Mycket har förändrats i det svenska politiska klimatet. Den upptrappande konflikten mellan Israel och Palestina samt Rosengårdsincidenterna pekar på en växande aggressivitet och en minskad respekt för de demokratiska principerna.
I början av månaden arrangerades en pro-israelisk fredssamling i Citykyrkan i Stockholm. Ungefär 300 närvarade - utanför fanns samtidigt ett 30-40-tal autonoma vänsteraktivister som uttryckte sitt stöd för Hamas och plågade ansamlingen med diverse skallord.
Förra veckan arrangerades en israelisk fredsdemonstration i Malmö. Observera fredsdemonstration. Demonstrationstillstånd var ansökt och godkänt av polisen. Grejen var bara den att det kom dit en våldsam pro-palestinsk hop människor som började skandera "Hitler", "Hamas" med mera och bete sig hotfullt; bland annat kastades ett antal ägg och flaskor och rakteter skickades längs marken med polisen och den israeliska fredsdemonstrationen som måltavla. Det hela är fångat på film:
Och så härom dagen var den Hamas-positiva poeten, debattören och fundamentalisten Muhammed Omar i Aktuellts studio för att diskutera den av Ranstorp skrivna rapporten om Rosengård som gör gällande att det förekommer ett antal åsiktspoliser som med hot och tvång försöker påtvinga människor vissa åsikter och, ofta frihetskränkande, attribut. Debatten urartar i och med att Omar frispelar totalt och angriper den icke närvarande Fredrick Federley och menar att det är han tillsammans med resten av Sverige sionister som har föranlett kravallerna i Rosengård och att det är sionisterna som skall kartläggas, inte någon annan.
Säga vad man vill om konflikten i Gazaremsan, men att anamma liknande våldsamheter i det neutrala, demokratiska och fredliga Sverige är inte under några som helst omständigheter okej. Vad den israliska armén gör hundratals mil härifrån får inte forma inrikesdebatten här. Och polis och myndigheter kan inte vika sig för att utföra sina uppgifter: att värna de demokratiska grunder på vilka det svenska samhället byggts upp. Det gör man inte genom att flytta på en fredlig och på förhand godkänd demonstration till förmån för en aggressiv och spontan motdemonstration.
Peace.
I början av månaden arrangerades en pro-israelisk fredssamling i Citykyrkan i Stockholm. Ungefär 300 närvarade - utanför fanns samtidigt ett 30-40-tal autonoma vänsteraktivister som uttryckte sitt stöd för Hamas och plågade ansamlingen med diverse skallord.
Förra veckan arrangerades en israelisk fredsdemonstration i Malmö. Observera fredsdemonstration. Demonstrationstillstånd var ansökt och godkänt av polisen. Grejen var bara den att det kom dit en våldsam pro-palestinsk hop människor som började skandera "Hitler", "Hamas" med mera och bete sig hotfullt; bland annat kastades ett antal ägg och flaskor och rakteter skickades längs marken med polisen och den israeliska fredsdemonstrationen som måltavla. Det hela är fångat på film:
Och så härom dagen var den Hamas-positiva poeten, debattören och fundamentalisten Muhammed Omar i Aktuellts studio för att diskutera den av Ranstorp skrivna rapporten om Rosengård som gör gällande att det förekommer ett antal åsiktspoliser som med hot och tvång försöker påtvinga människor vissa åsikter och, ofta frihetskränkande, attribut. Debatten urartar i och med att Omar frispelar totalt och angriper den icke närvarande Fredrick Federley och menar att det är han tillsammans med resten av Sverige sionister som har föranlett kravallerna i Rosengård och att det är sionisterna som skall kartläggas, inte någon annan.
Säga vad man vill om konflikten i Gazaremsan, men att anamma liknande våldsamheter i det neutrala, demokratiska och fredliga Sverige är inte under några som helst omständigheter okej. Vad den israliska armén gör hundratals mil härifrån får inte forma inrikesdebatten här. Och polis och myndigheter kan inte vika sig för att utföra sina uppgifter: att värna de demokratiska grunder på vilka det svenska samhället byggts upp. Det gör man inte genom att flytta på en fredlig och på förhand godkänd demonstration till förmån för en aggressiv och spontan motdemonstration.
Peace.
"Vad den israliska armén gör hundratals mil härifrån får inte forma inrikesdebatten här."
SvaraRaderaInrikesdebatten? Hur menar du att anfallet i Gaza är en inrikesdebatt?
Mitt resonemang är, vilket framgår i inlägget i dess helhet, att judar och svenska Israel-förespråkare inte skall behöva utsättas för hot och våld pga vad den israeliska armén gör i Gaza.
SvaraRaderaAnfallet i Gaza är inte en inrikespolitisk debatt, men en klick människor omvandlar den till det.
Eller hur, Douglas, raketattackerna från Hamas är ju snarast att betrakta som -internationell- terrorism... :)
SvaraRadera