Stigma never goes out of style.

DN skriver idag (ej online) om läget för den förebyggande vården gällande pedofili. Det konsateraras bland annat att det idag endast finns en enda mottagning, på karolinska, dit pedofiler kan vända sig för att få psykiatrisk vård och mediciniering samt att det även råder en akut platsbrist där. Avsaknaden av vårdplatser leder såklart till prioriteringar, vilket i detta fall innebär att bara de som bedöms som "högriskfall" kan tas emot.

Ledande läkare, psykiatriker och liknande verkar dock vara överens om att det är ett problem att det inte finns möjlighet att i tillräcklig utsträckning kunna sätta in förebyggande insatser som ju förhindrar övergrepp. En pyskoterapeut hos Rädda Barnen konstaterar emellertid att det kan bli problematiskt att bedriva vård i en större omfattningen, vilket ju tydligen är vad som behövs. Detta då "det finns en allmän oförsonlighet" gentemot pedofiler, vilket resulterar i en ökad risk för överfall och misshandel utanför eventuella nya mottagningar.

Man kan tycka vad man vill om agitationen mot pedofiler i den offentliga debatten och det civila samhället, vilken i min mening tveklöst nått orimliga proprotioner. Jag kan inte komma på någon gång i historien då det lönat sig att på livstid peka ut en liten grupp människor och kasta ut dem i samhällets ytterkant. Men när det leder till att vi får fler aktiva sexförbrytare känns det verkligen underligt. Oavsett vad man har för inställning till social stigmatisering bör man fråga sig hur det någonsin kan vara försvarbart att agera på ett sätt, som än indirekt, leder till fler sexuella övergrepp gentemot barn.

Uppdatering: DN följer nu upp med ett kedjereportage på Insidan.

Anti-gaybojkott mot IKEA.

Polska katoliker är inte precis kända för att vara några hängivna faghags. Nu i dagarna har en aggressiv fundamentalistisk webportal som delar namn med den talanglöse svenska rapartisten Fronda tillsammans med en rad andra religiösa grupper uppmanat till bojkott av IKEA. Anledningen är att IKEA i sin senaste katalog har inkluderat bilder på homopar, vilket Frondas chefredaktör Grzegorz Góny vänder sig emot med argumentet att de gör promotion för en viss livsstil som inte förtjänar offentlig publicitet.

IKEA:s PR-avdelning tänker dock inte ge vika för några simpla korstågsfarares galna hittepån, utan håller fast vid ståndpunkten att de säljer möbler, köttbullar och världens kanske mest sålda värmeljus till alla människor oavsett hudfärg, ålder och sexuell läggning vilket också skall avspeglas i den yttre kommunikationen.

Summa summarum kan vi alltså låta portalen Fronda dela loserstämpel med sin namne rapartisten och skriva in flera homoerotiska sovrumsbilder med Jake Gyllenhaal i vårens IKEA-katalog på önskelistan till tomten.

Videon ovan är en reklamfilm som IKEA tidigare använt. Det är alltså inget nytt att IKEA insett det här med rosa pengar och bögars köpkraft.

Grattis Peter!

Den superheterosexuelle handelsalumnin Peter Wolodarski tar över som chef för DN:s Ledarredaktion.

Alla som är trötta på floskelorgier borde med andra ord skicka ett tackkort till bonnierfamiljen för att vi får spendera söndagsfrukostarna med honom, och inte Niklas Ekdal, framöver.

Employer of the year?

Den inre monologen för en typisk handelsstudent.

Blogga är datorålderns ord för navelskådning.

Men egentligen finns det väl ingen vedertagen sanning som säger att man ständigt behöver lägga upp fotografier på vad man ätit till lunch et al., så jag har därför förhoppningen att jag och mina medbloggerskor skall kunna undvika det.

Men när det ofrånkomligen händer, var inte blyg med invektiven i kommentarsfältet.

Dubai: inte mer än en yta?

Dubai Gold är ett av många spännande och ambitiösa utlandsprojekt på skolan som inriktar sig på att minska avståndet mellan oss studenter och företagen som är verksamma i Mellanöstern. Det låter som något som min vän Eva Westerberg, ordförande för SACOs Studentråd - som nyligen drivit kampanjen "Plugga=Hångla" om just glappet mellan studenter och näringsliv - skulle gilla. En god tanke i grund och botten, men jag saknar helhetsperspektivet på Dubai, detta drömmarnas paradis.

Investeringar och möjligheter.
Föga förvånande kom initiativet från ett gäng heterokillar. Inget fel med det, snarare tvärtom, för Dubai är för oss homos ett, ptjaa, komplext case. På ytan lockas nog de allra flesta av vad emiratet har att erbjuda i termer av hotell, shopping, nattklubbar, för att inte tala om alla potentiella investeringsmöjligheter. McKinsey&Co visade på sin inspirationsföreläsning idag att omkring 6,6 triljoner dollar kan väntas investeras i Gulfländerna fram till 2020, om det genomsnittliga oljepriset under samma period blir 70 dollar per fat. En inte helt orimlig summa - i somras smög sig priset en bit över 100 dollar fatet och de flesta analytiker förutspår att det kommer att lägga sig på värden där och utöver.

Dubai och bögarna.
Att Dubai lockar hungriga Handelsstudenter är givet dessa framtidsutsikter inget konstigt. Tillväxt och karriär attraherar, sans hésitation. Det är först när man skrapar på ytan som tveksamheterna uppstår. Enligt GayMiddleEast dömdes 26 män till fem års fängelse för vad polisen kallade "gay wedding" och i grannlandet Qatar sprider högt uppsatta akademiker ut att det är samhällets fel att homosexualitet existerar. Förenade Arabemiraten fanns även med på SouthernNews lista över de tio värsta länderna att bo i som homosexuell, tillsammans med grannlandet Saudiarabien där "[s]amkönade handlingar mellan både kvinnor och män är förbjudna och bestraffas med spöstraff och dödstraff, oftast genom halshuggning eller hängning" enligt RFSLs landrapport. I den går det även att läsa mer i detalj om hur straffen delas ut i praktiken, men för att ge ett smakprov så dömdes två saudiska män till sju tusen (7 000) piskrapp var för att ha haft en sexuell relation.

Var finns hoppet?
Så länge det finns hopp finns det liv, brukar det heta. Men vari ligger hoppen? McKinsey klargjorde - och nu skall jag lägga till att jag dessvärre inte hann prata mer djupgående med representanterna efter föreläsningen - att deras liksom andra företags närvaro kan bidra till att öka spridningen av västerländska ideal om demokrati och mänskliga rättigheter. Sant. Det är visserligen en process som tar tid och åter tid, men kapitalism och frihandel tycks historiskt sett vara starkt korrelerade med ökade utbyten av värderingar, framförallt demokrati.
Det finns också flera faktorer som påverkar länders inställning till homosexualitet. Inom EU är det uppenbart att det är de mest religiösa - i det här fallet de mest katolska - länderna, såsom Portugal, Polen och Irland som har den stramaste lagstiftningen. I samband med att 40 turister som transat arresterades i juli 2008 var polisen tydligt med att "Outward homosexual behavior is banned in the United Arab Emirates. Despite its Western outlook, Dubai is a Muslim city-state that remains largely hostile to homosexuality". Religionens inflytande över samhället i Dubai är alltså svårt att arbeta bort. Generellt sett över hela världen är utbildningsnivån en annan sak som påverkar: ju högre utbildning, desto mer tolerans för homosexualitet. I fallet med Förenade Arabemiraten är det väldigt få som besitter en akademisk examen, vilket förs fram som en av de största hoten mot landet.

En blick i framtiden.
Jag nämnde det tidigare och jag nämner det igen, Dubai är ett komplext case. Hela regionen expanderar, med en årlig tillväxt på över 6%, och kommer fortsätta att så göra en bra bit framöver. Jobben finns och ökar ständigt. Företag efter företag väljer att slå sig ned i detta artificiella paradis. Men några homorättigheter är inte att vänta, tyvärr. Islamismen har vuxit sig stark det senaste decenniet och även om Förenade Arabemiraten inte är något Mecka för sådana krafter så påverkas landet både inifrån av sina egna och utifrån från grannländer som Iran och Saudiarabien. Vad jag däremot hoppas på - och till och med räknar med - är att fler företag blir tydliga med var det står i frågan och driver igenom undantagsregler för icke-emirater. Gör de inte det, kan det blir svårt att upprätthålla ett gott anseende hos alltmer samhällsmedvetna kunder och potentiella medarbetare.

Bilden kommer från den muslimske gayfilmaren Parvez Sharmas kontroversiella film "A Jihad for Love".

Fint ställningstagande från Björn Borg

Nu kan man alltså sälla även Björn Borg till listan av potentiella arbetsgivare. Mycket bra statement enligt min mening.

Bloggoskulden tagen

Då var alltså oskulden härmed officiellt tagen på Handelshomos blogg. Första steget taget men än är det mycket som skall göras innan vi är igång på riktigt.