Vad gör man en morgon på kontoret i början av juni, då det småregnar ute och de syndigt korta shortsen lyser med sin frånvaro? Jo, man drömmer sig såklart bort till rosé, böljande vatten och solbrända pojkar.
Mitt i allt dyker en antik DN PåStan-recension av Mälarpaviljongen fram. Eller antik och antik - den är daterad till förra året, då menyn fortfarande kunde tolkas som någorlunda genuin och inte var så slätstruken som årets piratkopia till matsedel. Men det är inte därför jag läser artikeln med ett lättare leende på läpparna, utan för författarens förmåga att sätta fingret på alla tänkbara bögbeteenden:
- "På Mälarpaviljongen
är det mesta smart, snyggt och snabbt - ungefär som raggningsidealet i
gayvärlden."
- "Sedan miljöminister Andreas Carlgren invigde pontonen har det
minglats och hånglats och partats där. Som klubb är Mälarpaviljongen ett
puttinuttigt, familjevänligt ställe dit gaypar gärna tar med sig
”kärlekshunden”"
Någonting intuitivt säger mig att det borde vara dags för stockholmspuggorna att sadla om, byta stil och inte vara så fucking explicita så att till och med Krogkommissionen plockar humorpoäng på vår bekostnad...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar