Dominika P ordinerar arbete

Handelshomosfavoriten Dominika Peczynski florerar idag på Aftonbladets debattsida, där hon argumenterar för att arbete är den mest effektiva medicinen mot depressioner. Som den Lutherlärljunge och arbetslinjefascist jag är kan jag bara nicka instämmande, stryka under att ingen människa mår bra av att i längden alienera sig från sitt vanliga liv och isolera sig med sin depression. Att prestera är att boosta sitt ego - och om det är någongång man skall boosta sitt ego så är det när det har fått sig en törn.

Köper du billigt så köper du dyrt

I gårdagens Dagens Industri rapporterades om lågprisbutikskedjan Lidl som anlitat detektiver för att spionera på sina anställda. Detektiverna rapporterade om "sjukdomstillstånd," exempelvis att anställda försökte skaffa barn men hade svårigheter med detta. Dessutom kartlade man de anställdas privatekonomi. Allt för att kunna göra sig av med anställda som potentiellt kunde bli kostsamma för företaget.

Med andra ord behöver man inte söka sig till Gulf Air för att uppleva konstiga anställningskrav. Det räcker att ta jobb i en lågpriskedja. Tydligen gäller alltså fortfarande talesättet köper du billigt så köper du dyrt, där kostnaden för den billiga mjölken blir de anställdas integritet.

I en tid där Corporate Social Responsibility blir en allt viktigare del av företagens verksamhet blir de företag som inte sällar sig till leden lämnade utanför, något som också kunde observeras under Handelsdagarna då Lidls monter gapade tom på besökare.

100 årsbloggen

Handels firar 100 år i år och det stora jubiléet till ära har Jubileumskommittéen satt upp en blogg. Okej, den är inte fullt lika intressant och nydanande som Handelshomos, men så är den ju också tillbakablickande till sin natur.

http://100years.hhss.se/ är adressen.

Myrdalsällskapet vill ha det blodigt

Många av oss trodde nog att kommunismen i Sverige var död. Lars Ohly titulerar sig inte längre kommunist och på regeringsnivå diskuteras det hur svenska skolelever skall undervisas i kommunismens brott mot mänskligheten.

Men vad vi än trodde, så trodde vi fel. Jan Myrdalsällskapet har instiftat Lenin-priset som skall gå till en olydig samhällsdebattör som på något sätt har utmärkt sig. Senast knep anarkisten och religionshistorikern Mattias Gardell åt sig priset som han utan vidare eftertanke tackade för och tog emot. Eller ptjaa, han konstaterade blott att han inte är leninist.

Det verkar vara chict att hysa förkärlek och uttrycka beundran till förtryckande massmördare som sedan länge är döda. Chict skall det tydligen också vara att digga Jan Myrdal, som tillsammans med bl.a. KD och SD varit aktiv motståndare till homoäktenskapet. Jag tycker mig se en röd (sic!) tråd: tillbaka till ocivilisationen!

Mer om Sverigedemokraterna

Det var på samma gång intressant och skrämmande att läsa kommentarerna från det föregående inlägget. Tänkte besvara några av de frågor, funderingar och faktafel som uttrycktes där.

Pour un, vad beträffar Sverigedemokraternas inställning till homosexuella och kvinnor så skulle jag kunna nöja mig med att hänvisa till deras familjepolitiska program, som argumenterar emot homoäktenskap, homoadoptioner, lesbisk insemination och som uttalar att:

Sverigedemokraterna ser mycket negativt på landets höga aborttal. Varje abort
innebär en förlust både för samhället, föräldrarna och inte minst det ofödda
barnet som mister sin möjlighet till fortsatt liv.

Sverigedemokraterna vill
verka för att aborter efter tolfte havandeskapsveckan förbjuds, såvida
medicinska eller andra tungt vägande skäl för abort ej föreligger.

Men jag nöjer mig inte där, utan jag går gärna vidare med att exemplifiera vad partiföreträdare också säger i verkligheten. Partisekreteraren Björn Söder hamnade i blåsväder år 2007 för att ha attackerat homosexuella med uttalanden som "dessa sexuella avarter är inte normala" och benämningen "det perversa homosexevenemanget" om Pridefestivalen. Fräscht? Modernt? Riksdagsmässigt? Sedan kanske det inte fanns någon homofientlig snapsvisa, men det är känns perifert i sammanhanget.

Statsvetarprofessorn Marie Demker har studerat partiets väljargrupp och gjort diverse fyndigheter. Den största målgruppen är LO-medlemmar 18-29 år (14,4%) och 5,2% av männen jämfört med 2,0% av kvinnorna röstar på SD. Hon drar slutsatsen att SD har stöd hos "välfärdssamhällets förlorare" - dvs, om man tolkar det ur sitt sammanhang, så är de att likställa med ett missnöjesparti. Det finns även en ett år äldre SIDO-studie som pekar i samma riktning: SD är ett parti för unga män som ser sig svikna av staten. Det är inget parti som kreativt och i progressiv andra vill bidra till att förbättra samhället. Tvärtom så skall gränser som tidigare varit stängda, men som öppnats upp, åter stängas genom bl.a. återvändarbidrag till invandrare (!) och nej till EU, Schengen och Genèvekonventionen. Tillbaka till onda tider.

Och så var det någon som gjorde sig lustig över begreppet vit makt-musik, Olof Palme och att ett punkband i USA kallade sig för "Dead Kennedys". Den kommentaren kan jag blott bemöta med att säga att den saknade röd tråd och argumentation.

Någon använde logiken att jag borde sympatisera med SD eftersom att de arbetar emot muslimer som i sin tur har homofientliga åsikter. Jag tycker att jag redan har bemött det i styckena ovan. Men jag vill gärna stryka under ett par saker här. Till att börja med går det inte att dra sådana paralleller, ty islam är en religion och SD är ett politiskt parti - och det är något jag aktivt arbetar för skall gälla, dvs att religionen skall bort från politiken och tvärtom. Det är bl.a. därför som jag tillsammans med min Handelshomoskollegor ifrågasätter islams starka ställning på regeringsnivå i Mellanöstern och katolska kyrkans starka ställning i delar av Europa och Sydarmerika.

Debatten fortsätter. Jag tänker inte tiga och få se ett sverigedemokratiskt intåg i riksdagen som konsekvens.

Vit makt-partiet 4,2%

I Demoskops sensationella väljarbarometer som presenterades igår kanske skall tas med en nypa salt. Men att SD fick 4,2% och därmed överträffade såväl C som KD leder oss till frågan om vad som händer ifall partiet äntrar riksdagen.

Med tanke på SR Kalibers senaste upptäckt, lär sånghäftet på riksdagens personalfester att kompletteras med diverse vit maktmusik, Olof Palme-skämt och kvinno- och homonedvärderande snapsvisor. Varje tjugofemte svensk tycker att det är helt okej. Eller så vet de bara inte om det.

Alternativt så är det dags för medie-Sverige och den upplysta parlamentariska skaran partier att sätta hårt mot hårt. Snart kan det vara för sent.

Lågkonjunktur masshysteri och självuppfyllande profetia?

Nu börjar lågkonjunkturen bli långtråkig. Alla pratar om den, man kan gå till mataffären och höra människor prata om sina vänner som blivit arbetslösa eller träffa studenter som försöker hålla sig kvar i universitetsvärlden av rädsla för att komma ut till en obefintlig arbetsmarknad. Det är helt enkelt en negativ underton i de flesta samhälleliga konversationer för tillfället.

Det jag frågar mig är om denna lågkonjuktur verkligen hade varit lika djup om den inte blivit så upphaussad. Ponera för ett ögonblick att media inte skulle bevakat lågkonjunkturen alls. Det skulle leda till att människor inte skulle veta om att det var lågkonjunktur. Detta i sin tur skulle göra att konsumptionsmönstren inte skulle ha förändrats, vilket skulle ha lett till en dämpning av BNP-fallet och att produktionen inte skulle ha sett samma nedgång. Därmed skulle företagen inte behövt permittera människor i samma utsträckning och krisen och lågkonjunkturen skulle ha dämpats.

Naturligtvis inser jag som ekonom att grunden till finanskrisen och lågkonjunkturen inte ligger i media men de multiplikatoreffekter medias bevakning av krisen och konjukturen leder till är inte att förringa. Det leder helt enkelt till en masshysteri och blir en självuppfyllande profetia av ett enkelt orsak-verkanssamband:

Media rapporterar om finanskris/lågkonjunktur --> Människor blir rädda att bli av med jobbet --> Människor sparar för att ha en buffert --> Konsumptionen i sammhället minskar --> Företagen får minskade orderingångar --> Företagen blir mindre lönsamma --> Företagen måste säga upp människor --> Arbetslösheten stiger och det man befarade blev verklighet

Jag ställer mig kluven till vad som borde göras åt detta. Man vill ju inte kontrollera media; media är ju trots allt folkets verktyg för att informera sig om samhällsförändringar och nyheter och medias uppgift är ju att rapportera om aktuella händelser. Men media kanske också borde inse att de har ett ansvar och en del i lågkonjunkturens magnitud på grund av det samband som visats på ovan. Kanske kan media då bli en av människorna på bilden ovan som hjälper till att lyfta konjunkturen istället för att trycka ner den ytterligare.

Go Marit!

Marit Paulsen är inte rädd för att säga sanningen om ekologiskt, nämligen att det inte är lösningen på världens klimatproblem, utan blott ett verktyg för att lindra rika västlänningars tyngda samveten.

Ärlighet varar längst. Och med ärlighet kan vi också bevara jorden lite längre...

Sverige snart jämlikt.

Ellen DeGeneres och Portia De Rossi, ett av kändissfärens hetaste homopar.

Mellan alla inhaglande nyheter om finanskrisen och dess verkningar fick vi idag äntligen något positivt, men likväl så självklart, att glädja oss åt. Samtidigt som jag satt med arbetsmarknadsutskottet och diskuterade studenter som arbetar och det korkade förslaget om rätt till heltid i ett intilliggande rum, så debatterade riksdagen de sista detaljerna innan beslutet att homoäktenskap skall vara tillåtet i svensk lag fattades.

Det är väl värt att fira. Begreppet jämlikhet har tagit ännu ett steg närmare mot att vara en beskrivning av vad svensk lagstiftning står för.

På partiernas hemsidor är det dock bara folkpartiet och kristdemokraterna som skriver om förslaget. Folkpartiet kallar beslutet för "En liberal reform för kärleken" medan kristdemokraterna hänvisar till en debattartikel i GP där några företrädare argumenterar emot den nya lagstiftningen och påstår att fp, m, c, mp, v och s ingått en "ohelig allians".

Bonus är inte stöld!

Idag kom bomben som tusentals bankanställda gått och fruktat. I slutet av månaden skall flera av bankerna betala ut bonusarna för år 2008, men i och med DN Ekonomis så kallade "granskning" riskerar de att bli inställda. Det är tydligt att redaktionen har satt det blöta fingret i luften och pumpat sig fulla med kvällspresspopulism; den annars så kloka Maria Crofts babblar om att det minsann inte är gratis att använda Internetbanken, men att bonus, det har de råd med.

Bankerna visar upp ganska goda vinster, Nordeas noteras till 27 miljarder kronor samtidigt som banken internationellt rankas som en av de stabilaste. Att de då betalar ut mindre än 10% av detta i bonus till de anställda är inget konstigt. Bonus är anledningen till att folk söker sig till bankerna och till att bankfolket anstränger sig för att skapa vinst till bolaget. De svenska bankernas stora vinster visar på att de anställda har varit mer långsiktiga än sina utländska branschkollegor som dragit på sig kreditsvaga kunder vilket slutligen blivit dödsstöten.

Men visst finns det felaktigheter i bonussystemet. Lösningen är egentligen ganska enkel.

Problemet med bonussystemet är inte dess existens eller omfattning, utan dess utformning. Som det ser ut idag så gör bonussystemet att enhets- och divisionschefer tänker mer kortsiktigt och mer på sin enhets prestationer, vilket smittar av sig på de underordnade. Den högsta ledningen bör styra om riktningen och tilldela samtliga anställda på alla enheter en grundbonus som baseras på bankens sammanlagda prestation som sedan kompletteras med tilläggsbonus baserad på avdelningens bidrag till helhetsvinsten.

För den som inte gillar vare sig bonussystemets existens eller utformning finns det ett par alternativa lösningar:

1) Byt bank till en bonuslös (eller starta en sådan),
2) ta ut samtliga sparade pengar och lägg dem under madrassen,
3) sälj bostadsrätten, betala tillbaka alla lån och gör som i 2), eller
4) börja betala allt kontant.

Det är bara att välja: antingen använder man sin konsumentmakt och lämnar sina åtaganden i bankerna, eller så använder man sitt sunda förnuft och inser att bonus- och incitamentssystem är nödvändigt för att attrahera rätt människor och generera ett gott resultat.

Prins Carl Philip och bögarna

Prins Carl Philip har designat en bestickserie för Mema/GAB, CPB 2091, som med karaktärsdrag som för tankarna till Genses Focus de Luxe ligger helt rätt i tiden. Det stora frågetecknet ligger dock i prinsens val av delar; serien inkluderar enbart matgaffel, matsked, matkniv, tesked och dessertsked. Jag trodde att prinsen hade lärt sig att dessertsked enligt etikettens alla regler endast används till fruktsoppor, annars använder man dessertgaffel med tillhörande kniv.

Mema/GAB:s marknadschef Monika Törnqvist pekar ut kvinnor över 40 år som huvudmålgruppen, men lägger till att hon också tror "att unga designintresserade och homosexuella män faller för det här sparsmakade och stilrena uttrycket". Prinsens faders valspråk tycks alltså ha ärvts vidare och genererat hans designsinne och sedan smittat av sig på hans chefs marknadstänk.

Mema/GAB:s sortiment återfinns på bl.a. NK Juvelsalong, där delarna kommer att säljas för 400-1 000 kronor per del.

Harvey Milk-skolor, nej tack.

På SVT 2:s Skolfront ikväll figurerade inte bara vackra Gulan Avci utan också ett par NYC-bögar från The Harvey Milk High School, en skola helt avvikt för hbt-elever. Den hyllas av eleverna, som påstår att de numera kan koncentrera sig på studierna och inte känna obehag från omgivningens glåpord.

Samtidigt har dess existens inte varit helt oifrågasatt. Föga förvånande har moralkonservativa politiker sagt ifrån med hänvisning till skolans inriktning, men även den amerikanska gaylobbyn har ställt sig frågande till denna bakvända diskrimineringen. Och det senare finner jag rätt och rimligt, för på samma sätt som jag motsätter mig pojk- respektive flickskolor och religiösa friskolor så tycker jag inte att skolor skall skilja på elever utifrån en annan ytlig faktor. Inga samhällen har mått bra av att dela upp och dela in människor - tvärtom så behövs den breda blandningen för att skapa incitament för tolerans, kompetens och kunskap.

Så homoskolor är inte något jag vurmar för. Namnet på skolan kommer från 70-talshomohjälten Harvey Milk, San Fransisco-politikern som tog sig hela vägen upp till maktens korridorer och vann stor framgång tack vare sin varma karisma. Dessvärre, får jag säga, kan jag inte med gott samvete rekommendera den bioaktuella filmen Milk som är baserad på hans liv. Det är alltför mycket den amerikanska drömmens uppgång och fall - och alltför lite originalitet och nytänk.

Handelsbögar - då och nu

Bögar på Handels är inget nytt. Det är heller inte särskilt nytt att de organiserar sig, antingen synligt – som t.ex. i fallet med oss i Handelshomos – eller mer anonymt.

Under 90-talet fanns det en maillista som man anslöts till på förfrågan från moderatorn som hämtade in tips från sitt nätverk. Den som tackade ja fick då tillgång till andra på listan och det rådde mer eller mindre tystnadsplikt bland medlemmarna. Några gånger per år arrangerades gatherings hemma hos någon, men någon extern aktivitet förekom egentligen inte.

På slutet av 90-talet startade Fredrik Eklund en gayförening som 1999 hade 10 medlemmar varav blott hälften bögar. Eklund visade redan då upp prov på sina exhibitionistiska drag genom att posera i bar överkropp och matrosmössa i Småttingguiden (distribueras till blivande studenter); som för många bekant blev han senare hyllad porrskådis i USA.

Förra året var det så dags för föreningen Handelshomos att äntra scenen och resultaten ser ni så fortlöpande här. På FaceBook har vi i dagsläget mer än 130 medlemmar, varav en förkrossande majoritet är heterosexuella kvinnor. Stödet finns och det är större än någonsin, men precis som Eklund sade 1999 så är andelen öppet gay oproportionerligt liten i förhållande till samhället i stort, men förvisso betydligt högre än i börsstyrelserna.

Gulf Air, någon?

Efter att ha läst Gulf Airs kravlista som de tvingar på sina anställda så förstår jag inte hur någon någonsin skulle kunna arbeta där frivilligt. Eller ptjaa, den där någon jag söker är åtminstone över 158 cm lång, har ej barn eller partner och heller inga synliga ärr eller märken på kroppen.

Men så har ju bolaget också säte i Bahrain, ett land där kungen bestämmer allt, inklusive premiärminister och den övre kammarens ledamöter vilket blott ger stämpeln "delvis fri" i Freedom Houses undersökning. Hur det står till med Gay Rights? I det av kungen valda parlamentet så finns det en grupp ledamöter som mycket aktivt driver kampen för att utplåna homosexualitet på alla sätt, även utländska bögar som redan bor i landet.

Fresh. Very fresh.

Alternativa stereotyper.

Jag är inte särskilt alternativ. Så kallat. För jag gör inte som alla Alternativa. Jag klär mig inte som alla Alternativa, i massproducerade Cheap Monday-jeans och tygpåse. Jag äter inte som alla Alternativa, även om jag tycker att vegetariskt kan vara gott och att sojamjölk är det enda rätta. Mina utekvällar ser inte ut som alla Alternativas, det vill säga köandes sedan trängandes och knuffandes på Debaser Slussen. Jag vare sig bor eller vill bo där alla Alternativa bor eller vill bo, på Söder.

Nej, när jag tänker på saken så passar jag inte alls in i kollektivet De Alternativa. Det är jag alldeles för originell för. Och snälla, snälla, kan ingen komma på en bättre benämning för Alternativa? Ty det är så missvisande...

Förtroendet för Stockholm Pride återskapat

Bara sådär.

Katolska kyrkan strikes again

Den katolska kyrkan slutar aldrig att slå mig med häpnad. Framförallt deras bannlysningspolicy verkar mycket genomtänkt. Nu i dagarna bannlystes nämligen en läkare i Brasilien på grund av att han utfört en abort på en nioårig våldtagen flicka. Även moden till flickan blev bannlyst eftersom hon tillåtit aborten. Detta skall också ses i ljuset av att påven nyligen hävde bannlysningen av en förintelseförnekande biskop (se tidigare blogginlägg).

För min del verkar katolska kyrkans budskap mycket klart: det är ok att vara både antisemit och våldtäktsman men att hjälpa ett barn handskas med konsekvenserna av ett brutalt sexuellt övergrepp är absolut inte ok.

Jag har svårt att ta till mig hur denna sekt kan anses ha ett existensberättigande i världsallmänhetens ögon.

Shalom, Israel

Mellanösterns enda demokrati fortsätter att vara det enda landet i regionen som respekterar mänskliga rättigheter även för kvinnor och homosexuella, vilket nu senast tagit sig uttryck i det här ställningstagandet.

Nu är bara frågan hur många århundraden det kommer dröja innan grannländerna följer färg, eller åtminstonde slutar att urskiljningslöst förtrycka och avrätta oskyldiga människor.

Metrokrönika

En god vän gjorde mig i fredags uppmärksam på en krönika som skrivits i tidningen metro. Själv läser jag som regel inte gratistidningar men denna gång var jag villig att göra ett undantag. Och när man läser denna krönika känns det ju ganska bra att man tillhör "rätt" sexuella orientering. Läs och bilda dig din egen uppfattning här.

God smak = bigger business

Medan Sverige förundrat processerar pseudonyheten att prinsessan Victoria skall gifta sig med en gyminstruktör från landsorten så fokuserar resten av världen på två betydligt mer nyhetsvärdiga och beundransvärda personer - Yves Saint Laurent och Pierre Bergé.

Den sistnämnda har nämligen som bekant beslutat sig för att sälja deras nästan ofattbart omfattande konstsamling, något han dessutom verkar lyckas väldigt bra med. Miljardintäkterna från auktionen är inte bara glädjande därför att det visar att konstmarknaden överlever finansmarknaden, utan även för att herr Bergé bestämt att samtliga intäkter skall gå till att upprätta en ny fond för AIDS-forskning. Det, om något, är klass av kunglig dignitet.