HIV-vågen på 80-talet kastade på många sätt en skugga över gayvärlden. I folkmun fick sjukdomen nidordet bögpesten. Pet Shop Boys' Domingo Dancing skrevs på temat och är inte precis den muntraste av låtar. Gaytäta områden ödelades i skrämmande fart.
Så här nästan 30 år senare sprider sig fortfarande sjukdomen, trots lättillgänglig information och erfarenheter som sträcker sig till halvvägs till månen och tillbaka. Och på bögarnas porrfilmstopplista återfinns rullar som 20-load Weekend med skådisen Dawson; handlingen är ganska simpel och avslöjas i stort i titeln - inom loppet av två, tre dygn har han barebacksex med över tjugo män. Det vill säga oskyddat sex.
En normalbegåvad person som ser den eller hör om borde omöjligen kunna undgå det faktum att Dawson är HIV-positiv. Med tanke på hur riskfyllt hans beteende är, så borde alla andra alternativ vara uteslutna. Tyvärr är det skillnad på vad som borde vara och vad som är - för många fungerar filmen som en glamourifiering av barebacksex.
Det hela utgör något av ett gayvärldens, framförallt porrfilmsjättarnas, dilemma i modern tid. Å ena sidan är det upp till envar att spela in barebackporr, åt envar att titta på det och åt en var att eventuellt ha det med sina sexpartners - men å andra sidan sprider sig HIV-smittan fortfarande snabbt samtidigt som botemedel och vacciner lyser med sin frånvaro. Det finns ingen entydig lösning på dilemmat, förutom att ifrågasätta såväl graden av etik i Dawson med fleras beslut som slutledningsförmågan hos dessas fans och åskådare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar