen ryktades det om en nedläggning av centerns kärnkraftsfientliga linje. Nu kan vi tala om en forna fientlig linje. För drygt en timme sedan inleddes presskonferensen där glädjebeskedet att kärnkraften inte längre skall fasas ut, att marknadskrafterna får stärkt inflytande och att vi kommer att få åtnjuta en satsning på förnyelsebar energi lämnades. Nu kan vi pusta ut, tända lamporna och våga tro på elektricitet även efter år 2030.

Påven i blåsväder, igen.

Nu har allas vår käre påve hamnat i blåsväder igen. Denna gång handlar det om att påven hävt bannlysningen av en engelsk biskop vid namn Richard Williamson precis efter det att Williamson i en intervju med SVTs Uppdrag Granskning uttalat sig minst sagt uppseendeväckande kring förintelsen under andra världskriget.

Williamson hävdar att förintelsen mer eller mindre inte ägt rum och att om några judar dött under andra världskriget så rör det sig inte om fler än 200.000-300.000 och inte de 6 miljoner som är den officiella siffran. Dessutom hävdar han att ihjälgasningen av judar aldrig ägt rum.

Att antisemitism existerar inom den katolska kyrkan är för mig inget uppseendeväckande och känns heller inte som någon nyhet. Vad som däremot är paradoxalt med det hela är att Jesus, som enligt den kristna tron är guds son, trots allt själv var jude. Att då som kristen vara antisemit känns ju som att förkasta en central del av vad man själv bygger sin tro på.

I vilket fall har följden med hela händelseförloppet varit att man från Vatikanen (dock ej officiellt) fått för sig att SVT ingår i en konspiration mot påven. Det hela börjar lukta väldigt mycket deckarroman av Dan Brown. Jag tror att man från Vatikanens håll kanske bör leva mindre i fablernas värld och istället fokusera på det verkliga problemet: att den katolska kyrkan genomsyras av osunda och föråldrade åsikter.