Dubai Gold är ett av många spännande och ambitiösa utlandsprojekt på skolan som inriktar sig på att minska avståndet mellan oss studenter och företagen som är verksamma i Mellanöstern. Det låter som något som min vän Eva Westerberg, ordförande för SACOs Studentråd - som nyligen drivit kampanjen "Plugga=Hångla" om just glappet mellan studenter och näringsliv - skulle gilla. En god tanke i grund och botten, men jag saknar helhetsperspektivet på Dubai, detta drömmarnas paradis.
Investeringar och möjligheter.
Föga förvånande kom initiativet från ett gäng heterokillar. Inget fel med det, snarare tvärtom, för Dubai är för oss homos ett, ptjaa, komplext case. På ytan lockas nog de allra flesta av vad emiratet har att erbjuda i termer av hotell, shopping, nattklubbar, för att inte tala om alla potentiella investeringsmöjligheter. McKinsey&Co visade på sin inspirationsföreläsning idag att omkring 6,6 triljoner dollar kan väntas investeras i Gulfländerna fram till 2020, om det genomsnittliga oljepriset under samma period blir 70 dollar per fat. En inte helt orimlig summa - i somras smög sig priset en bit över 100 dollar fatet och de flesta analytiker förutspår att det kommer att lägga sig på värden där och utöver.
Dubai och bögarna.
Att Dubai lockar hungriga Handelsstudenter är givet dessa framtidsutsikter inget konstigt. Tillväxt och karriär attraherar, sans hésitation. Det är först när man skrapar på ytan som tveksamheterna uppstår. Enligt GayMiddleEast dömdes 26 män till fem års fängelse för vad polisen kallade "gay wedding" och i grannlandet Qatar sprider högt uppsatta akademiker ut att det är samhällets fel att homosexualitet existerar. Förenade Arabemiraten fanns även med på SouthernNews lista över de tio värsta länderna att bo i som homosexuell, tillsammans med grannlandet Saudiarabien där "[s]amkönade handlingar mellan både kvinnor och män är förbjudna och bestraffas med spöstraff och dödstraff, oftast genom halshuggning eller hängning" enligt RFSLs landrapport. I den går det även att läsa mer i detalj om hur straffen delas ut i praktiken, men för att ge ett smakprov så dömdes två saudiska män till sju tusen (7 000) piskrapp var för att ha haft en sexuell relation.
Var finns hoppet?
Så länge det finns hopp finns det liv, brukar det heta. Men vari ligger hoppen? McKinsey klargjorde - och nu skall jag lägga till att jag dessvärre inte hann prata mer djupgående med representanterna efter föreläsningen - att deras liksom andra företags närvaro kan bidra till att öka spridningen av västerländska ideal om demokrati och mänskliga rättigheter. Sant. Det är visserligen en process som tar tid och åter tid, men kapitalism och frihandel tycks historiskt sett vara starkt korrelerade med ökade utbyten av värderingar, framförallt demokrati.
Det finns också flera faktorer som påverkar länders inställning till homosexualitet. Inom EU är det uppenbart att det är de mest religiösa - i det här fallet de mest katolska - länderna, såsom Portugal, Polen och Irland som har den stramaste lagstiftningen. I samband med att 40 turister som transat arresterades i juli 2008 var polisen tydligt med att "Outward homosexual behavior is banned in the United Arab Emirates. Despite its Western outlook, Dubai is a Muslim city-state that remains largely hostile to homosexuality". Religionens inflytande över samhället i Dubai är alltså svårt att arbeta bort. Generellt sett över hela världen är utbildningsnivån en annan sak som påverkar: ju högre utbildning, desto mer tolerans för homosexualitet. I fallet med Förenade Arabemiraten är det väldigt få som besitter en akademisk examen, vilket förs fram som en av de största hoten mot landet.
En blick i framtiden.
Jag nämnde det tidigare och jag nämner det igen, Dubai är ett komplext case. Hela regionen expanderar, med en årlig tillväxt på över 6%, och kommer fortsätta att så göra en bra bit framöver. Jobben finns och ökar ständigt. Företag efter företag väljer att slå sig ned i detta artificiella paradis. Men några homorättigheter är inte att vänta, tyvärr. Islamismen har vuxit sig stark det senaste decenniet och även om Förenade Arabemiraten inte är något Mecka för sådana krafter så påverkas landet både inifrån av sina egna och utifrån från grannländer som Iran och Saudiarabien. Vad jag däremot hoppas på - och till och med räknar med - är att fler företag blir tydliga med var det står i frågan och driver igenom undantagsregler för icke-emirater. Gör de inte det, kan det blir svårt att upprätthålla ett gott anseende hos alltmer samhällsmedvetna kunder och potentiella medarbetare.
Investeringar och möjligheter.
Föga förvånande kom initiativet från ett gäng heterokillar. Inget fel med det, snarare tvärtom, för Dubai är för oss homos ett, ptjaa, komplext case. På ytan lockas nog de allra flesta av vad emiratet har att erbjuda i termer av hotell, shopping, nattklubbar, för att inte tala om alla potentiella investeringsmöjligheter. McKinsey&Co visade på sin inspirationsföreläsning idag att omkring 6,6 triljoner dollar kan väntas investeras i Gulfländerna fram till 2020, om det genomsnittliga oljepriset under samma period blir 70 dollar per fat. En inte helt orimlig summa - i somras smög sig priset en bit över 100 dollar fatet och de flesta analytiker förutspår att det kommer att lägga sig på värden där och utöver.
Dubai och bögarna.
Att Dubai lockar hungriga Handelsstudenter är givet dessa framtidsutsikter inget konstigt. Tillväxt och karriär attraherar, sans hésitation. Det är först när man skrapar på ytan som tveksamheterna uppstår. Enligt GayMiddleEast dömdes 26 män till fem års fängelse för vad polisen kallade "gay wedding" och i grannlandet Qatar sprider högt uppsatta akademiker ut att det är samhällets fel att homosexualitet existerar. Förenade Arabemiraten fanns även med på SouthernNews lista över de tio värsta länderna att bo i som homosexuell, tillsammans med grannlandet Saudiarabien där "[s]amkönade handlingar mellan både kvinnor och män är förbjudna och bestraffas med spöstraff och dödstraff, oftast genom halshuggning eller hängning" enligt RFSLs landrapport. I den går det även att läsa mer i detalj om hur straffen delas ut i praktiken, men för att ge ett smakprov så dömdes två saudiska män till sju tusen (7 000) piskrapp var för att ha haft en sexuell relation.
Var finns hoppet?
Så länge det finns hopp finns det liv, brukar det heta. Men vari ligger hoppen? McKinsey klargjorde - och nu skall jag lägga till att jag dessvärre inte hann prata mer djupgående med representanterna efter föreläsningen - att deras liksom andra företags närvaro kan bidra till att öka spridningen av västerländska ideal om demokrati och mänskliga rättigheter. Sant. Det är visserligen en process som tar tid och åter tid, men kapitalism och frihandel tycks historiskt sett vara starkt korrelerade med ökade utbyten av värderingar, framförallt demokrati.
Det finns också flera faktorer som påverkar länders inställning till homosexualitet. Inom EU är det uppenbart att det är de mest religiösa - i det här fallet de mest katolska - länderna, såsom Portugal, Polen och Irland som har den stramaste lagstiftningen. I samband med att 40 turister som transat arresterades i juli 2008 var polisen tydligt med att "Outward homosexual behavior is banned in the United Arab Emirates. Despite its Western outlook, Dubai is a Muslim city-state that remains largely hostile to homosexuality". Religionens inflytande över samhället i Dubai är alltså svårt att arbeta bort. Generellt sett över hela världen är utbildningsnivån en annan sak som påverkar: ju högre utbildning, desto mer tolerans för homosexualitet. I fallet med Förenade Arabemiraten är det väldigt få som besitter en akademisk examen, vilket förs fram som en av de största hoten mot landet.
En blick i framtiden.
Jag nämnde det tidigare och jag nämner det igen, Dubai är ett komplext case. Hela regionen expanderar, med en årlig tillväxt på över 6%, och kommer fortsätta att så göra en bra bit framöver. Jobben finns och ökar ständigt. Företag efter företag väljer att slå sig ned i detta artificiella paradis. Men några homorättigheter är inte att vänta, tyvärr. Islamismen har vuxit sig stark det senaste decenniet och även om Förenade Arabemiraten inte är något Mecka för sådana krafter så påverkas landet både inifrån av sina egna och utifrån från grannländer som Iran och Saudiarabien. Vad jag däremot hoppas på - och till och med räknar med - är att fler företag blir tydliga med var det står i frågan och driver igenom undantagsregler för icke-emirater. Gör de inte det, kan det blir svårt att upprätthålla ett gott anseende hos alltmer samhällsmedvetna kunder och potentiella medarbetare.
Bilden kommer från den muslimske gayfilmaren Parvez Sharmas kontroversiella film "A Jihad for Love".
Jag tippar på att det ska vara 6,6 BILJONER dollars...
SvaraRaderatrillioner skulle innebära att motsvarande Sveriges BNP ggr 25000 år skulle investeras där...