Alternativa stereotyper.

Jag är inte särskilt alternativ. Så kallat. För jag gör inte som alla Alternativa. Jag klär mig inte som alla Alternativa, i massproducerade Cheap Monday-jeans och tygpåse. Jag äter inte som alla Alternativa, även om jag tycker att vegetariskt kan vara gott och att sojamjölk är det enda rätta. Mina utekvällar ser inte ut som alla Alternativas, det vill säga köandes sedan trängandes och knuffandes på Debaser Slussen. Jag vare sig bor eller vill bo där alla Alternativa bor eller vill bo, på Söder.

Nej, när jag tänker på saken så passar jag inte alls in i kollektivet De Alternativa. Det är jag alldeles för originell för. Och snälla, snälla, kan ingen komma på en bättre benämning för Alternativa? Ty det är så missvisande...