Visar inlägg med etikett politik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett politik. Visa alla inlägg

torsdag 6 augusti 2009

Dagens sorgebesked



Ikväll kom det trista beskedet att Handelsalumnen, gay rights-kämpen och snillet Karin Pilsäter inte kommer att omkandidera till riksdagen 2010. Det innebär som vi alla förstår att hon med all sannolikhet inte kommer att vara påtänkbar som ministerkandidat vid en eventuell alliansseger och i förlängningen betyder det att vi inte längre kommer att kunna skandera "Pilsäter for President" i nästa Pride-parad som går av stapeln drygt en och en halv månad innan valet.

Handelshomos önskar Karin all lycka till i framtiden och hon är mer än gärna välkommen på våra mingel nu i höst!

måndag 6 juli 2009

First Lady Brown i Londons parad



I Sverige är vi bortskämda med att framstående ministrar tågar med i Prideparaden. Nyamko Sabuni, Mona Sahlin, Anders Borg, Maria Wetterstrand, Gudrun Schyman, Maud Olofsson, Karin Pilsäter, Josefin Brink... Listan kan göras mycket längre än så. Men i Storbritannien, där biskopen Michael Nazir-Ali mitt under pågående London Pride uttalade sig om att han och kyrkan välkomnar bögar "but we want them to repent and be changed", finns inte alls samma tradition av politiskt stöd i marschen. Det var därför ett glädjeämne då premiärminister Gordon Brown's hustru Sarah gick med på Londons gator i lördags, ackompanjerad av två dragqueens i Union Jack-utstyrsel.

Det går mot det bättre.

onsdag 17 juni 2009

Oooops Reinfeldt...

I partiledardebatten just nu. Mona Sahlin till Fredrik Reinfeldt: ”Du är nybörjare på att försvara den svenska modellen”. Dagens punch-line. Eller kanske dagens sanning.

Snott från Åsa Petersens FaceBook-status. Har ni inte läst hennes underbara bok Bortom normen 2.0 – Om en ny sorts rättvisa, så är det definitivt dags för det. Annars går det ju att snoka lite bland texterna i hennes numera nedlagda blogg.

onsdag 3 juni 2009

Rösta Pirat - stöd manschauvinismen




Supersvennen Rickard Falkvinge, f.d. Dick Greger Augustsson, var förra veckan med i ett porträtt i Aftonbladet. Jag hade redan en negativ bild av Piratpartiet, framförallt för mansdominansen i toppen och världsfrånvända enfrågeinriktningen, och efter att ha läst artikeln späddes min skepsis bara på. På fullaste allvar tänker PP bara driva en enda fråga - integriteten - och sedan rösta likadant som det parti som stödjer de mest.

Det finns ingen ideologi, ingen vision ingen tanke om hur samhället skall se ut utanför deras svettiga LAN-lokaler. Men om man får gissa så är det här med mänskliga rättigheter ganska oviktigt. Förutom fri fildelning såklart! Bögar som hängs, kvinnor som vägras abort och kurder som trackasseras är oviktigt så länge det inte går att programmera. Och läkemedel avskaffar de samtidigt som de avskaffar patentlagstiftningen helt och hållet.

Om Piratpartiet mot all förmodan tar över världen med klotteråsikterna på den där sunkiga McDonaldsservetten som tydligen utgör deras urkund, så kan vi vänta oss att Förstepiraterna Engström och Falkvinge låter förvandla den senares insvettade till ett datanördsharem där kvinnorna värmer Billys och ser till så att gubbarnas kondomer blir använda.

...för er som inte vill rösta in ett gäng datanördar som försöker digitalisera bort marknadsekonomin och framstegen inom MR-området så finns det kandidater som bryr sig integriteten i andra partier också. För den rödgröne finns alltid personer som Zaida Catalan (mp), Anna Hedh (s) och Carl Schlyter (mp) - och för den blå bland annat MaeLiz Orrégo Rodriguez (fp), Annika Beijbom (fp) och Marie Wickberg (c). Det är bara att välja. Undvik pirater på söndag bara.

Aktivistnostalgi från 2002.

Såhär mitt i tider med tenta (en, bara en!), studentfiranden, EP-kampanj, EP-valvaka och annat tidskrävande så googlade jag mig fram till ett reportage från QX.se, daterat till 6 juni 2002, ganska exakt sju år sedan från firandet av adoptionslagen.

Vilken tur att kampen för ytterligare reformer inte har förändrats.

Och vilken tur att stilen i övrigt har förändrats...

torsdag 7 maj 2009

Inför prostitutionslegitimation nu!

Debatten om sexköpslagen har trappat upp ordentligt de senaste dagarna, om än blott bland de borgerliga partierna. Igår debatterades det i P1, P3, TV4; i morse ånyo på TV4 samt i allehanda tryckt och nätbaserad media. Frågan är bara var det hela tar hän. Som det ser ut nu så kommer Folkpartiet och Centerpartiet att lida av en smärtsam invärtes död, om inte parterna kan enas om en kompromiss.

Jag tänkte därför bidra med en långt mer innovativ och uppbackad syntes som båda sidor, särskilt inom fp, kanske kan ta del av: prostitutionslegitimationen. Vi auktoriserar idag advokater och revisorer och Folkpartiet vurmar stundom för att även införa en lärarlegitimation. Så modellen är inte så nydanande i sig, bara tillämpningsområdet.

Hur skall det då gå till? Förslagsvis bör den lokala socialtjänsten hållas som ansvariga för att utfärda legitimationen och kvartalsvis ompröva den. Utfärdandet bör gå till på så sätt att den ansökande testas psykiskt och fysiskt för att således kunna utröna om personen bär på några smittor, har utsats för skador eller mår mentalt dåligt av sexsäljandet. På så sätt skapas en kontakt med socialtjänsten, som inte uppnås vare sig med eller utan den nuvarande lagen, ett utvidgat skydd och slutligen även ett understrykande av den gamla käpphästen "bådas lust, bådas ansvar".

onsdag 29 april 2009

Fp Stockholm presenterar Regnbågsstaden

Folkpartiet i Stockholms stad går i bräschen för ett helt nytt sätt att tänka och föra politik. Och det första steget gör man på HBT-området med den nya bloggen Regnbågsstaden, där partiföreningen presenterar vad den avser göra inom olika områden för att förbättra Stockholm som gaystad.

Just nu handlar många av förslagen om att sprida HBT-kompetens. Med din och andras medverkan kan programmet bli än mer spännande än så.

lördag 25 april 2009

Liberati ställer SD mot väggen.

Liberatiisterna Alexander Bard, Seved Monke, Martin Ängeby och Louise Persson skriver om Sverigedemokraterna och svenskhet på Newsmill. Väl värt att läsa!

tisdag 21 april 2009

Kön - passé eller succé?

Nu fortsätter jag på temat den nya familjen.

Går det att uppfostra sina barn könsneutralt? DN belyser idag några exempel från verkligheten, och i fallet med Kim (inte en han... inte en hon... en Kim!) anstränger sig föräldrarna väldigt hårt för att låta Kim göra de val han själv vill. Normerna är påtagliga och djupt penetrerade så det krävs en vidsynt omgivning och en stark vilja hos föräldrarna.

Artikeln antyder, om än inte explicit, att det är lättare att vara avant-garde i Stockholm än annorstädes. Mjo, det låter rimligt att hög utbildning, hög inkomst och mångfald ökar sannolikheten för en modern syn på den här typen av frågor, men det handlar fortfarande bara om enstaka undantag som bekräftar regeln.

Handelsalumnin Niclas Berggren öppnar upp för diskussion om ämnet på sin blogg.

söndag 19 april 2009

Stjärnfamiljen - det nya svarta

Debatten om kärnfamiljens monopolsroll i utformningen av familjepolitiken har hittills verkat vara ett evighetsspel. Fram och tillbaka med samma argument. Från båda håll. Och i ärlighetens namn har den liberala sidan varit väldigt otydliga retoriskt och bara hackat med samma påståenden om hur världen ser ut och inte ser ut utan att konkretisera det hela.

Nu har nödplanet äntligen landat. På FaceBook finns klubben Värna Stjärnfamiljen som i skrivande stund just har passerat 1 500 medlemmar och leds av ett par ambitiösa kvinnor. Där definieras begreppet stjärnfamiljen, som i ett enda ord sammanfattar hela den moderna liberala familjesynen, såsom: "en familj där omtanke, respekt, kärlek och ansvar är viktigare än den yttre formen. Denna familj kan bestå av en eller flera vuxna och banden mellan vuxna och barn och mellan syskon bygger inte alltid på biologi. I begreppet ryms regnbågs-, enförälders-, tvåförälders-, bonusförälders-, dubbelregnbågs-, adoptiv-, extended-, donations-, med mera- familj likaväl som den barnlösa familjen".

Så låt oss nu snacka stjärnfamiljer, modern moral och kärlek före kärnor.

måndag 13 april 2009

Privatisera med förnuft!

Min väninna Emelie Holmgren har drivit kampen för att stoppa superutförsäljningen av Tibble Gymnasium så länge jag kan minnas med namnlistor, överklaganden med mera. I torsdags kom domen i kammarrätten som gav henne rätt och Täby kommun fel - skolan såldes till ett alltför lågt pris. Fel sätt att hantera skattepengar på.

Läs om det på DN.se.

onsdag 8 april 2009

Myrdalsällskapet vill ha det blodigt




Många av oss trodde nog att kommunismen i Sverige var död. Lars Ohly titulerar sig inte längre kommunist och på regeringsnivå diskuteras det hur svenska skolelever skall undervisas i kommunismens brott mot mänskligheten.

Men vad vi än trodde, så trodde vi fel. Jan Myrdalsällskapet har instiftat Lenin-priset som skall gå till en olydig samhällsdebattör som på något sätt har utmärkt sig. Senast knep anarkisten och religionshistorikern Mattias Gardell åt sig priset som han utan vidare eftertanke tackade för och tog emot. Eller ptjaa, han konstaterade blott att han inte är leninist.

Det verkar vara chict att hysa förkärlek och uttrycka beundran till förtryckande massmördare som sedan länge är döda. Chict skall det tydligen också vara att digga Jan Myrdal, som tillsammans med bl.a. KD och SD varit aktiv motståndare till homoäktenskapet. Jag tycker mig se en röd (sic!) tråd: tillbaka till ocivilisationen!

måndag 6 april 2009

Mer om Sverigedemokraterna

Det var på samma gång intressant och skrämmande att läsa kommentarerna från det föregående inlägget. Tänkte besvara några av de frågor, funderingar och faktafel som uttrycktes där.

Pour un, vad beträffar Sverigedemokraternas inställning till homosexuella och kvinnor så skulle jag kunna nöja mig med att hänvisa till deras familjepolitiska program, som argumenterar emot homoäktenskap, homoadoptioner, lesbisk insemination och som uttalar att:

Sverigedemokraterna ser mycket negativt på landets höga aborttal. Varje abort
innebär en förlust både för samhället, föräldrarna och inte minst det ofödda
barnet som mister sin möjlighet till fortsatt liv.

Sverigedemokraterna vill
verka för att aborter efter tolfte havandeskapsveckan förbjuds, såvida
medicinska eller andra tungt vägande skäl för abort ej föreligger.

Men jag nöjer mig inte där, utan jag går gärna vidare med att exemplifiera vad partiföreträdare också säger i verkligheten. Partisekreteraren Björn Söder hamnade i blåsväder år 2007 för att ha attackerat homosexuella med uttalanden som "dessa sexuella avarter är inte normala" och benämningen "det perversa homosexevenemanget" om Pridefestivalen. Fräscht? Modernt? Riksdagsmässigt? Sedan kanske det inte fanns någon homofientlig snapsvisa, men det är känns perifert i sammanhanget.

Statsvetarprofessorn Marie Demker har studerat partiets väljargrupp och gjort diverse fyndigheter. Den största målgruppen är LO-medlemmar 18-29 år (14,4%) och 5,2% av männen jämfört med 2,0% av kvinnorna röstar på SD. Hon drar slutsatsen att SD har stöd hos "välfärdssamhällets förlorare" - dvs, om man tolkar det ur sitt sammanhang, så är de att likställa med ett missnöjesparti. Det finns även en ett år äldre SIDO-studie som pekar i samma riktning: SD är ett parti för unga män som ser sig svikna av staten. Det är inget parti som kreativt och i progressiv andra vill bidra till att förbättra samhället. Tvärtom så skall gränser som tidigare varit stängda, men som öppnats upp, åter stängas genom bl.a. återvändarbidrag till invandrare (!) och nej till EU, Schengen och Genèvekonventionen. Tillbaka till onda tider.

Och så var det någon som gjorde sig lustig över begreppet vit makt-musik, Olof Palme och att ett punkband i USA kallade sig för "Dead Kennedys". Den kommentaren kan jag blott bemöta med att säga att den saknade röd tråd och argumentation.

Någon använde logiken att jag borde sympatisera med SD eftersom att de arbetar emot muslimer som i sin tur har homofientliga åsikter. Jag tycker att jag redan har bemött det i styckena ovan. Men jag vill gärna stryka under ett par saker här. Till att börja med går det inte att dra sådana paralleller, ty islam är en religion och SD är ett politiskt parti - och det är något jag aktivt arbetar för skall gälla, dvs att religionen skall bort från politiken och tvärtom. Det är bl.a. därför som jag tillsammans med min Handelshomoskollegor ifrågasätter islams starka ställning på regeringsnivå i Mellanöstern och katolska kyrkans starka ställning i delar av Europa och Sydarmerika.

Debatten fortsätter. Jag tänker inte tiga och få se ett sverigedemokratiskt intåg i riksdagen som konsekvens.

onsdag 1 april 2009

Sverige snart jämlikt.


Ellen DeGeneres och Portia De Rossi, ett av kändissfärens hetaste homopar.

Mellan alla inhaglande nyheter om finanskrisen och dess verkningar fick vi idag äntligen något positivt, men likväl så självklart, att glädja oss åt. Samtidigt som jag satt med arbetsmarknadsutskottet och diskuterade studenter som arbetar och det korkade förslaget om rätt till heltid i ett intilliggande rum, så debatterade riksdagen de sista detaljerna innan beslutet att homoäktenskap skall vara tillåtet i svensk lag fattades.

Det är väl värt att fira. Begreppet jämlikhet har tagit ännu ett steg närmare mot att vara en beskrivning av vad svensk lagstiftning står för.

På partiernas hemsidor är det dock bara folkpartiet och kristdemokraterna som skriver om förslaget. Folkpartiet kallar beslutet för "En liberal reform för kärleken" medan kristdemokraterna hänvisar till en debattartikel i GP där några företrädare argumenterar emot den nya lagstiftningen och påstår att fp, m, c, mp, v och s ingått en "ohelig allians".

fredag 20 februari 2009

Saab-affären och partipolitikens kris

Den svenska partipolitiken visar upp allt fler sidor av dess sektliknande och cementerade drag. Efter FRA-debatten och energipaketet är det så dags för Saab-affären att vittna om hur illa ställt det är i den partipolitiska kulturen.

Maud Olofsson, som jag visserligen vill ge all kredd för att hon agerar som en sann näringslivsstrateg (må det månne vara hennes vänsterhand Elisabeth Thand Ringqvist, tidigare Handelsstudent och McKinsey&Co-medarbetare, vi skall tacka?) med fasta principer, har givit besked om hur det blir. Det innebär kort och gott att regeringen inte skall bli delägare i Saab, men väl kan tänka sig att lämna en statlig lånegaranti.

Mona Sahlin och hennes allierade attackerar regeringen och anser att man borde hjälpa Saab, men inte bli delägare; hon tycker att Maud gör fel, men föreslår samma åtgärder själv; hon pratar om Volvo, men det handlar om Saab. LO-facket Metall, med en kassa som överstiger de 5 miljarder som regeringen inte vill donera till ett företag som inte kan sälja sina produkter och som inte gått med vinst sedan mitten på 90-talet, skäller och gnäller.

Jag förstår inte ens varför den här debatten har blossat upp. Sand Herr på NK läggs ned, men ingen gör något åt saken, av samma självklara skäl som att regeringen inte borde köpa in sig i ett företag som inte är lönsamma.

Men vänta... det här scenariot liknar i mångt och mycket hur Haninges f.d. oppositionsråd Pelle Svensson (s) beskrev det partipolitiska spelet. Han insåg bättre och lämnade politiken. Innan allt för många följer hans goda omdöme är det nog dags att svenska partiföreträdare fimpar prestigen och anammar rätt fokus: medborgarnas bästa. Fram tills dess kan vi njuta av YouTube-klippet nedan och skratta eller gråta... ja, jag vet faktiskt inte vad jag skall säga åt det här.

Förvirrad Mona utmanar Maud utan att ha en egen avvikande åsikt:

torsdag 5 februari 2009

Nedläggningar x 3.

Det var månget krav på nedläggningar i dagens Dagens Nyheter.

Håkan Boström fattade ledarpennan och under rubriken "Lägg ned ungdomsförbunden" inledde han med att sammanfatta fyra negativa sidor med ungdomsförbund, som nog de flesta som spelat spelet känner sig vid: "Maktfullkomlighet, intriger, likriktning och cynism". Så sant som det är skrivet. Däremot är en nedläggning kanske inte den ultimata lösningen. Inte just nu. Ungdomsförbunden borde istället genomgå en metamorfos och pröva vingarna på egen hand (den juridiska motsvarigheten är nog självreglering, typ: bakvänd), släppa beroendet, vurmandet för moderpartiets marvelösa möjligheter och vässa de idealistiska huggtänderna.

På debattsidan presenterar regeringens utredare Gerhard Larsson sitt försök till revolution inom myndighetssfären. Jag blev gladare av rubriken "Lägg ner Livsmedelsverket" än innehållet. Vem behöver Livsmedelsverket egentligen? Deras rekommenderat dagligt intag-index har ju inte ens nått den superhälsosamma algblandningen MightyGreens innehållsdeklaration och principen ineffektivitet skall effektiviseras bort bör vara en norm. Även på statlig nivå.

Slutligen ryktades det om en nedläggning av centerns kärnkraftsfientliga linje. Nu kan vi tala om en forna fientlig linje. För drygt en timme sedan inleddes presskonferensen där glädjebeskedet att kärnkraften inte längre skall fasas ut, att marknadskrafterna får stärkt inflytande och att vi kommer att få åtnjuta en satsning på förnyelsebar energi lämnades. Nu kan vi pusta ut, tända lamporna och våga tro på elektricitet även efter år 2030.

fredag 30 januari 2009

Svensk demokrati under hot.

Mycket har förändrats i det svenska politiska klimatet. Den upptrappande konflikten mellan Israel och Palestina samt Rosengårdsincidenterna pekar på en växande aggressivitet och en minskad respekt för de demokratiska principerna.

I början av månaden arrangerades en pro-israelisk fredssamling i Citykyrkan i Stockholm. Ungefär 300 närvarade - utanför fanns samtidigt ett 30-40-tal autonoma vänsteraktivister som uttryckte sitt stöd för Hamas och plågade ansamlingen med diverse skallord.

Förra veckan arrangerades en israelisk fredsdemonstration i Malmö. Observera fredsdemonstration. Demonstrationstillstånd var ansökt och godkänt av polisen. Grejen var bara den att det kom dit en våldsam pro-palestinsk hop människor som började skandera "Hitler", "Hamas" med mera och bete sig hotfullt; bland annat kastades ett antal ägg och flaskor och rakteter skickades längs marken med polisen och den israeliska fredsdemonstrationen som måltavla. Det hela är fångat på film:



Och så härom dagen var den Hamas-positiva poeten, debattören och fundamentalisten Muhammed Omar i Aktuellts studio för att diskutera den av Ranstorp skrivna rapporten om Rosengård som gör gällande att det förekommer ett antal åsiktspoliser som med hot och tvång försöker påtvinga människor vissa åsikter och, ofta frihetskränkande, attribut. Debatten urartar i och med att Omar frispelar totalt och angriper den icke närvarande Fredrick Federley och menar att det är han tillsammans med resten av Sverige sionister som har föranlett kravallerna i Rosengård och att det är sionisterna som skall kartläggas, inte någon annan.

Säga vad man vill om konflikten i Gazaremsan, men att anamma liknande våldsamheter i det neutrala, demokratiska och fredliga Sverige är inte under några som helst omständigheter okej. Vad den israliska armén gör hundratals mil härifrån får inte forma inrikesdebatten här. Och polis och myndigheter kan inte vika sig för att utföra sina uppgifter: att värna de demokratiska grunder på vilka det svenska samhället byggts upp. Det gör man inte genom att flytta på en fredlig och på förhand godkänd demonstration till förmån för en aggressiv och spontan motdemonstration.

Peace.