Stigma never goes out of style.

DN skriver idag (ej online) om läget för den förebyggande vården gällande pedofili. Det konsateraras bland annat att det idag endast finns en enda mottagning, på karolinska, dit pedofiler kan vända sig för att få psykiatrisk vård och mediciniering samt att det även råder en akut platsbrist där. Avsaknaden av vårdplatser leder såklart till prioriteringar, vilket i detta fall innebär att bara de som bedöms som "högriskfall" kan tas emot.

Ledande läkare, psykiatriker och liknande verkar dock vara överens om att det är ett problem att det inte finns möjlighet att i tillräcklig utsträckning kunna sätta in förebyggande insatser som ju förhindrar övergrepp. En pyskoterapeut hos Rädda Barnen konstaterar emellertid att det kan bli problematiskt att bedriva vård i en större omfattningen, vilket ju tydligen är vad som behövs. Detta då "det finns en allmän oförsonlighet" gentemot pedofiler, vilket resulterar i en ökad risk för överfall och misshandel utanför eventuella nya mottagningar.

Man kan tycka vad man vill om agitationen mot pedofiler i den offentliga debatten och det civila samhället, vilken i min mening tveklöst nått orimliga proprotioner. Jag kan inte komma på någon gång i historien då det lönat sig att på livstid peka ut en liten grupp människor och kasta ut dem i samhällets ytterkant. Men när det leder till att vi får fler aktiva sexförbrytare känns det verkligen underligt. Oavsett vad man har för inställning till social stigmatisering bör man fråga sig hur det någonsin kan vara försvarbart att agera på ett sätt, som än indirekt, leder till fler sexuella övergrepp gentemot barn.

Uppdatering: DN följer nu upp med ett kedjereportage på Insidan.